Unleashed In The East

2011 års bästa skivor

2012-01-27T15:37:00.000-08:00

2012 års första månad är snart över när jag nu sentomsider lyckas publicera min slutgiltiga lista på 2011 års bästa skivor. Många kandidatskivor hade missats, glömts och utkommit sent på året så det har varit en hektisk tid de senaste månaderna med att lyssna in sig på och rangordna årets skivsläpp. Ordningen kan ju aldrig bli helt som hugget i sten men med den här listan är jag så nöjd som jag kan bli.

Först några ord om ett par skivor som av olika skäl inte tog sig in på listan men som ändå är värda att nämnas:

Den hade för kort speltid för att inkluderas på listan, men My Dying Bride’s EP The Barghest O’ Whitby, som består av en enda 25 minuter lång låt (om en demonisk hund) är definitivt en trevlig återgång till form efter den något ojämna For Lies I Sire. Där nämnda LP på sina ställen förgäves försökte låta som The Angel And The Dark River lyckas The Barghest bättre i sin ambition att låta som ett mellanting mellan bandets debut och Turn Loose The Swans, även om dessa mästerverks nivåer självklart inte nås. Om nästa fullängdare går i samma stil kan det vara det bästa bandet har gjort sedan Songs Of Darkness, Words of Light från 2004.

Liksom för MDB så bådar EP:n Lucem Ferre med svenska Year Of The Goat gott inför den fullängdare som ska komma under 2012. Ockult, mörk 70-talsprog med klassisk hårdrocksinfluenser som tilltalade mig betydligt mer än de hyllade Devil’s Blood som har en liknande musikalisk stil. Pricken över i:et är Thomas Erikssons (även i utmärkta doom-bandet Griftegård) fantastiska sång.

Några andra skivor som precis hamnade utanför topp-15 var Vallenfyre ’s A Fragile King (skön oldschool doom/death av Paradise Lost’s Gregor Mackintosh) och Mournful Congregation’s The Book of Kings som stundtals bjöd på storslagen funeral doom.

Då kan vi ge oss in på själva listan. Vi börjar nerifrån, från plats 15 och uppåt:

15. Battle Beast – Steel
Det är svårt att värja sig mot dessa finnars ungdomliga entusiasm och kärlek till melodisk 80-talsmetal. Musiken ligger någonstans mellan klassiska Accept (riff och körer) och Dio (riff), dock med en stor skopa käck power metal och nördiga texter (vissa inspirerade av mangan/animeserien Berserk) som gör att bandet blir lite av ett ”guilty pleasure”. Den kraftfulla och vibratofyllda sången från frontkvinnan Nitte är ett av bandets stora plus.

Låttips: The band of the hawk

14. Uncle Acid & The Deadbeats - Blood Lust
Jag verkar ha en svag punkt för kvinnlig sång över tunga Sabbath-riff. Uncle Acid & The Deadbeats svänger dessutom så det står härliga till med sin ockulta 70-talsrock.

Låttips: Over and over again

13. Septicflesh – The Great Mass
Storslaget, mörkt, symfoniskt, brutalt, groteskt och melodiskt. De grekiska extremmetall-veteranerna har fått något av en ny vår på senare år. Bandets aggressivare låtar i all ära, men de hade gärna fått bjuda på fler låtar i stil med episka ”Therianthropy” och ”A great mass of death”.

Låttips: Therianthropy

12. Symphony X – Iconoclast
Symphony X följer upp starka Paradise Lost (albumet, inte bandet) med ännu en tung, teknisk och melodisk platta som är fruktansvärt kompetent framförd och skriven, och som är en njutning att höra på men inte riktigt sätter sig på det sätt som deras äldre skivor – och bäst är trots allt den vackra ”When all is lost” som är den låt som mest påminner om bandets klassiker från slutet av 90-talet.

Låttips: When all is lost

11. Hell – Human Remains
Stark comeback/debut av dessa brittiska åldermän som bjuder på en uppsjö av riff och låtidéer som på något sett lyckas vara både traditionella och nyskapande på samma gång. David Bower’s teatraliska sång ger bandet ytterligare en dimension, även om han kanske skulle testa att sjunga rakare (som på plattans bästa låt, ”The Quest”) lite mer. Hade bandet dragit ner på mellanspelen och tagit bort några låtar så hade skivan hamnat högre upp. Nu känns den lite mastig att lyssna på från början till slut.

Låttips: The Quest

10. Primordial - Redemption At The Puritans Hand
Primordial är ett band jag försökte ta till mig redan för tio år sedan utan att lyckas, men med denna skiva har jag äntligen börjat greppa irländarnas storhet. Deras minimalistiska stil blir lite entonig mot slutet av plattan, men med hiten ”Lain with the wolf”, episka ”Bloodied yet unbound” och halvballaden ”The mouth of Judas” visar bandet sina låtskrivarkvalitéer. Sångaren Alan Nemtheanga fascinerar och trollbinder med sin sång och sina texter.

Låttips: Lain with the wolf

9. Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae
En traditionell, hård och satanisk metalskiva full av riff och melodier som framförallt växer under andra halvan. Mercyful Fate är ett namn som självklart dyker upp som influens (inte minst p g a sången), men till danskarna kan man även lägga t ex Fates Warning och Dissection

Låttips: The Nightcomers

8. Orchid – Capricorn
Det är inte ovanligt att ett retrodoomband har en gitarrist som spelar som Iommi och en sångare som sjunger som Ozzy, men Orchid har dessutom en trummis som spelar så där jazzigt som Bill Ward och basisten spelar sköna basgångar i typisk Butler-stil. Att lyssna på den här skivan är som att leka ”spot the Sabbath riff”. När bandet t o m bjuder på nästintill plagiat av ”Planet Caravan” i ”Albatross” går det lite för långt, men trots brist på egenart så kapitulerar jag ändå då detta är väldigt kompetent och stilriktigt framfört.

Låttips: Masters of it all

7. Arch/Matheos – Sympathetic Resonance
Årets progressiva metallskiva. John Arch sjunger lika bra som han gjorde då dessa herrar spelade tillsammans i Fates Warning för över 25 år sen. Musiken låter förvisso inte alls som Awaken The Guardian – detta är modern, teknisk metal som är betydligt tyngre än Fates Warning då det begav sig – men Arch’s sångmelodier är lika genialiska som förr.

Låttips: Any given day (strangers like me)

6. Riot – Immortal Soul
Veteranerna i Riot visar var skåpet ska stå med årets powermetal-rökare! Från öppnande energiknippet ”Riot” till avslutande ”Echoes” bjuds det på det ena melodiösa örhänget efter det andra, sköna gitarrmelodier och fantastisk sång av Tony Moore. Tyvärr gick bandets ledare Mark Reale tragiskt bort för bara några dagar sedan.

Låttips: Riot

5. While Heaven Wept – Fear Of Infinity
Var först lite tveksam men efter många lyssningar under året som gått tycker jag nog t o m att detta är bättre än föregångaren Vast Oceans Lachrymose (stilen här påminner förvisso mer om förr-förra albumet Of Empires Forlorn) . Det bjuds på allt från blastbeats via episk doom till vackra ballader. Tom Phillips kan konsten att skriva riff och melodier som verkligen bjuder in till att sjungas med i, och det är inte så vanligt inom metal nuförtiden.

Låttips: Obsessions now effigies

4. 40 Watt Sun - Inside Room
Nivån som Patrick Walker satte med Warning's svanesång "Watching From A Distance" nås inte på långa vägar, men Walker’s personliga texter och känslosamma sång är fortfarande väldigt egenartade och bra. En gedigen skiva som med "Restless" bjuder på åtminstone en fullpoängare.

Låttips: Restless

3. Krux - III: He Who Sleeps Amongst The Stars
Trots att Death Magic Doom var det bästa Candlemass gjort på länge så verkar det ändå som att Leif Edling sparar sitt bästa material till detta sidoprojekt. Med episka "Prince Azaar and the Invisible Pagoda" - en låt som stundtals för tankarna till Candlemass klassiska debutplatta - i spetsen bjuds det på tung och svängig doom i yppersta klass. Krux II var riktigt bra men detta kan vara bandets hittills bästa.

Låttips: Prince Azaar and the invisible pagoda

2. Argus - Boldly Stride The Doomed
Precis som jag anade så var detta en "grower" som alltså vandrat ända upp till andraplatsen. Helgjuten skiva med ett band som är tunga och doomiga men samtidigt energiskt dynamiska. En fröjd att lyssna på som fan av både episk doom och NWOBHM!

Låttips: Durendal

1. Blood Ceremony - Living with the Ancients
Blood Ceremony är den ockulta retrovågens kronjuveler. Panflöjt, underbart orgelspel och Iommi-riff med Alia O'Briens väna stämma som grädden på moset gjorde detta till 2011 års bästa skiva.

Låttips: Night of augury

Dagens power metal-rökare: Riot - Riot

2011-11-29T10:53:00.000-08:00

Äntligen en doom-festival på hyfsat avstånd från Götet!

2011-11-14T11:22:00.000-08:00

Köpenhamn, maj, 2012:

http://www.heavydaysindoomtown.com/bands.html

För tillfället är Pagan Altar och Griftegård mest intressanta för mig. Hoppas något riktigt bra dyker upp längre fram. (antar att danska Saturnus inte är tillräckligt "true" för att få vara med.)
Atlantean Kodex? Saint Vitus? Mournful Congregation?

2010-talets hittills bästa album

2011-10-24T12:49:00.001-07:00

Innan jag tar mig an det mastodontprojekt som att lista 70- och 80-talets bästa plattor innebär så väljer jag en lite enklare uppgift: de bästa albumen som utkommit hittills på 2010-talet. Visserligen har inte ens två år gått på detta decennium men det har redan kommit ut en hel del starka album som jag passar på att tipsa om. Ordningen ska inte tas på så blodigt allvar. Intressant att det bland listans tio band finns tre debutanter och fyra band som endast släppt två skivor (även om männen bakom Star One och 40 Watt Sun har varit med ett tag). Framtiden ser ganska ljus ut för metal just nu med andra ord.

1. Atlantean Kodex - The Golden Bough

En av de starkaste debuter som släppts på år och dar. Den här typen av doomig episk metal har band som Solstice och Doomsword försökt sig på men aldrig har någon lyckats göra det så bra som dessa tyskar. Akustiska partier och vikingakörer från Bathorys viking-era möter Manowars tyngsta och mest episka sida (tänk ”Bridge of Death” och ”Secret of Steel”), allting levererat med en stor dos epic doom och ett textkoncept om en storslagen förfluten era som leder tankarna till Manilla Road. De lyckas helt enkelt ta delar av metal-historiens bästa och minst kommersiella subgenrer och förena dem till en storslagen helhet. Stort plus för produktionen som känns organisk och inte så där perfekt och sterilt ”clicktrackad” som den mesta metal är som släpps nuförtiden. Andra skivan inväntas med stor förväntan.

2. Blood Ceremony - Living With The Ancients

Det band i den nya vågen av ockult rock som jag tagit mest till mitt hjärta. Svängig Sabbath-influerad doom möter folkig Jethro Tull-prog med mycket orgel och panflöjt. Öppnande ”The Great God Pan” är inte helt övertygande, men det tar snart fart, med flöjtdrivna och svängiga ”Coven Tree” och ”The Hermit”, tunga ”My Demon Brother” (mäktig refräng!). Episka ”Morning of the Magicians” börjar gravt Sabbath-influerat (man hör bl a “Paranoid” (av alla låtar) och ”Behind the Wall of Sleep”) för att sedan övergå i ett vackert och finstämt parti innan inledande riffet återkommer. ”Oliver Haddo” bjuder på ett underbart tungt orgelparti, liksom ”Night of Augury” vars psykedeliska mittparti påminner om Uriah Heeps självtitlade debut. ”Daughter of the Sun” är en varierad låt som sammanfattar allt som är bra med denna skiva. Detta är tungt, välproducerat och sångerskan Alia O’Brien har utvecklats mycket sedan debuten. "Plichtkauf!" som de säger i Tyskland.

3. Ghost - Opus Eponymous

Hajpad så det förslår, men jämfört med många andra band i de senaste årens våg av ockult rock så är faktiskt låtskrivandet väldigt bra och minnesvärt. Trots flera lyssningar så blir man inte trött på de fantastiska refrängerna i sataniska guldhängen som ”Satan Prayer” och ”Ritual”. Rent instrumentalt är detta kanske inget speciellt, men musiken är tillräckligt solid för att hålla intresset uppe mellan de slagkraftiga refrängerna. Sådana här hits på en hårdrock-skiva har jag inte hört sedan 80-talet. Gillar den rena sången som dock är en aning vek - fast undrar om inte lite av skivans speciella atmosfär skulle gått förlorad med en starkare sångare. Ytterligare en stark debut och vi får se om detta får en fortsättning och hur de kan utvecklas till nästa skiva.

4. Star One - Victims Of The Modern Age

Arjen Lucassen, holländaren som bl a står bakom ultraprogressiva Ayreon har gjort en hel del intressanta grejer men detta är första gången jag riktigt tar till mig något av hans verk. Här kombineras den melodiska orgelbaserade stilen från Ayreon med tunga, grooviga riff och därtill fantastisk sång av framförallt Russel Allen (SymphonyX), Damian Wilson (Threshold) och Floor Jansen (ex-After Forever). När två eller flera av dessa sångare sjunger tillsammans är det verkligen gåshudsframkallande. Öppnande monsterhiten ”Digital Rain” och mörka ”24 hours” är bäst, men hela skivan håller en hög nivå. Specialutgåvan inkluderar även en extra cd där man bl a kan höra Tony Martin (ex-Black Sabbath) göra en otrolig sånginsats (en av hans bästa på skiva någonsin) på ”Closer to the stars”.

5. 40 Watt Sun - The Inside Room

Naturligtvis omöjligt för geniet Patrick Walker att följa upp 00-talets allra bästa skiva – Watching From A Distance” med Walker’s gamla band Warning. Första låten ”Restless” är dock än väldigt stark öppning, och påminner om Watching-materialet fast med en mindre rent doomig och mer fuzzy gitarrton. Resten av låtarna befinner sig dock musikaliskt en bit från Warning. Patrick sjunger kanske ännu bättre här och bjuder på bra sångmelodier och texter i vanlig ordning. Tyvärr är musiken inte riktigt lika bra – det är till stor del ganska simpla riff och melodier som mest ackompanjerar sången och inte ger så mycket extra. Hade gärna hört lite mer av de där sköna doomriffen som tillsammans med Walkers sång och lyrik gjorde Warning så bra. Dock en gedigen platta som helt enkelt försvagas då man inte kan undvika att jämföra med dess föregångare.

6. Therion - Sitra Ahra

Inte bandets bästa på långa vägar, och lite av en besvikelse efter den maffiga, annorlunda och konstant växande Gothic Kabbalah. Den här skivan slutade faktiskt att växa redan efter ett fåtal lyssningar, men innehåller ett flertal starka låtar och det är ju trots allt Therion vi talar om. Stilen här är mer 70-talsproggig och betydligt mindre metal än bandet någonsin varit, ett faktum som i sig jag inte har något alls emot. Första halvan är faktiskt inget att klaga på - episka ”Kings of Edom” och ”Land of Canaan” är riktigt bra, liksom favoriten ”Hellequin”, men skivans andra halva är kanske det svagaste Therion presterat på mycket länge. Har Jonssons evighetslånga följd av starka album sett sitt slut? Var det så smart att sparka Niemann-bröderna egentligen? Hoppas nästa skiva är en återgång till gammal form.

7. Argus - Boldly Stride The Doomed

Intressant band som liksom While Heaven Wept (som för övrigt inte övertygade helt med sin senaste platta) är amerikaner som har sina rötter i traditionell episk doom. Där While Heaven Wept har gått ifrån sitt tidiga övertydliga Candlemass-dyrkande och numera spelar atmosfärisk och emotionell metal med diverse 80-talsinfluenser så har Argus en tyngre och mer jordnära stil och låter dessutom tydligt influerade av NWOBHM och klassisk US-metal. Basspelet (basisten låter som en ung Steve Harris) och tvillinggitarrharmonierna påminner tidvis (som i exemplevis ”Durendal”) om Thin Lizzy och Maiden, eller Slough Feg för att nämna ett nyare band. Mycket kompetent framförande och med medryckande och kraftfull sång. Det bjuds på ett gäng med ”fist-shaking metal anthems” men även ett doomepos i from av delvis Trouble-minnande ”Pieces of Your Smile”. Tyckte först att flera av låtarna var lite för lika och hade svårt att ta till mig skivan, men den växer för varje lyssning och kan mycket väl klättra ett antal placeringar på den här listan.

8. Ereb Altor - The End

Har aldrig lyckats ta mig till denna svenska duos andra band, epic doom-bandet Isole (har dock hört gott om deras senaste skiva – ska kolla upp den). För Ereb Altors vikingmetall föll jag dock direkt. Visst, det är en tribut på gränsen till kopia av Bathorys viking-era (och det är inget bandet själva förnekar), men undrar om inte detta nästan kan ses (och nu svär jag i kyrkan) som en bättre version av Quorthon’s gamla klassiker från tidigt 90-tal. Låtskrivandet är nästan lika bra, men framförandet, och produktionen är bättre. Sången är tekniskt kompetent om en aning endimensionell. Och samtidigt skulle ju detta inte existera utan Hammerheart och Twilight of the Gods. Skivan blir lite tjatig i längden men avslutar starkt med den episka trilogin ”The End” som skildrar den nordiska mytologins Ragnarök.

9. Portrait - Crimen Laesae Majestatis Divinae

2010-talet har bjudit på två stora retrovågor inom inte minst svensk metal/hårdrock: ockult 70-talsrock (Graveyard, Ghost, mfl) samt metal i tidig 80-talsanda a la tidiga Maiden, svenska Heavy Load och framförallt Merycul Fate (Enforcer, Ram, In Solitude, mfl). Den senare gruppen av band har gett upphov till ett flertal habila släpp men Portrait’s andra skiva är i mitt tycke den starkaste i genren. Medan debuten bjöd på något svajig kastratsång har bandet här en ny sångare som har en starkare stämma. Låtskrivandet har också höjts flera snäpp, och varje låt är sprängfylld av riff och gitarrharmonier som gör att man upptäcker nya saker vid varje lyssning. Framförallt skivans andra halva bjuder på episk och mäktig metal med ett gitarrsound som ibland påminner om Arch-erans Fates Warning och ibland, som i starka ”Der Todesking”, låter som en 80-talsmetal-version av Dissection.

10. Rhapsody Of Fire - The Frozen Tears Of Angels

Vem hade trott att Rhapsody (of Fire) som jag knappt lyssnat på sedan Symphony of Enchanted Lands skulle möta något av en ny vår på senare tid. Två skivor (The Frozen Tears of Angels & From Chaos To Eternity) har bandet hunnit med på de senaste två åren - båda innehåller bandets kanske bästa låtmaterial någonsin. De pampiga partierna är pampigare än någonsin, refrängerna mer catchy, men bandet är dessutom tyngre och hårdare (Fabio Lione growlar t o m här) än de var förut. Det neoklassiska gitarrspelet från Luca Turilli är också mer intressant. Av dessa två skivor håller jag den förstnämnda något högre då den innehåller flera personliga favoriter som ”Sea of Fate”, ”Danza di fuoco e ghiaccio”, ”On the way to Aionor” och titelspåret . Återstår att se vad som händer nu när Turilli och Alex Staropoli delat upp bandet i två halvor…

Tjugo japanska dramaserier du borde se (del 1: komedi)

2011-09-13T14:13:00.000-07:00

TV-dramaserier (på japanska: "terebi dorama" eller kort och gott "dorama") är något som är mycket populärt i Japan och som sänds dagligen. Var och en av de stora TV-stationerna kör ett flertal olika serier i veckan, på morgon, eftermiddag och kväll, som inkluderar genrer som romantik, komedi, historisk drama familjedrama och thriller. Många serier bygger på böcker eller mangaserier.

De dorama som jag brukar följa, och som det här inlägget handlar om, är serier som går kvällstid. Dessa består oftast av 10-12 avsnitt á 45-60 minuter, med ett avsnitt per vecka. Varje serie håller alltså på i ungefär tre månader, och nya serier börjar fyra gånger om året, som är uppdelat på fyra säsonger: januari-mars, april-juni, juli-september, samt oktober-december.

I slutet av 80-talet började dramaskaparna fokusera mer på det moderna, vardagliga Japan. Denna inriktning har fortsatt och senare fördjupats med fokus på alla möjliga företeelser i det Japanska samhället - som organiserad brottslighet, mobbning, ungdomsgraviditet, och pluggande inför universitetsinträdesprov. Dessutom har det gjorts serier om nästan varenda yrkesgrupp man kan tänka sig (läkare, journalister, advokater, bagare, restaurangägare, skollärare, piloter, hockeyspelare, osv). Drama i gymnasiemiljö liksom tårdrypande serier om personer som drabbas av dödlig sjukdom är andra mycket vanliga teman.

Tänkte här ta tillfället i akt att tipsa om tjugo av mina favorit-doramaserier, uppdelat på två genrer: "komedi" och kort och gott drama.

Japanska komedier är serier fulla av typiskt överspel, vältajmade och roliga replikskiften, ibland serietindningslika scener och komiska situationer men har mer gemensamt med spelfilmskomedi än med typiska brittiska eller amerikanska sit-coms (inga pålagda skratt). Även om tonen är lättsam betyder det dock inte att dessa serier saknar allvarliga moment. Historieberättande och personlig utveckling av seriens huvudpersoner är minst lika viktig här som i allvarligare serier.

Det jag väljer att karakterisera som rätt och slätt "drama" är serier där grundtonen är allvarlig och berättandet är mer realistiskt. Detta betyder naturligtvis inte att det inte finns mer lättsamma sidor, och tonen kan vara allt från hopplöst mörk och tragisk (se "Byakuyakou") till i huvusak positiv och "feelgood" ("Beach Boys", t ex). Spelet är oftast mer nedtonat - fast det finns en hel del överspel i den här genren också. Många serier i denna grupp har ett typiskt tragiskt japanskt slut som kräver att man alltid har en näsduk nära till hands. Jag har dock själv lite svårt för alla dessa "glad pojke/flicka får mystisk sjukdom, kämpar duktigt men dör ändå i sista avsnittet"-serier, något som blir lika klischéartat som motsatsen - lyckliga Hollywoodslut, så dessa är inte särskilt väl representerade bland de serier jag valt ut.

Till sist ska jag nämna att det var flera år sedan jag såg de flesta av serierna (vissa såg jag för uppemot 10 år sen) jag tar upp, så några ingående tankar och åsikter om dessa är svårt för mig att ge utan att behöva se om dem igen - men att samtliga är mycket bra råder det självklart ingen tvivel om. Kanske återkommer jag vid senare tillfälle med mer detaljerade analyser/recensioner av några av serierna om jag ser om dem.

Puh, det var en något lång inledning. Då kan vi äntligen gå över på första listan, med tema komedi, som i stora drag börjar med de serier jag rekommenderar varmast för att sedan jobba mig nedåt.

1. Ikebukuro West Gate Park (IWGP)(TBS, 2000)

Sanslös gängdrama/komedi/thriller med manus av geniet Kudo Kankuro som står bakom flera av mina absoluta favoritserier. Tomoya Nagase (från idolgruppen Tokio) gör en karismatisk insats som Makoto, en ung slacker som bor i Tokyo-stadsdelen Ikebukuro och som försöker lösa mysteriet bakom en väns död, samtidigt som han dras in i maktkamp mellan rivaliserande ungdomsgäng. Makoto vägrar själv bli gängmedlem, men har nära kontakter med gänget G-boys, vars ledare, "King", spelas förtjänstfullt av Yosuke Kobozuka (som gjort tveksamma prestationer i serier som "S.O.S" och filmen "Ping Pong", men vars överspel passar perfekt här). Vi får även se bl a numera internationellt kände Ken Watanabe (!) som polis, Ai Kato som Makotos flickvän och en ung Tomohisa Yamashita (flickidolen YamaP).

IWGP är en komedi, men även utan humorn hade den varit sevärd, då den har en intressant och spännande story som delvis är ganska mörk (det handlar trots allt om mord och gängvåld). Humorn är dock alltid närvarande, i skådespelet och inte minst i en väldig massa ordlekar (det är mycket populärt i Japan med uttryck/ord med flera olika betydelser) och in-jokes som hade varit omöjliga att fatta om man inte hade engelska undertexter. Ska man bara se en komisk dorama är det IWGP som gäller! Öppningslåten "Boukyaku no sora" av SADS är för övrigt riktigt bra och har en energi som passar serien och gör att förväntningarna inför varje avsnitt stegras redan vid förtexterna.

IWGP OP:

2. Hero (Fuji TV, 2001)

Dramakungen Takuya Kimura (KimuTaku) från idolgruppen SMAP spelar den TV-Shop-beroende åklagaren Kohei Kuryu som med sin ovanliga streetsmarta stil först inte alls går hem hos de andra på åklagarbyrån, men detta ändras snart då Kuryu tar sig an och vinner fall efter fall på sitt okonventionella sätt. Liksom IWGP är storyn här mycket välskriven och underhållande. Men det bästa av allt är förmodligen samspelet, tajmingen och dialogen mellan åklagarfirmans medarbetare som spelas av en ensemble bestående av Japans moderna drama/skådespelar-elit. Det bjuds på fantastisk kemi mellan KimuTaku och Takako Matsu (som spelar Amamiya, Kuryus assistent), som återförenas efter att ha spelat mot varandra i några av 90-talets bästa dramaserier - Long Vacation och Love Generation (mer om dessa i nästa dorama-inlägg). Och minst lika bra är spelet från övriga, inklusie Hiroshi Abe (som den dryge Shibayama), Matsunobu Katsumura (Egami-san, vars känslor för Amamiya aldrig blir besvarade), Fumiyo Kohinata (Egami-sans underdånige assistent) och Nene Otsuka (Nakamura, som Shibayama har en affär med). En av de bästa serier jag sett, alla kategorier. Långfilmsversioner av dramaserier brukar sällan bli bra, men här rekommenderas även spelfilmen som kom 2007 varmt.

3. Kisarazu Cat's Eye (TBS, 2002)

Visserligen lider huvudpersonen av obotlig cancer, men detta är inte alls sentimentalt utan istället en av de mest galna komedier jag sett. Här har vi återigen manus av Kudo Kankuro (IWGP), men denna gång står han även för regin. Serien följer alltså den cancersjuke Kohei (Junichi Okada) som bor i den lilla hålan Kisarazu i Chiba utanför Tokyo och som i början av serien får veta att endast har 6 månader kvar att leva. Istället för att bara känna självömkan för sig själv bestämmer han sig för att utnyttja sin sista tid till något - tillsammans med fyra kompisar från skoltidens basebollklubb bestämmer han sig för att starta en liga med namnet "Kisarazu Cat's Eye" (efter mangaserien "Cat's Eye" om tre rånarsystrar), för att ägna sig åt att stjäla från kriminella. Serien följer kompisgängets försök att skapa lite spänning i en vanlig tråkig småstad och de olika komplikationer och galna situationer de hamnar i.

Den för Kankuro typiska intelligenta och utflippade storyn känns, liksom flera av birollsinnehavarna, igen från IWGP, men här är stämningen betydligt lättsammare och ännu galnare. Kanske tack vare att Kankuro även regisserar verkar det som om detta är den serie där han får mest utlopp för sina kreativa idéer. De Tarantino-lika hoppen i tidslinjen inom varje avsnitt är mycket väl utförda och bidrar till att serien knappt har en enda död stund. Jag behöver se om båda serierna för att få en bättre uppfattning, men undrar om inte Kisarazu Cat's Eye faktiskt slår IWGP på fingrarna. De två långfilmerna som kom efter serien rekommenderas dock bara för de med mycket stark Cat's Eye-abstinens.

4. Great Teacher Onizuka (GTO) (Fuji TV, 1998)

Denna populära mangabaserade serie som med sina genomsnittliga tittasiffror på nästan 30% då det begav sig i Japan innebär mycket nostalgi för mig. GTO var den första japanska dramaserien jag såg (hösten 2002 gissar jag - tack förresten, Johan!) - och vilken inkörsport det var! Det skulle dröja länge innan jag såg en serie som nådde den här nivån.

Takashi Sorimachi gör sin livs roll som den tidigare MC-gängledaren Eiji Onizuka som får jobb som gymnasielärare för en klass med omotiverade och bråkiga elever. Till en början möter han motstånd från både rektor, lärare och elever, men dessa vinner han över en efter en med sin passion för lärarjobbet och otypiska undervisningsteknik. Detta är den ultimata stilbildande skolkomedin och Sorimachi uppvisar en karisma som knappt någon annan skådespelare gjort i en dorama. Man skulle verkligen vilja vara en av hans elever! Övriga skådespelare som bör nämnas är Nanako Matsushima (Sorimachis fru i verkliga livet) som också gör sin mest typiska roll som den till Onizuka kyligt inställda (åtminstone till en början) lärarkollegan Fuyutski-sensei, veteranen Akira Nakao som skolchef och Onizukas store nemesis, Aimi Nakamura som bitchiga och elaka men ack så söta Miyabi-chan (hade velat se henne i fler serier men hon inriktade sig senare på modellyrket), samt Yosuke Kubozuka, senare "King" i IWGP. Kan också noteras att Oguri Shun, som väl sedemera blivit en av Japans största stjärnor, här gör sin dorama-debut som 15-åring. Tror det är dags för mig att se om denna klassiker! Observera också att filmversionen bör undvikas till varje pris.

Den medryckande öppningslåten "Poison" sjungs av Mr GTO himself:

5. Manhattan Love Story (TBS, 2003)

Då tar vi Kankuro-komedi igen. Efter 2000 års IWGP och Kisarazu Cat's Eye 2002 slår han och producenten Aki Isoyama till igen ett år senare med Manhattan Love Story. Den här gången med en relationsdrama i sedvanligt utflippad Kankuro-stil. Serien utspelar sig på caféet Manhattan vars extremt fåordige ägare (som kort och gott vill kallas "Master") bara önskar sig en sak - att gästerna ska avnjuta kaffet som han gör allt för att perfektionera. Tyvärr är detta det minsta caféets gäster är intresserade av - de kommer till hans café för att dejta, fria och göra slut.

Denna skiljer sig från Kankuros tidigare serier i o m att varje avsnitt följer mer av en mall som repeteras varje vecka i nya varianter. Man får följa hur kärleksrelationer skiftar fram och tillbaka mellan seriens åtta huvudpersoner (betecknade med bokstäverna A till H i caféägarens egna diagram över gästernas komplexa relationer), med lite mer fokus på en specifik relation i varje avsnitt, allt medan Manhattans "Master" blir allt mer irriterad över att hans kaffe inte dricks upp, speciellt gäller detta en av gästerna som han blir allt mer fixerad vid.

Detta är en serie som för mig (eftersom jag såg den några år senare) kanske inte var lika omvälvande som när jag såg IWGP första gången, men som är minst lika stark som sina föregångare. Skådespel och dialog är kanske det bästa jag sett i en Kankuro-komedi. Matsuoka Matsuhiro (medlem i idolgruppen Tokio precis som Nagase från IWGP) har jag inte sett i så många serier men överraskade mig positivt som caféägaren. Till skillnad från Nagase är det spel med mycket små gester och få ord. Istället får man höra hans ofta ganska uttrycksfulla tankar och åsikter samtidigt som han på utsidan (och ur övriga personers synvinkel) verkar helt nollställd - något som ger upphov till många komiska sekvenser.

Övriga skådespelare (varav flera har dykt upp i andra Kankuro-serier) är minst lika bra - taxichauffören Nobuko Akabane spelas väldigt charmigt av Kyoko "Kyon Kyon" Koizumi som är evigt kawaii. Denna serie var min första introduktion till denna fd idol som numera är framgångsrik skådespelerska och en personlig favorit som alltid är bra. Nobukos pojkvän, den fjollige men självsäkre dansinstruktören Bessho (härligt spelad av Mitsuhiro Oikawa), står för en del underbart komiska dansuppvisningar. Han jobbar som koreograf för en relationssåpa som skrivs av manusförfattarinnan Maki Chikura (Aiko Morishita - tror hon är med i alla Kankuro's serier, bl a som Makotos mamma i IWGP och mogen exotisk danserska i Kisarazu Cat's Eye) och där Eiichiro Funakoshi (spelad av sig själv) har huvudrollen. Dessutom har vi röstskådespelaren Satoshi Doigaki (Suzuki Matsuo), TV-presentatören/bimbon Shiori Emoto (Wakana Sakai) och Manhattan's servitör (och Master's språkrör) Gamo (Takashi Tsukamoto).

Manhattan Love Story är kanske inte Kankuro's kändaste verk, men rekommenderas verkligen till den som gillar IWGP eller Kisarazu Cat's Eye.

6. Trick (TV Asahi, 2000-2003)

Klassisk dramaserie som gick i tre säsonger och därtill gett upphov till ett flertal TV-specialer och långfilmer. De två huvudpersonerna är den evigt panka gatumagikern Naoko Yamada (Yukie Nakama) och fysikprofessorn Jiro Ueda (Hiroshi Abe) som tillsammans löser mysterier och avslöjar bluffmakare och sektledare som utger sig från att ha psykiska och övernaturliga krafter. Som hjälp (nåja) har de polisdetektiven Kenzo Yabe (Katsuhisa Namase).

Det är väldigt intressant och underhållande att se hur de olika fenomen och trick som Yamada och Ueda stöter på får sina naturliga förklaringar. På vägen möts man av en massa referenser till klassiska japanska mysterieböcker och -filmer (som Kindaichi-serien) och fyndiga ordlekar. Bortsett från en bra och otypisk dramastory är det hela dessutom berättat med mycket humor och det bjuds på komiskt spel i toppklass mellan Abe som pompös, intelligent men av magitrick lättlurad fysiker (som blivit karatemästare genom en brevkurs) och Nakama som självutnämnd "supermagiker" som knappt kan läsa kanji trots att hennes mor är kalligrafi-lärare. Störst comic relief står dock Namase för som den självgode och perukbärande ("det är mitt riktiga hår!") polisen Yabe.

I den första säsongen hade serien inte riktigt hittat hem då en del avsnitt är en aning händelsefattiga (den första storyn hade inte behövts dras ut till tre avsnitt), men är trots detta klart sevärd. Avsnitten från senare säsonger är betydligt bättre upplagda, med säsong 2 som den klart bästa och jämnaste i mitt tycke. Mycket beroendeframkallande serie som definitivt var värd tre säsonger.

7. Keibuho Yabe Kenzou (TV Asahi, 2010)

Spin-off från Trick med polisdetektiv Yabe Kenzou (Katsuhisa Namase) som huvudperson. I Trick blir det relativt små doser av honom men här får Namase fritt spelrum som den late och inkompetente polisen som fjäskar för överheten och sparkar nedåt men som på något märkligt sätt ändå löser fallen i slutändan. Var lite skeptisk till om de verkligen skulle kunna bygga en hel serie runt denna karaktär, men det lyckas väldigt bra, främst pga Namase som gör en av de allra bästa komiska roller någonsin (hans ansiktsuttryck är obetalbara!) i en japansk drama. Avsnittet där han jobbar undercover och ska föreställa en ökänd yakuza är en riktig höjdpunkt! Dessutom är resten av skådespelarna väldigt bra och serien välskriven och välregisserad. Synd att det bara gjordes sex avsnitt.

8. Tiger And Dragon (TBS, 2005)

Jag vet, det blir mycket Kankuro-serier på den här listan, men vad ska man göra - karln är ett komiskt geni. 2005 års "Tiger And Dragon" är ännu ett bevis för detta. Denna serie handlar om rakugo, en flera hundra år gammal form av japansk komedi där en ensam rakugo-ka sittande berättar en komisk historia med i stort sett bara sin röst (olika röster för de olika karaktärerna i historien) och sina gester som hjälpmedel. Tigern i seriens titel är yakuza-medlemmen Toraji, som ska samla in en skuld från rakugo-artisten Shoukichi Yanaka, men då denne inte kan betala i pengar får han istället betala skulden genom att lära Toraji rakugo. Draken i titeln är Ryuji, Shoukichis son, som är en enastående rakugo-talang, men som har lämnat familjen och rakugon bakom sig för att driva en klädbutik med egendesignade (och närmast osäljbara) kläder.

Varje avsnitt rör sig kring en ny traditionell rakugo-historia som Shoukichi lär ut till Toraji, och denna berättelse kopplas till och flätas skickligt in i de verkliga händelser som Toraji och andra karaktärer i serien är med om. Många komiska scener uppkommer ur det ovanliga mötet mellan yakuzans och rakugons vitt skilda världar. I seriens skådespelargalleri möts vi av många kända ansikten från tidiga Kankuro-dramor. Tomoya Nagase (IWGP) och Junichi Okada (Kisarazu Cat's Eye) är Toraji respektive Ryuji. Ryuji's far spelas av Toshiyuki Nishida, legendarisk komedi-skådespelarer mest känd från sin huvudroll i "Tsuribaka Nisshi"-serien som består av över 20 filmer. Vi ser även bl a Sadao Abe (IWGP, Kisarazu Cat's Eye) som Donta, Ryujis bror som också är rakugo-artist men tvingas delta i fåniga gameshows på TV för att försörja sin familj, Takashi Tsukamoto (Kisarazu Cat's Eye, Manhattan Love Story) som son till Toraji's yakuzaledare, samt Misaki Itoh som Megumi, Torajis flickvän och även föremål från Ryujis liksom i stort sett alla manliga karaktärers romantiska intressen.

Kort och gott, ännu en hysteriskt rolig Kankuro-komedi med högklassigt komiskt skådespel. Inte jämförbart kanske, men Kankuros serier är nog det närmaste man kommer japanska motsvarigheter till Seinfeld eller Curb Your Enthusiasm när det gäller humor och snyggt ihopknutna storys.

9. Meitantei no okite (TV Asahi, 2009)

Metakomedi som liksom Trick är full av referenser till japanska detektiv- och mysteriefilmer/böcker, så det hjälper att antingen ha bra koll på denna sida av japansk kultur eller se serien med en japansk vän. Varje avsnitt är uppbyggt som en parodi av olika klichéer från japanska mysterieberättelser, och seriens karaktärer är fullt medvetna om att de själva är karaktärer i en sådan berättelse.

Flickidolen Shota Matsuda (Liar Game, Hana yori Dango) spelar huvudrollen som superdetektiven Daigoro Tenkaichi (bygger på den klassiska Kindaichi-karaktären), vars slutplädering i varje avsnitt, där han samlar alla misstänkta och till allas överraskning avslöjar mördaren, absolut inte får förekommas av att någon annan polis listar ut den skyldige i förväg.
Alltid rolige Yuichi Kimura spelar polisdetektiv Banzo Okawara som trots att han är ansvarig för de olika utredningarna får spela andrafiol till Tenkaichi. Detta är dock något han är på noterna med då både han och Tenkaichi vet om de spelregler som gäller i japanska detektivhistorier. Yu Kashii (känd från bl a filmen "Linda Linda Linda") spelar rookiepolisen Mana Fujii som till skillnad från övriga inblandade inte känner till de underförstådda och ofta ologiska regler som alltid bör följas. Detta ger upphov till många roliga scener och då och då samlas de tre huvudkaraktärerna i något som verkar vara ett litet rum utanför seriens universum för att förklara för Fujii, som hela tiden agerar rationellt, de regler som gäller.

Seriens temalåt, "Fighting Pose no Uta" av Baba Toshihide:

10. Stand up! (TBS, 2003)

Feelgood-komedi om fyra gymnasiekillar som kommer på att de tillhör det fåtal i skolan som fortfarande är oskulder, och som, efter att ha förlöjligats av en grupp av skolans tjejer, bestämmer sig för att bilda en klubb där alla måste bibehålla sin "purity". Samtidigt vill samtliga inget mer än att göra "det"... Vänta lite, detta låter ju som pubertal skräp typ "American Pie", men detta är inte alls den typ av serie. Här har vi en växa-upp-berättelse som handlar om en grupp japanska tonåringars liv på gränsen till det stundande vuxenlivet, och skildrar inte bara sex (eller avsaknaden av det), utan vänskap, kärlek, familj och livets komplikationer, allt kryddat med en stor skopa humor och galna situationer.

De centrala rollerna spelas av idel flickidoler - Kazunari Ninomiya från pojkbandet ARASHI, spelar huvudrollen som den osäkre men lojale Shohei som förälskat sig i sin lärarinna (Mochizuki-sensei, spelad av snygga Yumiko Shako), Tomohisa Yamashita (NEWS) spelar tåg-nörden Ken-Ken, Shun Oguri (Summer Snow, Gokusen, Hana yori Dango) är den tyste och sportige Kozi som är speciellt blyg inför det motsatta könet, och Hiroki Narimiya (Gokusen, Nana) spelar den musikaliske tros-fixerade Hayato. Dessutom har vi Anne Suzuki (Hana & Alice, Aoi Tori) som spelar Chie, en tjej som återvänder till stan efter 11 år, och som de fyra vännerna alla var småkära i som barn, men som nu har en växt upp till en nörd med tjocka glasögon. Vi får följa de fem vännerna och deras strävan att skapa den där perfekta, sista riktigt fria sommaren innan de tvingas ut i den riktiga verkligheten.

Se där, detta inlägg tog oerhört lång tid att skriva, men där har vi äntligen tio komedi-favoriter. Nästa inlägg i ämnet kommer att fokusera på drama-genren.

Recension japansk drama: Shiroi Haru

2011-09-07T14:26:00.000-07:00

Genre: familjedrama

Sändes: 2009-04-14 - 2009-06-23 (Fuji TV)

Officiell hemsida: http://www.ktv.jp/haru/index.html

Skådespelare: Hiroshi Abe, Nozomi Ohashi, Kenichi Endo, Miho Shiraishi, Mahiru Konno, Yuriko Yoshitaka

Bakgrund: En fd-yakuza, Haruo Sakura (spelad av Abe) släpps fri efter nio år i fängelse, ett straff han uttjänade för ett mord på en rivaliserande yakuzaklans ledare. Haruo ville egentligen gå ur yakuzan, men gick med på att utföra detta sista jobb mot en större summa pengar som skulle användas till att betala behandling av flickvännen Mariko (Mahiru Konno) som led av en svår (ospecificerad) sjukdom. Efter dådet grips Haruo och bryter sin relation med Mariko för att hon (efter att med hjälp av pengarna förhoppningsvis blivit botad från sin sjukdom) ska kunna starta ett nytt liv då Haruo inte längre kan vara vid hennes sida.

Då Haruo släpps fri får han veta att Mariko efter att Haruo blev gripen levde med en annan man men att hon sedan dog av sin sjukdom. Haruo, som levt i tron att pengarna han betalade för med sin frihet skulle ha botat Mariko, blir chockad och arg och letar upp mannen som Mariko levde med, Koji Murakami (spelad av Kenichi Endo), för att ta reda på vad som egentligen hände. Koji driver ett bageri med sin dotter Sachi (Nozomi Ohashi) och, vad det visar sig, Marikos syster Kanoko (Miho Shiraishi). Haruo är övertygad om att Koji använt Marikos sjukhuspengar till att starta sitt bageri, medan Koji å sin sida tycker att Haruo lämnade Mariko till sitt öde när han bröt kontakten med henne och hamnade i fängelse. Samtidigt träffar Haruo Sachi, den dotter Kojis fick med Mariko strax innan hon dog (men det vet inte Haruo), i en närliggande park, och en ovanlig vänskap inleds. Snart framkommer det dock att det egentligen är Haruo som är Sachis far...

Betyg - story: 7/10. En typisk familjedrama som skiftar mellan feelgood och tårframkallande scener, med relativt få rent komiska sekvenser. Här ligger fokus på relationen mellan Sachi och Haruo men också mellan Haruo och Koji och de helt olika fadersgestalter de representerar - den rättrådige och tillförlitlige Koji, som jobbar hårt och har uppfostrat Sachi men sällan har tid att umgås med henne, och Haruo som är Sachis riktige far och som har mer tid att spendera med Sachi, men som också är otillförlitlig som fd-kriminell med en svag samhällsställning. Trots ett relativt långsamt tempo blir denna huvudstory aldrig ointressant så att flera subplots inte utforskas närmare stör inte så mycket, även om flera av karaktärerna runtom därmed blir ganska endimensionella.

Det som fascinerar mest är den skickligt och naturligt skildrade utvecklingen av Haruos karaktär från bufflig och egoistisk i seriens början till den självuppoffrande och kärleksfulla person han är mot slutet, och hur han kämpar med det faktum att han faktiskt är far till en dotter och om han är redo att ta detta ansvar eller inte. Intressant är även hur relationen mellan Haruo och Koji går från en mellan dödsfiender till en djup förståelse och empati för varandra. Det finns gott om scener där man bör plocka fram näsduken, speciellt mot slutet av serien, och dessa förstoras i typisk jdrama-stil av seriens sorgsna stråk-ledmotiv. Men till skillnad från många andra liknande serier så blir det aldrig över-sentimentalt och man känner verkligen för de flesta karaktärerna - inte minst Haruo och Sachi såklart. Fast ibland sitter man faktiskt och hejar på både Haruo och Koji när det gäller kampen om Sachis gunst.

Personligen tyckte jag (liksom många andra vad det verkar) inte om seriens slut som kändes abrupt och opassande för den relativt enkla och vardagliga storyn fram till dess, även om det kanske inte var ett helt oväntat slut för en japansk melodramatisk serie. Blev dock besviken på att manusförfattarna inte kunde komma på någon annan lösning på seriens intrig.

Betyg - skådespel: 7/10. Låt mig sammanfatta det hela med två ord: Hiroshi Abe! Han gör verkligen en fantastisk insats här. Hans karisma är det som lyfter den här serien från en halvokej, enkel familjedrama till en av de mer gripande serier jag sett på. Som jag nämnde ovan så utvecklas hans karaktär Haruo på ett gradvis och trovärdigt sett genom serien, och denna utveckling gestaltar Abe mycket skickligt. På slutet spelar han ut lite mer och gör en delvis typisk Abe-karaktär (fast mer ärlig och utan den ironi som han ofta visar upp), men det som imponerar mest är hur han framförallt i början med ytterst små medel, utan ord och med bara en ryckning i mungipan, med sitt kroppsspråk eller sin intensiva blick, spelar upp de komplicerade känslor som Haruo känner när han efter nio bittra, långa år i fängelse tvingas möta den yttre verkligheten igen. Hans samspel med Nozomi Ohasi som spelar lilla Sachi gör en varm inombords. Söta och charmiga Ohashi gör för övrigt en väldigt bra och trovärdig insats, något som inte är så vanligt för barnskådespelare. Visst bjuds det på en hel del överspel också, men det är ju sådant man är van vid och som lite hör till japanska dramaserier.

Betyg - musik: 7/10. Låten "Yokogao" som avslutar varje avsnitt är inget speciellt, men bakgrundsmusiken och seriens instrumentala huvudtema är mycket vacker och höjer seriens dramatiska och sorgliga scener.

Betyg - totalt: en stark 7/10. En av de bästa serier jag sett i genren familjedrama. Skönt att slippa de eviga förvecklingarna och intrigerna i pojke-möter-flicka-dramagenren och istället fokusera på familjerelationer för en gångs skull. En ganska ordinär story med ett opassande dramatiskt slut lyfts upp av ett lagom sentimentalt manus och överlag bra skådespelare. Till syvende og sist är detta dock Hiroshi Abe show, utan honom hade det inte blivit alls lika bra.

Blood Ceremony till Göteborg!

2011-08-29T11:30:00.000-07:00

Blood Ceremony spelar i Göteborg i höst - den enda spelning de gör i Sverige! Kan inte missas.
Det kanadensiska ockult/folk/doom-rockande bandet ledda av flöjtspelande Alia O'Brien är ett av de band jag lyssnat mest på i år (tillsammans med Atlantean Kodex, 40 Watt Sun, Ereb Altor, While Heaven Wept, mfl). Kul att åtminstone ett av dessa band kommer till Sverige/Götet.

Har inte sett en spelning sedan Anathema 2009 så det ska bli kul att få anledning att se lite livemusik igen.

En av mina favoritlåtar från Living With The Ancients, Blood Ceremonys senaste platta: "Night Of Augury:

Dagens inköp/Love Exposure

2011-08-27T10:22:00.001-07:00

Tog en tur till sf-bokhandeln idag och köpte på mig lite smått och gott. Bortsett från en anime-dvd till min bror (försenad födelsedagspresent) så hittade jag Sion Sono's mästerverk "Love Exposure" på dvd samt två böcker: "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins och "Childhood's End" av Arthur C Clarke.

"Illusionen om Gud" (The God Delusion på originalspråk) är en populärvetenskaplig bok som metodiskt lägger fram bevis på att något sådant som en skapande Gud inte kan existera. Då boken kom ut för 5 år sen skapade den inte överraskande en hel del debatt i t ex USA. Då andra populärvetenskapliga verk som beskriver de stora frågorna (som t ex Paul Davies böcker) ofta inte tar någon tydlig ställning mot Guds existens, utan låter Skaparen vara en teoretiskt möjlig existens som kan ha satt igång hela evolutionsprocessen/universums expansion medan denne sedan låtit processen fortskrida av sig själv, kan det vara intressant att se hur Dawkins i sin mer agressivt anti-kreationistiska stil lägger fram sina bevis.

Arthur C Clarke är en av mina absoluta favoritförfattare inom sf-genren. Han förankrar sina berättelser i sin vetenskapliga bakgrund men fyller historierna med mycket fantasi, uppfinnelserikedom och "what if...?"-scenarier vilket tilltalar mig som inte är så förtjust i genren (sf i bokform alltså) i stort. "Childhood's End" tillhör den grupp av böcker (tillsammans med t ex "Against the Fall of Night" som jag tidigare läst och fattat tycke för) där Clarke beskriver en framtida tekniskt, men kanske inte känslomässigt, utvecklad mänsklighet som kommer i kontakt med högre stående utomjordiska livsformer, och vilka konsekvenser detta möte får.

"Love Exposure" (originaltitel: "Ai No Mukudashi") är min favoritfilm av en av Japans bästa och mest intressanta moderna regissörer - Sion Sono, som kanske fortfarande är mest känd för sin film "Suicide Club" även om han gjort ett flertal filmer sedan dess som är klart bättre. Hittade detta fyra timmar långa mästerverk på dvd (inklusive en making-of-dokumentär) för under 100-lappen på sf-bokhandeln - som funnet!

Filmen börjar med att följa Yu (spelad av Takahiro Nishijima), en tonårig kille vars djupt kristna far blir lämnad av sin flickvän och tar ut sin sorg på Yu genom att tvinga sonen att dagligen i biktstolen erkänna sina synder. De små synder som Yu gör sig skyldig till är dock aldrig tillräckligt för att tillfredställa fadern som blivit väldigt kylig gentemot sonen, och som flyttar från Yu och kapar alla familjeband till honom. För att glädja sin far och åter kunna leva tillsammans som en familj bestämmer sig då Yu för att bli en riktig syndare så han går med i ett gäng som ägnar sig åt diverse brottslighet. Han fortsätter att komma till sin far i kyrkan varje dag för att bikta sina synder. Men då inte ens kriminalitet är tillräckligt för att räknas som riktig synd enligt fadern väljer Yu att ta sitt syndande ett steg längre - pornografi, eller mer specifikt "upskirt voyeurism", dvs att i hemlighet ta foton (och samla dessa foton i album) på tjejers trosor innanför deras kjolar. Han börjar träna denna konst på ett närmast kampsportsliknande vis hos konstartens mästare Lloyd och är snart en hyllad expert inom området. När han erkänner denna nya synd för sin far får han äntligen respons - fadern blir arg och ger Yu en örfil. Att äntligen få någon sorts av känslomässig (även om det är i form av våld) reaktion från fadern gör Yu mycket glad och han bestämmer sig att fortsätta på sin syndiga väg.

En dag förlorar Yu ett vad med de övriga gängmedlemmarna och tvingas klä sig som Sasori, den kvinnliga hämnaren från de japanska B-filmsklassikerna "Female Convict #701: Scorpion" (dessa filmer rekommenderas varmt f ö). Han räddar den unga tjejen Yoko (Hikari Mitsushima) i ett gängbråk och kysser henne. De blir kära i varandra, men det finns ett problem: Yoko (som hatar alla män) tror att Yu är en kvinna och hennes lesbiska räddare. För att komplicera det hela ytterligare börjar en ny tjej, Koike (Sakura Ando) i samma klass som Yu och Yoko. Koike, som är ledare för en sekt, börjar manipulera Yokos och Yus liv och göra allt för att hålla dem ifrån varandra. Storyn blir fr o m detta allt mörkare när den långsamt går mot sitt närmast apokalyptiska slut.

(bild ovan: Female Convict #701: Scorpion)

"Love Exposure" är en genial, gränsöverskrivande film som trots fyra timmar aldrig blir tråkig. Det bjuds på blod, våld, hentai, drama, religion, kärlek, hat och humor i en berg-och-dalbana av känslor. Framför allt första halvan är fantastiskt bra - jag satt med ett leende på läpparna (det händer inte så ofta när jag ser på film) under hela den humoristiska sekvensen där Yu tränar till att bli upskirtfotografins svar på Bruce Lee. Genialiskt! När Yu senare flyttar ihop med sin far, faderns flickvän (som kommit tillbaka) och Yoko (som mer eller mindre adopterats av Yu's fars flickvän) blir det också en del roliga förväxlingar då Yoko hatar Yu (inte minst när hon får veta att han är en hentai) men samtidigt älskar Sasori utan att veta att Yu och Sasori är samma person. Detta är bara två exempel på filmens många subplots.

Om du har ett öppet sinne och inte chockeras så lätt av vare sig våld, blod eller moraliska tveksamheter så kan jag bara rekommendera denna resa i Sion Sono's absurda universum. Rekommenderar även andra filmer av honom: Noriko's Dinner Table, Cold Fish, mfl. Love Exposure är dock överlägset bäst hittills. Hoppas på flera filmer i samma höga klass av Sion Sono i framtiden. Bl a var det meningen att han skulle regissera filmatiseringen av Lords Of Chaos (debatterad bok som beskriver kyrkbränder och mord och allt annat kopplat till Norges Blackmetalscen under 90-talet), men det projektet verkar ha gått i stå för tillfället. Vore roligt att se Sion Sono göra sin egen utflippade tolkning av boken.

Trailer:

Black Sabbath - Glory Ride (Ray Gillen Vocals, Mastered version)

2011-08-23T11:16:00.000-07:00

En av Black Sabbath's bäst dolda hemligheter: Ray Gillen som sjöng på originaldemon för The Eternal Idol ('87).

Jag älskar Tony Martins insats på påföljande Headless Cross ('89; bästa icke-Dio/Ozzy-plattan imho), men Ray Gillen dräper all konkurrens här. Nu kan man höra båda sångarnas versioner på deluxutgåvan av Eternal Idol, och jag tycker inte bara sången utan även den tyngre, mindre keyboard-dominerade (I'm looking at you, Geoff Nichols!) originalproduktionen är mycket bättre än den senare versionen. Tom den tråkiga titellåten låter fantastisk med Gillens dramatiska "Dio-möter-Robert Plant-möter-Geoff Tate"-sång!

Självklart är detta ingen kritik mot Tony Martin. Han kom in sent och var tvungen att snabbt lägga om sången på skivan utan att kunna sätta sin egen prägel på den. På Headless Cross där han låg bakom mycket av sångmelodierna visade han sina kvalitéer.

Nog snackat, här är Gillens version av "Glory Ride", en av de bästa låtarna på The Eternal Idol:

Black Sabbath: When Death Calls [en vivo Rusia '89]

2011-08-22T11:29:00.000-07:00

Storartad insats av sångaren Tony Martin på en av de bästa låtarna från Black Sabbaths underskattade klassiker "Headless Cross"!

Japansk film: 3 x Hirokazu Koreeda

2011-08-20T18:06:00.000-07:00

Har på sistone sett tre filmer av den japanske regissören Hirokazu Koreeda, så jag tänkte passa på att dela med mig med mina tankar om dessa. Koreeda är helt klart en av de bästa japanska filmregissörer som debuterat de senaste 20 åren och håller, till skillnad från många av hans nutida kolleger vars filmer kan skifta ganska rejält i kvalitét, en väldigt hög genomsnittsnivå på sina filmer. I mitt tycke är det bara Sion Sono och kanske Shunji Iwai som kan ge Koreeda någon konkurrens när det gäller moderna japanska filmmakare.

Koreedas filmer är ofta långsamt berättade med mer betoning på atmosfär och känsla än handling och dialog. Hans filmer blir dock sällan långtråkiga. Koreeda har en bakgrund som dokumentärfilmare, något som tydligt influerat hans spelfilmer, och detta är något som märks i alla de tre filmer jag nu ska berätta lite mer om:

Dare mo Shiranai (Nobody Knows), 2004

Har haft den här filmen i pipelinen i flera år men tog mig äntligen tid att se den härom veckan. Dare mo Shiranai blev Koreedas stora internationella genombrott och gick även upp på svenska biografer. Filmen, som är baserad på verkliga händelser, handlar om fyra syskon som tillsammans med sin mor flyttar till en lägenhet i Tokyo. Hyresvärden känner dock endast till den äldste sonen Akira (om hyresvärden visste att det är fyra barn skulle de förmodligen inte få lägenheten), så de två yngsta syskonen smugglas in i resväskor och den äldsta dottern smyger in efteråt. Bortsett från Akira måste barnen, som alla har olika fäder och aldrig gått i skola, stanna inne i lägenheten hela tiden och hålla sig tysta så att ingen misstänker att det finns fler än ett barn där inne. Barnens mor är ofta borta till sent på natten och låter Akira ha ansvaret för att handla och laga mat samt med hjälp av den äldsta systern ta hand om sina yngre syskon. Modern har träffat en ny man och lovar Akira att hon den här gången verkligen träffat ”den rätte” som kommer att ta hand om både henne och alla barnen. Hon åker för att bo hos sin nye pojkvän men lovar att vara tillbaka till jul och ger Akira en summa pengar som barnen ska leva på. Det visar sig dock att modern aldrig återvänder så vi får från denna stund följa barnen och hur de tvingas överleva i sin egen lilla värld till en början utan större kontakt med yttervärlden.

Först måste jag säga att jag var tveksam till om jag skulle vilja se en film som i stort sett bara handlar om barn (ni vet det där med barn och djur på film), men jag måste säga att jag var imponerad av barnens skådespel som verkligen gav filmen den där realistiska, dokumentära stilen som är typisk för Koreeda. Framför allt Yúya Yagira som spelar Akira gör en fantastisk insats, och det samma måste sägas för You som spelar den oansvariga modern Keiko (rollerna har vänts, då hon är mest som ett själviskt barn medan Akira är den vuxne som tar sitt ansvar för sina syskon) på ett sätt som gör att man avskyr henne för det sätt som hon behandlar sina barn, men samtidigt förstår att hon trots sina handlingar ändå älskar sina barn (även om hon till sist offrar barnen för en chans till egen lycka) och hur barnen accepterar sin mors beteende och aldrig tappar hoppet om att hon ska komma tillbaka.

Det är fascinerande att se hur barnen till en början med hjälp av sina egna regler och vanor lyckas hålla kontroll över sin situation, men gradvis blir detta svårare och svårare (inte minst när pengarna tar slut) och situationen allt mer ohållbar. Det är självklart ingen upplyftande stämning i filmen men inte helt nattsvart heller. Det finns en del ljusglimtar i mörkret, som när barnen firar den yngsta systerns födelsedag genom att för första gången bege sig ut ur lägenheten alla fyra tillsammans. Sammanfattningsvis är detta mycket trovärdigt filmat och skådespelat, och en mycket gripande historia som stannade kvar i tankarna långt efter att filmen var slut. En av regissörens allra bästa filmer.
Betyg: 4 av 5 Sasori-san:

Distance, 2001

En film (tydligt inspirerad av domedagssekten Aum Shinrikyós sarin-gasattack i Tokyos tunnelbana 1995) som utspelar sig på årsdagen tre år efter att sekten ”The Ark of Truth” har utfört en terrorattack och förgiftat Tokyos dricksvatten med ett genetiskt modifierat virus, vilket ledde till över 100 döda och flera tusen förgiftade. Filmen handlar om fyra personer som alla har varsin familjemedlem (en fru, en make, en äldre bror och en äldre syster) som deltog i terrorattacken och sedan tog sina liv. De åker till en sjö långt ute i vildmarken nära där sektmedlemmarna bodde och planerade attacken. Jag tror inte det framkommer klart hur de tagit sina liv – förmodligen dränkte de sig i sjön. När de fyra hedrat sina döda, vilket de verkar ha gjort varje årsdag efter terrordådet, går de tillbaka till platsen där de parkerat sin bil bara för att finna att någon stulit den (vem som stal bilen är en av många frågor som filmen aldrig ger svar på). Där träffar de en f d sektmedlem (spelad av Japans indie-filmhjälte nummer ett, Tadanobu Asano) som hoppade av sekten innan terrorattacken. Även han har fått sin motorcykel stulen, och då det skulle ta hela natten att till fots ta sig tillbaka bestämmer sig alla fem att övernatta i den stuga där sektmedlemmarna brukade bo.

Större delen av filmen utspelas i och kring stugan där de fyra diskuterar (och frågar ut den fd sektmedlemmen) vad som kan ha drivit deras nära och kära till att gå med i sekten och senare planera ett sådant terrordåd. Distanserat och stationärt kameraarbete med långa sekvenser utan klipp, väldigt fint spel av samtliga skådespelare samt en vad det verkar delvis improviserad dialog ger filmen en mycket realistisk dokumentär stil, t.o.m. till högre grad än Koreedas övriga filmer. Dialogen, som ofta bara försvinner ut i intet, leder dock inte till särskilt mycket information om varken sekten, dess ledare eller hur och varför terrordådet planerades och utfördes. Detsamma kan sägas om de tillbakablickar på de fyra huvudpersonerna och deras reaktioner när de får reda på att deras syskon/fru/man vill gå med i sekten, liksom diskussionerna mellan Asanos karaktär och en av de numera döda sektmedlemmarna. Nästa dag återvänder de fem hem och sedan kommer en sorts epilog där vi följer en av de fem som ensam åker tillbaka till sjön, och en del av det vi tidigare förstått vänds lite på ända (jag ska inte avslöja vad), även om betydelsen av den sista delen lämnas öppen för tolkning.

Sammanfattningsvis så är detta en intressant film som kanske är Koreedas mest händelsefattiga, vilket nog kan irritera folk som vill ha mer action i sina filmer. Själv gillade jag dock den långsamma, hypnotiska stämningen och den dokumentära stilen som gör att man nästan känner sig som om man själv sitter där i stugan tillsammans med de fem huvudpersonerna. Skådepelet är som sagt i toppklass, inte minst av Arata (som spelar Atsushi, som förlorat sin bror) och personlige favoriten Susumu Terajima (som spelar Makoto, vars fru går med i sekten). Jag hade dock gärna velat höra mer om hur livet i sekten var, vad som drev de olika personerna till att gå med, samt varför och hur de utförde terrorattacken, inte så mycket för att få svar på alla frågor men för att ge filmens dialog lite mer mening och ge filmens story lite mer kött på benen. Samtidigt så sägs det en del intressanta, filosofiska saker, och Distance kan säkert ge uppslag till många givande diskussioner. Filmen hade potential att vara en av regissörens bästa men når inte riktigt fram.
Betyget blir 3 ½ av 5.

Wonderful Life (After Life), 1998

Den sista filmen jag ska diskutera är filmen Wonderful Life (även kallad After Life). Till skillnad från Koreedas flesta filmer är filmens grundstory en övernaturlig sådan även om regisörrens alltid lika realistiska stil gör att man snabbt accepterar filmens premiss. Wonderful Life utspelar sig på en sorts vägstation dit alla dödas själar måste passera innan de kan gå vidare till himlen. Under en vecka intervjuas samtliga nyligen dödas själar av stationens rådgivare för att välja ut ett enskilt, lyckligt och viktigt minne från den dödes förflutna liv. När ett sådant minne har valts ut gör rådgivarna kortfilmer som återskapar de dödas minnen och vid veckans slut visas filmerna upp, varvid den dödes själ efter att ha sett sin film försvinner till efterlivet med enbart detta enskilda minne med sig in i evigheten.

Vi för följa intervjuer med ett tiotal döda och hur dessa kommer fram till det som de helst vill ta med sig från sitt liv. Några har väldigt bestämda uppfattningar om vad de vill ha med sig medan andra inte kan finna något enskilt minne de minns som speciellt. Intervjuerna är delvis improviserade, och flera av de intervjuade är inte skådespelare utan "vanliga" människor som berättar om sina egna liv, vilket återigen skapar den där för Koreeda typiskt dokumentära stilen. Rådgivarna är också döda, som av olika anledningar valt att ännu inte välja något specifikt minne och därmed får stanna kvar och jobba i detta mellansteg mellan död och efterliv. Filmens huvudroller har två av dessa rådgivare - Takashi (förtjänstfullt spelad av Arata), som dog som ung i kriget och därmed behållt sitt unga yttre trots att han jobbat som rådgivare i minst 50 år, samt Shiori (Erika Oda), en ung kvinna som nyligen börjat jobba som rådgivarassistent och som har ett romantiskt intresse av Takashi. Det visar sig att Takashi har en mycket personlig koppling till en av sina klienter, vilket leder till att han först vill byta klient, men sedan leder till insikt att han själv är redo att välja sitt egna personliga minne och gå vidare.

Detta är som vanligt för Koreeda inte en film med mycket handling, men trots det låga tempot hålls åskådarens intresse uppe hela tiden (kanske mer än någon annan av regissörens filmer) och där filmens två timmar försvinner väldigt fort. Detta beror dels på filmens enkla men tänkvärda premisser, dels på att vi får följa ett flertal olika personers historier (även om det läggs fokus på en handfull) samt på den underhållande skildringen av hur rådgivarna diskuterar sina klienter och planerar och regisserar de slutgiltiga kortfilmerna så att de ska bli så nära det ursprungliga minnet som möjligt. Detta är det närmaste Koreeda kommit en fullträff.
Betyg: 4 ½ av 5.

Trailer för Wonderful Life:

Avslutningsvis rekommenderas även dessa senare filmer av Hirokazu Koreeda: Aruitemo, Aruitemo (Still Walking), 2008 (Betyg 4 av 5); Kúki Ningyó (Air Doll), 2009 (Betyg 4 av 5). Det var ett tag sedan jag såg dem så dessa kan jag inte närmare recensera nu.

The Rods - The Code (feat. Ronnie James Dio)

2011-08-10T10:13:00.000-07:00

Tung låt med en storartad insats av Ronnie James Dio. En av de två sista låtarna han lade sång på innan han gick bort.

Här är den andra låten han spelade in med kusinen David Rock Feinstein 2010. Han var alltså inne i sin cancerbehandling med kemoterapi då han sjöng detta. Otroligt!

Andra nyare låtar med Dio på gästsång:
Här sjunger han (och Tony Iommi spelar gitarr) på Girlschool-plattan Legacy från 2008.

Dagens låttips: Devil's Blood - Voodoo Dust

2011-08-05T10:11:00.000-07:00

Vilken låt - basgången, sången, gitarrsolot!
Är det bara jag, eller påminner inte den gitarrmelodin som går som en röd tråd genom låten lite om WASPs gamla klassiker "Wild Child"?

90-talets bästa plattor: plats 10-1

2011-08-01T09:16:00.001-07:00

Sådär, då har vi äntligen, efter lång väntan pga avsaknad av inspiration (eller lathet), den sista delen i serien 90-talets bästa plattor:

10. Tiamat - The Astral Sleep (1991)

The Astral Sleep, Tiamats andra skiva, kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta då den var en av de första skivor med mer extrem, mörk och doomig musik som jag hörde. Efter ett spökligt intro ("Neo Aeon") brakar det hela lös med trummor i medryckande tvåtakt och Johan Edlunds skrik (iyaaaaaaargh!!) i fantastiska "Lady Temptress". Musiken som följer har sin grund i doomig midtempo-death full av genialiskt enkla riff, men den kalla atmosfären och Edlunds sång ger det hela även en viss black metal-känsla. Lägg därtill frisk användning av atmosfäriska keyboards, akustiska gitarrer, catchy gitarrsolon och tidvisa brutala utbrott -ibland allt i samma låt - så har ni Tiamats unika recept (åtminstone för just denna skiva, bandet hade ju en tendens att ändra stil för varje platta). Skivan första halva är otroligt stark och bjuder förutom ovan nämnda låtar på långsamt doomiga "Mountain of doom" (som dock avslutas med ett supersnabbt solo), kusliga och halvakustiska "Dead boy's choir", tvåtaktsröjande "Sumerian cry (part III)" (vilket solo!), "Ancient entity" med sin episka refräng ("Every night they rise again..."), samt "Southernmost voyage", en atmosfärisk låt som bygger på akustiskt gitarrspel, syntmattor och Edlunds pratsång.

9. My Dying Bride - As The Flower Withers (1992)

As The Flower Withers var den första skivan jag köpte med det band som nu i över 15 år varit mitt "nya" absoluta favoritband: My Dying Bride. Jag hade visserligen hört några doom-band tidigare (Paradise Lost, Cathedral, Candlemass) men det var när jag hörde denna skivas fantastiska öppningslåt "Sear me" som jag insåg att en helt ny värld av mörk, tung, depressiv, men samtidigt vacker musik hade öppnat sig för mig. Denna fantastiska låt, som föregås av ett kort symfoniskt och olycksbådande intro i "Silent dance", förkroppsligar enligt mig hur gotisk death/doom ska låta, från inledningen där först bara trummor, sedan bas, kan höras. Sedan kommer den första gitarren in, följt av den andra gitarrstämman tillsammans med fiolen. De två gitarrstämmorna och fiolen bygger upp en i mitt tycke oöverträffad tung, obeveklig och tårdrypande vägg av doom. Gåshud! Sist kommer då sångaren Aaron Stainthorpes på denna tid imponerande djupa men tydliga growls som reciterar en text på inte så grammatiskt korrekt latin. Men vad gör det, den latinska texten passar som hand i handske till låtens lugubra stämning. Efter 2:40 går då låten in i ett furiöst death-parti som gör en dramatisk kontrast mot låtens långsamma inledning. Sedan sänks tempot igen i ett sekvens som består av långsamma entoniga riff med långa rundgångstoner som övergår i ett parti där Aaron growlar a cappela, enbart ackompanjerad av trummor, innan låten avslutas med en repris av den storslagna doomharmonin från låtens inledning. Enbart denna låt är i sig nästan tillräckligt för att göra As The Flower Withers till en odödlig klassiker, men även om denna nivå inte riktigt uppnås under de låtar som följer så är resten av materialet långt ifrån svagt: Efter "Sear me" höjs tempot med den korta och effektiva dödsröjaren "The forever people" som dock innehåller ett doomigt mittparti. Mer doom bjuder "The bitterness and the bereavement" som inleder med ett fantastiskt tungt doomriff inflätat i en vacker och vemodig fiolslinga och går sedan in i ett riff som visar upp bandets influenser från Candlemass: det påminner om nämnda bands låt "Bewitched", fast dubbelt så tungt och hälften så snabbt. Låten är plattans bästa efter "Sear me". "Vast Choirs" är riktigt nedstämd och långsam death metal och innehåller något så ovanligt som ett gitarrsolo (bandets enda?). Sedan kommer då något av bandets magnum opus, minieposet "The return of the beautiful" som berättar ett teatraliskt och komplext narrativ där Aaron spelar rollerna av två antagonister. Musiken är mestadels långsam, men väldigt varierad och innehåller bl a ett plötsligt utbrott av blastbeatsbrutalitet (en av låtens höjdpunkter). Plattan avslutas sedan av den inte så uppseendeväckande "Erotic Literature".

Avslutningsvis en genomgång av plattans olika beståndsdelar: Andy och Calvins gitarrspel bjuder på ett gäng minnesvärda doom/death-riff och -harmonier, ofta i lyckad kombination med Martin Powells enkla men genialiskt sorgsna fiolspel. Basen är i ärlighetens namn inte något jag brukar tänka på när jag lyssnar på skivan, men trumspelet från herr Rick Miah är fantastiskt, vare sig han spelar i långsam doomtakt eller blastbeats så är det fullt med fills och intressant spel. Det är inte ofta jag lägger så mycket vikt vid trummorna när det gäller doom-band men här märker man verkligen skillnaden. Ingen av senare trummisar i bandet har varit i närheten av denne mans kreativa spel. Aarons growl på den här skivan är något av det bästa jag hört från ett band som inte spelar ren death metal. Produktionen tycker jag är helt perfekt, då det råa soundet passar utomordentligt till bandets mörka doom/death. Sist men inte minst så är detta kanske den sista skiva där Aarons gravt Shakespeareinfluerade texter får fritt spel. Får erkänna att jag inte gjort någon djupare analys av de mångtydiga texterna, men språket är mycket vackert och poetiskt. Här ett exempel från "Vast choirs":

"In the play which he has written for the world/Night is the mother of sleep/Old age is a malady of which one dies/Augury of a better age/Sages as far as the beard/Their wounds smelled so sweetly/Temptation, the father of my lust/Chalcedony shines like the new born"

8. Dream Theater - Images And Words (1992)

Efter att som barn på 80-talet växt upp med de stora metall-dinosaurierna som Maiden, Priest, Dio, Ozzy, Helloween och Accept började jag som tonåring på 90-talet bredda min smak inom genren – jag som tidigare tyckt att t ex Metallica bara var brutalt oväsen (då ska vi inte tala om Venom eller Slayer) började ta till mig band från extremare subgenrer som death, doom och black (fast thrash har jag aldrig riktigt lärt mig tycka om). Samtidigt blev jag mer öppen för lite smörigare och mjukare band som Dream Theater och Shadow Gallery. Images And Words, Dream Theaters andra skiva, var min första exponering för proggnördarna från Long Island. Först hade jag svårt att ta till mig musiken – inte minst tyckte jag sångaren James La Brie var lite för vek, något som jag fortfarande tycker, men på den här skivan passar hans röst på något sätt in, och han gör en versatil och tekniskt perfekt insats. Men efter några lyssningar växte skivan ordentligt och är än idag en av mina 90-talsfavoriter även om jag aldrig fastnade för bandets övriga material. Images And Words var helt enkelt skivan där allting klickade för bandet.

Inledande ”Pull me under” är en klassiker i bandets repertoire men den låten har aldrig blivit någon personlig favorit, kanske för att den åtminstone på ytan är en av skivans rakaste låtar, där just LaBries sång står i fokus. ”Another day” är en sådan smörig ballad som mitt 80-tals-jag aldrig skulle kunnat ta till sig – den innehåller ju mitt hatinstrument saxofon för guds skull! Men numera tycker jag låten är ett riktigt guldkorn och jag älskar saxofonsolot. ”Surrounded” med sitt vackra piano-intro är ett annat kompetent exempel på bandets softare sida. Men det som gör skivan så bra är framförallt de långa, tekniska numren. ”Take the time” är en uppvisning i instrumental briljans och bjuder på fantastiskt spel från Portnoy (trummor), Myung (bas), Moore (keyboard) och Petrucci (gitarr), och oräkneliga musikaliska svängar och udda taktarter. Detsamma kan sägas om ”Under a glass moon”. Ännu bättre är dock minieposet ”Metropolis - part I (the miracle and the sleeper)” som visar upp bandet från en lite tyngre men samtidigt mycket varierad sida. Låtens mittparti är ännu en lektion i instrumentalt kunnande där gitarr, keyboard och bas samarbetar på ett lekfullt och genialiskt sätt. Samtidigt levererar LaBrie en av sina bättre vokala insatser, där sångmelodier och text skapar några av skivans mest medsångsvänliga partier (t ex ”As a child I thought I could live without pain, without sorrow…” och ”There must be the third and last dance…”). Korta pianoballaden ”Wait for sleep” är ett mycket vackert och smakfullt stycke vars melodislinga repriseras i skivans episka avslutning, den över 11 minuter långa ”Learning to live”, som kan ses som en representant av bandets hela musikaliska spektrum, och som tillsammans med ”Metropolis – part I” är skivans absoluta höjdpunkt.

Images And Words må vara en enda lång uppvisning av ekvilibristisk musikhögskolemetall, men det som gör att den står ut från bandets övriga, minst lika tekniskt briljanta, material är framför allt melodisinnet och att bandet faktiskt skrev förbaskat bra låtar på den här tiden. Jag vet inte om keyboardisten Kevin Moore hade en större roll i låtskrivandet än man trodde, men faktum är att mycket av bandets sinne för melodier försvann när han lämnade bandet efter Awake.

7. Katatonia - Dance Of December Souls (1993)

Katatonias debut är en sådan där magisk skiva vars kvalitet bandet aldrig igen skulle uppnå, även om jag även gillar bandets mittperiod (t o m Last Fair Deal Gone Down från 2001) vars stil var helt olikt bandets tidiga fas. Musiken på debuten kan beskrivas som långsam, melodisk, och mycket doomig black/death som egentligen inte låter som någon annan skiva - den liknar möjligen, med sina keyboards och mix av doom, black och death, till viss del Tiamats The Astral Sleep. Skivan står till stor del av långa, depressiva stycken som bygger på catchiga, doomiga gitarrharmonier och atmosfäriska och vackra, närmast patetiska keyboardmelodier, som kontrasteras mot vokalisten Jonas Renkse's mycket plågade, suicidala skrik (som uppenbarligen tog ut sin rätt på Renkses stämband till den grad att han snart fick sluta med sin extrema sångstil). Skivan är mycket jämn och stark, men det finns ändå några låtar som står ut, som det sataniska örhänget "Without god" ("The lambs shall bleed, eternally bleed/Your Fucking God is Dead and shall forever be") samt de två långa och episka låtarna (båda över 13 minuter) "Velvet thorns (of Drynwhyl)" och "Tomb of insomnia", som efter en brutal inledning, bjuder på ett skönt och medryckande halvakustisk parti i mitten och avslutar med att blanda doom och avgrundsvrål av total förtvivlan med en keyboardtolkning av den bitterljuva melodin från romantiska evergreenen "Love story (where do I begin)" - en genialisk kombination och den här skivan i ett nötskal.

6. Moahni Moahna - Temple Of Life (1994)

Kanske den här listans mest okända guldkorn? Mitt i ett 90-tal som dominerades av grunge, thrash och death metal släppte detta svenska band, bestående av multiinstrumentalisterna Henrik Flyman och Tommy Rehn samt sångaren Martin Häggström, Temple Of Life - en tung, melodisk och symfonisk skiva vars kvalitét på intet sätt ligger efter bandets musikaliska influenser som inkluderar Deep Purple, Rainbow, Dio och Black Sabbath (Dio/Martin-eran). Bortsett från hårdrock är skivan även influerad av klassisk musik, Queen, ABBA och musikalmusik. Välproducerade och feta riff och sköna basgångar lägger den musikaliska grunden tillsammans med herr Häggströms kraftfulla och teatraliska hårdrocksstämma, som ligger någonstans mellan Ronnie James Dio, David Coverdale och Tommy Körberg (!). Bara detta skulle räcka för en suverän platta, men musiken får ytterligare en dimension genom tydliga symfoniska inslag - de använder en hel orkester komplett med sjumannad stråksektion, blåssektion och marschtrummor.

"Face the light" är en gedigen öppnare som förutom ett inledningsriff där gitarr och orgel samspelar på ett sätt som påminner om Uriah Heep eller Purple, har en mäktig refräng och ett fantastiskt klassiskt parti mot slutet. Ännu starkare är "The quest for the unholy sword" som är tydligt folkmusikinfluerad men även inkluderar gitarrharmonier som påminner om Iron Maiden eller Helloween. Folkmusik hörs också i den inledande gitarrmelodin till "When the children die" vars tunga vers låter som något från Dios klassiska 80-talsskivor. "Queen Shamar" har en genialisk, ståpälsframkallande refräng ackompanjerad av mäktiga stråkar som för tankarna till Rainbows mest klassiskt influerade stunder. Efter tre fantastiska låtar är "Good or evil", som bjuder på mer tungt orgelspel, en något mindre upphetsande låt som ändå är långt ifrån svag, och innehåller ett par sköna stråksekvenser. Mer klassiskt blir det i titelspåret som är ett vackert, regelrätt orkesterstycke. "On the edge of time" är en av skivans starkaste låtar, som inkluderar ett skumt mittparti med bl a hammondorgel, munspel, "slapp-bass" och blås. En något mer sansad avslutning får skivan med den episka och tunga Sabbath-aktiga "Eternal slaves".

Sammanfattningsvis är detta en underbar skiva för de som, liksom mig, älskar traditionell hårdrock, inte minst Ronnie James Dio och alla de band han sjungit med, och en lika snygg blandning av klassisk musik och hårdrock/metal är det nog bara Therion som kan bjuda på. Moahni Moahna släppte tyvärr bara en skiva till - den betydligt mer utflippade och experimentella men mindre hårdrocksinfluerade Why, som dock också är en helt okej platta även om det var en besvikelse efter debutens otroliga kvalitét. Flyman och Häggström släppte senare en okej skiva med bandet ZooL som bjöd på mera Dio-influerad metall men i en mer enkel form och utan Moahni Moahnas symfoniska aspekt.

5. Therion – Theli (1996)

Ack, vilka band man upptäckte på 90-talet! Det första jag hörde av Therion var Thelis öppningsspår ”To mega therion”, på en kompilations-cd (som för övrigt också var min introduktion till band som In Flames, Amorphis, Sirrah och Theatre of Tragedy) i Nuclear Blasts ”Beauty In Darkness”-serie. Jag hade verkligen aldrig hört något liknande – death metal, bombastiska körer, 80-tals-solon, over-the-top symfoniska arrangemang. Metal och klassisk musik hade aldrig vävts ihop på ett så här skickligt sätt och jag älskade det! Och när jag senare hörde hela skivan insåg jag att resten av låtarna var minst lika bra.

Theli inleder med ett instrumentalt preludium som långsamt bygger upp en mäktig stäming och den påföljande trojkan med ovan nämnda låt, ”Cults of the shadow”, samt ”Desert of Set” är en oslagbar öppning, och alla tre tillhör bandets absolut bästa låtar. Pampig körsång växlar med solosång från trummisen Piotr Wawrzeniuk och gästsångaren Dan Swanö, samt Christofer Jonssons gutturala sång, symfoniska keyboards samsas med tunga riff och Jonssons enkla men geniala solon. Produktionen är kanske inte lika bra som på senare skivor, men den entusiasm och känsla som ligger bakom låtskrivandet och framförandet gör att det inte är något man tänker så mycket på. Och frågan är om inte skivans inte helt perfekta stil är en viktig del av det som gör denna skiva så mycket charmigare än dess något tråkiga uppföljare Vovin.

Bortsett från ovan nämnda låtar har vi förutom diverse instrumentala interludier även den doomiga ”Nightside of Eden”, skivans aggressivaste spår, ”Invocation of Naamah”, som är den låt som kanske mest påminner om stilen på förra skivan, Lepaca Kliffoth, samt den vackra och episka balladen ”Siren of the woods” med sång på akkadiska, ett utdött språk som talades i gamla Mesopotamien. Sammanfattningsvis: det finns inga svaga moment här, utan det är gåshud från början till slut. Trots detta är det inte bandets bästa, vilket vi snart ska se.

4. Tiamat – Wildhoney (1994)

Efter de fantastiska The Astral Sleep och Clouds lyckas Tiamat med bedriften att toppa dessa höjdare med Wildhoney. Här har Johan Edlunds sångstil nästan helt befriats från regelrätta growls och övergått till en till stor del viskad och halvpratande sång. Musikaliskt har det tagits fasta på de mest psykedeliska delarna av Clouds och lagts till mera flummiga Pink Floyd-influenser. Det finns dock fortfarande gott och tunga doomiga element, som t ex i ”Whatever that hurts”, som övergår i den mer uptempo-rockande ”The ar”, som inkorporerar körsamplingar och ett intressant klockspelsliknande keyboardspel. Efter ett kort instrumentalt spår (”25th floor”) fortsätter den höga nivån med bandets kanske bästa låt, den vackra balladen ”Gaia” som innehåller fint pianospel och ett par känslosamma gitarrsolon. I ”Visionaire” plockar Edlund fram en något gutturalare röst. Denna låt har mer än de andra en hel del gemensamt med Clouds-materialet, och det märks att Edlund skrivit låten tillsammans med Thomas Peterson, bandets tidigare leadgitarrist som hoppade av innan den här skivan spelades in. Efter instrumentala ”Kaleidoscope”, som med akustiskt plinkande och regnljud fungerar lite som ett intro till mystiska ”Do you dream of me?” med sin valstakt och monotona stil som bryts med det underbara klassiska gitarrsolot, framfört av producenten Waldemar Sorychta om jag inte missminner mig. Näst sista låten är skivans bästa instrumental, den eteriska och atmosfäriska ”Planets”.

Efter ett sådant gäng av helgjutna låtar undrar man ju varför plattan inte når absoluta toppen av den här listan – jo, tyvärr är jag inte särskilt begeistrad av den avslutande 8 minuter långa gäspningen ”Pocket size sun” (visserligen en intressant låt som passar som avslutning, men ändå inte lika bra som resten av materialet), och drar man bort den från skivans längd så återstår knappt 35 minuter – lite för kort för att räcka ända fram.

3. Therion – Lepaca Kliffoth (1995)

Javisst – jag älskar den superbombastiska stilen på Theli och höll länge den som Therions främsta skiva, men med åren har den börjat kännas en aningens aning daterad. Samtidigt har dess föregångare Lepaca Kliffoth nästan blivit bättre för varje lyssning – det den saknar vad gäller körsång och den symfoniska biten jämfört med Theli tar den igen med en massa sväng, tyngre produktion, mer influenser från 80-talshårdrock, och mer death metal (i dess mest catchiga form). Så i slutändan blir det ändå Lepaca Kliffoth som med knapp marginal går segrande ur striden.

Öppnar gör tunggungande duon ”Wings of the hydra” och ”Melez” (med skönt orientaliskt stuk och avslutande flöjtmelodi), och det är redan nu helt omöjligt att sluta headbanga. Efter ett kort men vackert instrumentalt interludium (”Arrival of the darkest queen”) kommer bandets dittills mest bombastiska låt i ”Beauty in black” som innehåller mäktiga melodier och imponerande operatisk sång av baritonen Hans Groning och sopranen Claudia Maria Mokri. Sedan bryter helvetet lös i en av de mest svängiga dödsmetallhits som någonsin skrivits – ”Riders of Theli”, komplett med ett typiskt genialiskt supercatchy Christofer Jonsson-solo. Doomiga ”Black” bjuder på mer sopransång, symfoniska partier och ännu en melodisk gitarrsekvens (som denna skivan är full av). ”Darkness Eve” svänger så det förslår med ett antal headbangs-framkallande riff och avslutas med plattans kanske bästa gitarrharmoni.

”Sorrows of the moon”, en Celtic Frost-cover med vackert gitarrspel och klagande sång, passar perfekt in på skivan, följs av ”Let the new day begin” med fler sköna riff och solon. Titelspåret, som jag har för mig ska vara något av en tonsatt magi-ritual, innehåller mässande domedagskörer, basuner och en gitarrmelodi som låter som en snabbare version av Maiden’s ”To tame a land”. Avslutar gör då skivans höjdpunkt – den ultrasymfoniska och supermedryckande hiten ”Evocation of Vovin” där Jonssons growls åter samsas med bariton- och sopransång. Melodiska gitarrpartier och orkestrala syntar är legio! Varför den här låten aldrig framförts live är en gåta för mig.

2. My Dying Bride - The Angel And The Dark River (1995)

Jag hade bara hört My Dying Brides debut As the Flower Withers, några månader tidigare, när jag köpte bandets nyutkommna skiva The Angel and the Dark River våren 1995. Och det här var verkligen något helt annat - jag hade aldrig hört musik som förmedlade sådan hopplöshet och sorg som denna platta. Tunga långsamma riff harmoniserar med en vemodig, tårdrypande fiol som är mycket mer framträdande än tidigare, och allting toppas av Aarons klagande, närmast gråtande sång. De growls som Aaron förtjänstfullt levererat på tidigare alster saknas helt här, men den rena sång som han istället bjuder på är så fantastisk att man inte saknar den gutturala sången alls. Han skulle bli en tekniskt skickligare sångare senare i karriären, men faktum är att sättet som hans röst spricker gång på gång här gör denna skiva ännu mer deprimerande och känslosam.

Skivan inleds med den kanske mest okarakteristiska låten, "The cry of mankind", som bygger på en repetitiv gitarr- och pianoslinga, och där Aaron närmast pratsjunger med en atonal, låg stämma. "From darkest skies" börjar lugnt med bara en basgång, som sedan förenas av Martin Powells fiol och Aarons klagande sång, innan gitarrerna kommer in och låten övergår till ett mäktigt doomigt epos där kyrkorgel möter tunga riff.

"Black voyage" följer, med de kanske vackraste fiol/gitarr-harmonier som bandet någonsin framfört (synd att låten förstörs av det långtråkiga ambienta partiet i mitten), sedan kommer "A sea to suffer in", en något mer upptempo (för att vara den här skivan, alltså) och direkt låt där Aaron gör en mångsidig sånginsats. Efter detta kommer skivans kanske starkaste låt - den sorgsamma och vackra "Two winters only" som är en regelrätt doom metal-ballad. Återigen måste jag betona Aarons gåshudsframkallande, känslosamma sång, speciellt i det tunga partiet. Och att gitarristerna Calvin och Andy kan skriva krossande tunga och melodiska riff får vi återigen bevis på här. Avslutar gör "Your shameful heaven", skivans enda aggressiva spår, som faktiskt bjuder på ett dödsmetallriff som Aaron sjunger över med ren sång.

Detta är sannerligen en skiva som mer än någon annan förkroppsligar hopplöshet och doom - den ultimata kombinationen av musikalisk skönhet och bottenlöst mörker.

1. My Dying Bride - Turn Loose The Swans (1993)

Inte kan väl mästerliga The Angel and the Dark River (TAATDR) toppas? Jo, men bara av My Dying Bride själva. Där TAATDR ibland kan vara svår att lyssna på p.g.a. den otroligt deprimerande stämningen så finner jag mig betydligt oftare med Turn Loose The Swans i hörlurarna. Därmed inte sagt att det här är någon käck tillställning – tvärtom. Däremot är musiken mer varierad mellan tungt, brutalt och lugnt, och Aaron gör också en mer varierad insats än på uppföljaren, då han här skiftar från sin patenterade självömkande gråtande sång via diaboliskt mässande till djupa growls.

Skivan inleds lugnt med en ny version av gamla favoriten ”Sear me”, även om de två låtarna inte har så mycket gemensamt mer än namnet. Låten är ett nedtonat stycke som bara bygger på enkelt pianospel, lite fiol och Aarons pratsång. En mystisk och för sin tid innovativ inledning på skivan, men inte någon av dess höjdpunkter. Det har vi dock i nästa låt, ”Your river”, som börjar med ett lågmält gitarrplink innan vi bjuds på det ena gotiskt tunga doom-riffet efter det andra, där det dröjer fyra minuter innan sången kommer in. Denna varierade låt är något av ett tvärsnitt av skivan, och Aaron bjuder på både ren sång och growls. På slutet blandar han dessutom dessa sångstilar i något som närmast är en duett med sig själv.

Denna varierade stil fortsätter sedan mer eller mindre genom hela skivan. ”The songless bird” inleds med keyboards som sedan släpper in ett tungt, ganska udda riff, där Rick Miahs trummor ger ytterligare dynamik. Ett snabbare riff följer, och Aaron sjunger med en aggressiv men ren stämma. Ett vackert men mystiskt gitarrplock-parti med fiol och Aarons rena, gråtande stämma är litet av lugnet före stormen för sedan kommer ett brutalt men catchy dödsparti med growls, innan låten avslutas med en repris på den första, aggressiva versen. Följande ”The snow in my hand” är en av skivans mest långsamma, doomiga spår, men innehåller även två aggressiva, growlade partier.

Den över 12 minuter långa "The crown of sympathy", som är den enda av de hårdare låtarna som helt saknar growls, var länge en låt jag hade lite svårt för - tyckte inte den passade in på skivan och var lite för monoton, men jag har på senare tid insett dess storhet. Den första halvan av låten har en nästa industriell stil med ekande sång och med pratad, aggressiv sång i något som skulle kunna kallas låtens refräng (”What do you think you’ll see?/What do you think there will be?...”). Trummorna är mer taktfast industriella än vad man brukar höra från Rick Miah. Den senare halvan blir väldigt långsam, ödesmättad och gotisk, med samplade domedagskörer och trumpetstötar som ackompanjerar Aarons begravningsmässande. Därefter återkommer refrängen och låten avslutas med an sorgfullt vacker gitarrharmoni som får klinga ut under låtens sista tre minuter.

Härnäst kommer nästa 10-minutersepos, titelspåret, min absoluta favorit på skivan. Återigen tas vi på en resa i ett mörkt, mystiskt viktorianskt Shakespeareland. Låtens huvudtema är en doomig tvillinggitarr-harmoni som ackompanjeras av en vacker fiolstämma. Till skillnad från övriga låtar domineras dock ”Turn loose the swans” av growlsång och ett gäng brutala riff. Det vackra mittpartiet där doomiga gitarrer och en speciellt gråtande fiol ackompanjerar Aarons TAATDR-minnande sång avbryts abrupt av ett tungt och brutalt parti (”Turn loose the swans that drew my poets craft…”) och avslutas med ett mäktigt doom-riff. Skivan avslutas på samma sätt som den började, med enbart piano, fiol och reciterande sång (här backas Aaron upp av kvinnlig bakgrundssång) i form av ”Black god”

Celtic Frost må ha tagit de första stegen för att bilda gotisk avantgarde metall, och Paradise Lost må ha varit först med att spela både goth metal och doom/death, men det var My Dying Bride, framförallt då med den här skivan, som tog genren till en helt annan stilbildande nivå, inte bara genom att kombinera fiol med death/doom metal, utan genom att skriva låtar som var så krossande tunga och samtidigt vackra och sköra – och dessutom relativt catchy och smart strukturerade. Lägg till Aarons mörka, poetiska texter (som på denna skiva skulle göra sitt sista framträdande, då de blev mer direkta i sin stil på senare skivor) och hans dramatiska och varierade sångstil och resultatet är 90-talets mest innovativa och starka album.

And there you have it - 90-talets bästa skivor i mitt tycke. Nästa projekt är en liknande genomgång av 70- och 80-talet. Kommer bli minst lika svårt att genomföra...

90-talets bästa plattor: plats 20-11

2011-07-21T15:03:00.001-07:00

20. Anthema - Alternative 4 (1998)

Alternative 4 har kanske inte de riktigt höga topparna som efterföljande Judgement, men det är å andra sidan en betydligt jämnare skiva som har en skön, bitterljuv stämning rakt igenom. Med detta sagt så saknar skivan definitivt inte låtar som står ut. Speciellt värda att nämnas är den mycket medryckande "Fragile dreams" som är begåvad med en fantastisk refräng och gitarrmelodi, finstämda "Inner silence" samt tunga och emotionella "Lost control" med sitt vackra fiolsolo. Trots att det är lika deppigt och mörkt som alltid så innebar Alternative 4 ett lättare, mer avskalat och direkt anslag än tidigare skivor (inte minst den bombastiska Eternity), där sång, akustiska gitarrer och piano dominerar.

19. Bruce Dickinson - Accident of birth (1997)

Vem hade trott detta - att den forne Maiden-frontmannen efter ojämna Balls to Picasso och indieexperimentet Skunkworks skulle återvända till renodlad melodisk metal på detta övertygande vis? Detta är så som Maiden borde låtit 1997 (och än idag) - med rötterna stadigt förankrade i sitt eget förflutna men med en kristallklar modern produktion och sinnet öppet för nya influenser. Och Bruce sjunger gudomligt bra på dessa låtar som är perfekta för hans numera något lägre register. Upptemporökare i gammal god stil som "Starchildren", titelspåret och "Darkside of aquarius", möter mörka och episka "Taking the queen" (vilken låt!) och finstämda låtar som vackra och storslagna "Man of sorrows" och tunga halvballaden "Omega". Just de många välgjorda vackra styckena gör att den här skivan står ut som Dickinsons mest varierade och bästa soloalbum. Som grädde på moset gästar Adrian Smith på ett antal låtar, men producenten Roy Z's gitarrspel och -solon är minst lika starka. Denna skiva (liksom Bruces två efterföljande soloplattor) är klart bättre än det Maiden har släppt de senaste 20 åren, inklusive desom släppts efter återföreningen med Bruce och Adrian.

18. Dark Tranquillity - The Gallery (1995)

Även om den folkmusikinfluerade debuten hade sina stunder så var produktionen inte den bästa och ofta var det en aning för många riff och idéer per låt. På The Gallery hade Dark Tranquillity förfinat sitt låtskrivande och framförande utan att förlora debutens charm. Om jag skulle rekommendera en skiva som sammanfattar det som var bra med 90-talets melodiska Gbg-dödsmetall så skulle det vara denna. Glöm The Jester Race och Slaughter Of The Soul! Aldrig har väl aggressivt riffande och rena melodier kombinerats på ett så slagkraftigt vis som här. Från kompromisslösa öppnaren "Punish my heaven" (snacka om hit!) till skivans sista toner är tempot högt och de gåshudsframkallande tvillinggitarr-harmonierna står som spön i backen! Bandet har på senare skivor låtit keyboards stå för melodierna medan gitarrerna mest chuggar på i bakgrunden, men jag föredrar helt klart när bandet som här låter gitarrerna stå för melodierna. Som grädde på moset har de i Mikael Stanne en av de mest artikulerade och versatila frontmännen inom extremmetall. Skivans enda svaga punkt är möjligen att det kan bli något enformigt i längden då tempot är ganska likartat rakt igenom, även om det bryts av ibland av midtempolåtar som titelspåret (som bjuder på kvinnlig gästsång) och episka "Lethe".

17. In The Woods... - Omnio (1997)

Efter debuten HEart of the Ages, som bjöd på episk och egenartad black metal var Omnio en helt annan skapelse. Bandets progressiva influenser får här betydligt mer spelrum, och blandas med post-black metal, doom/goth med vackra symfoniska stråkarrangemang. Sången är ren (både manlig och kvinnlig) bortsett från ett parti i mitten av den 26 minuter långa, storslagna titellåten med närmast euforiska skrik som påminner om dem på debuten. Detta är en helgjuten skiva som med filosofiska texter och storslagen musik tar en på en resa till en mystisk värld. Ska man trots den jämna kvalitén ändå bara välja en låt så får det bli "299 976 km/s" som öppnar lugnt med vacker cello och fiol för att sedan släppa in övriga instrument och duetterande manlig och kvinnlig operatisk sång i en storslagen episk blandning. En blackmetall-minnande gitarrväg introduceras. Sedan kommer ett lugnt, otroligt vackert stråkkvartettparti som blandas med halvakustisk gitarr för att sedan lämna plats till hårda gitarrer som bygger upp till det avslutande crescendot. Metal kan inte bli mycket pretentiösare och vackrare än så här!

16. Sigh - Infidel Art (1995)

Venom-dyrkande galenpannorna i Sigh är bjuder på ännu en eklektisk samling musik som kab beskrivas som doomig black metal med gravt symfonisk slagsida. "Izuna" öppnar med kompromisslöst och relativt straightforward old school black metal som går över i en mässande sång och på slutet möts brutalt riffande och närmast käckt och trallvänligt symfoniskt synthspel. "The zombie terror" börjar också brutalt, med Mirais alltid lika galna sång, sen blir det lite doom och mitt i låten övergår det till teatraliskt pianoklink och syntflöjt... Nej, det kanske inte är någon idé att beskriva alla skiftningar i varje låt - det blir en lång historia då. Man kan väl säga ganska säkert att inget annat band låter som Sigh. Medan senare skivor har blivit tom för utflippat och atonalt för mig så tycker jag att japanerna når sin absoluta höjdpunkt här. Många skumma partier, men det är fullt av smittande melodier som gör Infidel Art mer lättlyssnad än senare verk. Dessutom är detta bandets klart mest doominspirerade skiva - "Desolation" är en ödesmättad, tung skapelse, medan huvudtemat i "The last elegy" är ett episkt möte mellan orkestermusik och doom. Efter relativt korta "Suicidogenic" som höjer tempot lite igen avslutas skivan av "Beyond centuries" med mer morbid doom/black ackompanjerat av dystert pianospel och mäktig kyrkorgel. Summa sumarum är Infidel Art en genialisk blandning av fint och fult, ett soundtrack som hos mig målar upp visioner av en hemsökt japansk gravplats eller ett dimhöljt slagfält fullt av döda samurajer och deras gastar.

15. Amorphis - Tales From The Thousand Lakes (1994)

Amorphis debuterade som ett halvdant Stockholmdöds-band (fast de var finnar) med tillhörande Sunlight-produktion, men redan på andra plattan blev det jackpot med stilbildande ”Tales From The Thousand Lakes” som textmässigt bygger på det finska nationaleposet ”Kalevala” (liksom de flesta av bandets skivor). Det mystiska och stämningsuppbyggande introt ”Thousand lakes” inleder, och sen blir det tung, doomig och otroligt catchy dödsmetall med underbara vemodiga folk-melodier, progressiva influenser och smakfulla keyboardslingor för hela slanten. Sången består till störst del av sångaren/gitarristen Tomi Koivusaaris djupa men välartikulerade growls, men stundtals återfinns även ren sång av gästvokalisten Ville Tuomi. Varje låt bjuder på åtminstone ett antal minnesvärda riff. Det är svårt att peka ut enstaka låtar för det här är verkligen en av de jämnaste skivorna på den här listan, men hedersomnämnande blir det för den galopperande ”Into hiding”, hitlåten ”The castaway” med sitt svängiga öppningsriff och medryckande refräng, den med ett aggressivt riff inledande ”Drowned maid”, ”In the beginning” (speciellt riffet där det sjungs ”We seldom get together är genialiskt”…), det melodiösa solot/keyboard/gitarrharmonin i ”Forgotten sunrise”, den vemodiga melodin i början av ”Magic and mayhem”… Sådär, det var mer än hälften av låtarna, och resten är lika bra! Skivan lät inte som något annat och var förmodligen väldigt viktig för den finska folkmetal-vågen med band som Turisas och Moonsorrow som kom senare. Men originalet är bäst.

14. Judas Priest - Painkiller (1990)

Att säga att Painkiller var en otrolig återgång till form för dessa brittiska veteraner efter mesiga Turbo (1986) och Ram it Down (1988) skulle vara århundradets understatement. Plattan var bandets klart aggressivaste hittills, men var samtidigt full av typiska Priest-melodier och solon. Öppnande titelspåret är en metal-klassiker som bjuder på en av Rob Halfords mest imponerande vokala insatser och dessutom ett par otroliga solon från herrar Downing och Tipton. Ännu bättre blir det med sköna taktfasta midtemporökaren ”Hell patrol” som har ett fantastiskt headbangsframkallande riff och ännu ett simpelt men otroligt effektivt solo. Och kan man annat än älska Halfords bidrag till det engelska språket (”Terrorize you, Pulverize you, Gonna cut to the bone as you groan And they'll paratamize you”)! Övriga favoriter från en skiva full av bara klassiker är den medryckande ”Leather rebel”, ”Nightcrawler” som uppvisar mer imponerande skrik från Rob och ett kusligt (nåja) prat-parti (detta var favoritlåten när jag som 12-åring först hörde skivan), samt ”Between the hammer and the anvil” (mer skön midtempo-headbanging!). Painkiller är helt klart den starkaste skiva som något klassiskt metalband släppt efter 80-talet!

13. Cathedral - Forest Of Equilibrium (1991)

Detta var den skiva som övertygade mig om storheten hos doom metal. De brittiska doomfanatikerna Cathedral med Lee Dorrian (som tidigare sjöng för något snabbare Napalm Death) i spetsen tog det som genren tidigare bjudit på i form av Trouble, Saint Vitus och Black Sabbath och gjorde allting tyngre, långsammare och mer extremt. Till skillnad från bandets senare mer svängiga disco-doom är det här långsam begravnings-doom av högsta klass. Lee Dorrian, vars grooviga sång väl är något av en "aquired taste" på senare skivor, sjunger här med en låg, guttural stämma någonstans mellan growl och ren sång som passar perfekt till musiken. Samtidigt som detta kan vara ett av de tyngsta doom-album som släppts så är musiken ändå förvånansvärt catchy, med en hop av minnesvärda riff från gitarristerna Gary Jennings och Adam Lehan och nyttjande av enstaka snabbare (för att vara doom alltså) partier som kontrast mot de långsamma. Efter ett kort flöjtintro ("Picture of beauty and innocence") inleds plattan med den monolitiska 10 minuter långa "Comiserating the celebration" vars långsamma tempo bryts av med ett kort solo mot slutet för att sedan återgå till slowmotion-doom igen. Påföljande "Ebony tears" inleds med ett underbart "aaaargh"-vrål som leder in till ett långsamt, mäktigt riff. En av låtens höjdpunkter är det tvåstämmiga gitarrsolot. Egenartade "Serpent Eve" med sin mässande sång och långsamma gitarrharmonier är något av min favorit på skivan, speciellt partiet där gitarrerna går upp lite i tonart vid "Fabled curses plunge...". Slutet på låten är dock lite tjatigt. Sedan följer då plattans "snabba" låt, den svängiga "Soul sacrifice" (jag föredrar denna version framför den upptempo-version som spelades in senare). "A funeral request" är en bra representant för hela skivan då den bjuder på ett flertal typiska långsamma tvilling-gitarriff, en akustisk sekvens och skivans kanske snabbaste parti (det där med de små kontrasterna som gör så stor skillnad, ja). "Equilibrium" har ett skönt melodiskt parti i mitten som följs av Dorrian's mässande. Låten avslutar med borttonande gitarrer och musik från en speldosa. Sist kommer den sorgsna "Reaching happiness touching pain" med spökligt tvärflöjtspel mot en bakgrund av ett tungt repetitivt doomriff, som pågår genom större delen av låtens nio minuter. På slutet kommer en ödesmättad kyrkorgel in och bygger upp en dyster funeral-doom-stämning som få band lyckas frammana. En perfekt avslutning på ett doom-mästerverk som detta!

12. The Gathering - Mandylion (1995)

Det första jag hörde med The Gathering var Nighttime Birds, skivan som kom efter Mandylion, men jag var trots Anneke van Giersbergens fantastiska sång inte särskilt imponerad av musiken. Men när jag gick tillbaka och lyssnade på holländarnas första skiva med Anneke så fastnade jag genast för bandets musik som inte låter som något annat. René Rutten och Jelmer Wiersmas tunga, effektiva riff och melodiska solon möter Frank Boeijens atmosfäriska och finurliga keyboardspel och ovanpå allt Annekes vackra sång som var betydligt mer kraftfull och versatil än den mer klassiskt ljudande kvinnliga sång som tidigare hörts på metalskivor från tex The 3rd & the Mortal (fast Kari från nämnda band är tillsammans med Anneke mina favoritsångerskor inom metal) och Dark Tranquillity. Man ska inte heller glömma rytmsektionen - Hans Ruttens taktfasta och tekniska trumspel (är iofs dålig på att analysera trummor) och basisten Hugo Prinsen Geerligs som bjuder på en hel del sköna basgångar i bakgrunden, om man lyssnar noga.

"Strange machines" öppnar skivan fantastiskt med det sitt tunga, drivande riff. Annekes text i kombination med Boeijens ljudeffekter (klockor och flaxande vingar av stål) gör att man nästan tror att man befinner sig i en Jules Verne-roman, flygandes i denna märkliga tidsmaskin som Anneke byggt. "Eléanor" bjuder på ett långsammare tempo och mer atmosfär, men förvänande nog dyker det också upp blastbeats på sina ställen. I "In motion #1" är det Anneke som är mest i fokus, som i den gåshudsframkallande refrängen där hon harmonierar med sig själv. Vackra, tunga "Leaves", med tillhörande känslosamt solo följer. Sedan går skivan ner i en liten svacka med den lite mer indierockande och progressiva "Fear the sea" (gitarrspelet ger försmak på bandets framtida sound) som jag har svårt för, samt det ganska intetsägande instrumentala titelspåret. Med halvinstrumentala "Sand and mercury" rycker bandet upp sig igen - låten inleds med en sekvens med omväxlande finstämda pianopartier och feta melodiska riff, sedan kommer ett ambient, psykedeliskt parti där Anneke bjuder på känslosam sång, och avslutar gör en fantastiskt vacker och mäktig gitarr/keyboardmelodi. Skivan rundas av med "In motion #2", som fortsätter temat från "In motion #1", fast den här låten har om möjligt en ännu starkare, känslosam refräng.

11. Tiamat - Clouds (1992)

Clouds var stockholmarnas övergångsplatta från bandets tidigare dödsmetall till den senare mer psykedeliska stilen. Johan Edlund sjunger här med en underbar guttural sångstil någonstans mellan ren sång och growls som påminner lite om sången på Therions Lepaca Kliffoth. Musiken är svårbeskriven, lite som en tung och till största del långsam blandning av doom, goth, death och traditionell metal, full av geniala riff och syntmattor. Av någon anledning spelar bandet live alltid bara öppnande "In a dream" (dock tyvärr utan det snabba solot) och "Sleeping beauty" från den här skivan, men vilket som helst av övriga spår är lika starka eller starkare. Skivan kan delas upp i två halvor, där tre ganska likartade, på ytan enkelt strukturerade låtar följs av en lite annorlunda låt. Första halvan består av nämnda "In a dream", titelspåret (härligt trumspel!), "Smell of incense" (midtempot bryts effektivt av enstaka utbrott av tvåtakt) och sedan den vackra doom-balladen "A caress of stars". Skivans andra halva börjar med den tunga men något tjatiga "Sleeping beauty", följs sedan av "Forever burning flames" med en atmosfärisk keyboard-dominerad vers och brutal refräng, och "The scapegoat" med en refräng där en käck orientalisk melodislinga ackomponjerar Edlunds utrop om att "I worship Lucifer!!!". Avslutar gör psykedeliska och självmordsromatiska "Undressed", som bygger på en pumpande, långsam rytm och episka syntmattor, och som ger ledtrådar till hur Tiamats nästa skiva skulle komma att låta.

90-talets bästa plattor: plats 30-21

2011-07-08T14:47:00.000-07:00

30. Bathory - Twilight of the Gods (1991)

Jag har alltid föredragit Bathory's vikingera, och även om Hammerheart är den skiva som oftast nämns i de sammanhangen så tycker jag att det är på Twilight of the Gods som Quorthon renodlar denna folkmusikinfluerade metall. Hypnotiska trumbeats, vackra akustiska gitarrer, pampiga vikingakörer, "spoken words" och Quorthon's karakteristiska rena/falska sång. Hela plattan håller en hög nivå, men den inleds särskilt starkt med tre låtar som alla börjar lugnt med akustiska gitarrer för att sedan övergå till mäktig och medryckande episk metall: det långa och varierade titelspåret, "Through blood by thunder", samt "Blood and iron" som har ett underbart akustiskt riff som kommer precis innan övergången från lugnt till hårt och kommer tillbaka på ett effektivt sätt på slutet igen. Skivan avslutas med "Hammerheart" som är en tolkning av den brittiske kompositören Gustav Holsts "Planeterna" (Jupiter) men med text av Quorthon. Jag får gåshud varje gång jag lyssnar på denna med storslagna körer försedda hymnlika låt. Glöm Ulf Lundell - detta borde vara Sveriges nationalsång!

29. Tiamat – A Deeper Kind of Slumber (1997)

Efter mästerverket Wildhoney återkommer Johan Edlund med en annorlunda uppföljare i A Deeper Kind of Slumber. Wildhoney’s organiska, psykedelisk stil har här bytts ut mot musik med starka ambienta, elektroniska och industriella influenser. Istället för sin tidigare mörka/growlande sång sjunger Edlund här oftast med en ren, entonig sång som han skulle fortsätta med på framtida plattor. Tempot är till stora delar mycket långsamt, närmast sömnigt, med det catchiga öppningsspåret ”Cold seed” (vars smittande gitarrslinga inte låter helt olikt något som skulle kunna dyka upp i en Kent-låt) som undantag. Skivan är i min smak ganska ojämn. Den börjar bra med ovan nämnda låt och ”Teonanacatl”, liksom finstämda, närmast banala ”Atlantis as a lover”, men i mitten dyker det upp en del entoniga låtar där de elektroniska influenserna blir för dominerande (”The desolate one”, ”Only in my tears it lasts”). Bättre är den grupp av låtar som alla bygger på ett långsamt, repetitivt akustisk gitarr-riff som den avslutande trion ”Phantasma Deluxe” (plattans bästa låt, med ett underbart gitarrsolo), flummiga 10-minutaren ”Mount Marilyn”, som blandar gitarrplock med tunga Wildhoneyminnande power chords, samt titelspåret.

28. Danzig – II: Lucifuge (1990)

Detta är utan tvekan den starkaste skivan som Danzig släppt. Bandets egensinniga kombination av blues, 50-tals-rock, punkig hårdrock och ockult metal kommer här till sin rätt på ett bättre sätt än den gjort förr eller senare. Glenn Danzig gör en fantastisk sånginsats med sin teatraliska och sataniska tolkning av Elvis-möter-Jim-Morrison. Där andra Danzig-skivor innehåller några riktiga höjdare men ganska mycket fillers bjuds det här på ett låtmaterial som är både varierat och starkt nästan rakt igenom. Refrängstarka hitlåtar som medryckande öppnaren ”Long way back from hell”, svängiga ”Tired of being alive” och ”Under her black wings” blandas med bluesiga ”I’m the one” och ”777”, den mäktiga halvballaden ”Devil’s plaything” och doomiga (men något trista) ”Pain in the world”. Bäst är dock den underbara 50-talsballaden ”Blood and tears”.

27. Therion – Symphony Masses: Ho Drakon Ho Megas (1993)

Efter två skivor som dominerades av dödsmetall av Stockholmskt standardformat var Symphony Masses det första steget för Therion mot den egenartade symfoniska metall som skulle bli bandets signum. Faktum är att detta förmodligen är den skivan som, i tuff konkurrens, är mest avante-garde i bandets hela diskografi. Här blandas renodlad death metal med 80-talshårdrock (Christofer Jonssons typiska melodiska solon och harmonier i exemplevis ”Procreation of eternity”), symfonisk musik (”Symphoni Draconis Inferni”) och orientaliska tongångar (”The ritual dance of the Yezidis”). Skivans höjdpunkt är den supermedryckande och extremt headbangingsvänliga death/heavy metal-hybriden ”Dawn of Perishness” som sammanfattar allt som var bra med Therion under deras bästa år i mitten av 90-talet. Bandets eklektiska dödsmetallvariant skulle finslipas på nästa skiva - mästerverket Lepaca Kliffoth.

26. Anathema - Eternity (1996)

Mellanplattan Silent Enigma hade förvisso sina höjdpunkter men saknade till stor del låtidéer och var mest flum för sakens skull. Men på Eternity, andra skivan med Vincent Cavanagh på sång, hittar Anathema tillbaka till god form. Här har bandet helt lämnat den tyngre stilen från förr och gör sin mest proggiga och atmosfäriska skiva, med mycket keyboard och akustisk gitarr. Det är förvisso inte doom längre, men texterna, som behandlar självmord och livets hopplöshet, är inte direkt upplyftande. Skivan börjar lugnt och vackert med ”Sentient” och ”Angelica” som båda uppvisar Danny Cavanaghs karakteristiska melodiska gitarrspel. Danny som tidigare var den dominerande kreativa kraften i bandet får på denna skiva dela låtskrivaransvaret med bassisten Duncan Patterson som bl a skrivit min favoritlåt på skivan - ”Eternity (part I)”, som inleds med en lugn vers som går över i ett hårdare keyboard-dominerat parti innan den mäktiga basdrivna refrängen (?) (”The unseen, the eternal river of understanding…”) kommer in. Övriga höjdpunkter inkluderar Roy Harper-covern ”Hope” där Vincent gör en fantastisk, känslosam insats, ”Suicide veil” vars tunga parti i mitten tillhör plattans bästa, samt ”Eternity (part III)” som tar en på ännu en resa från dess lugna början till det mäktiga crescendot i slutet.

25. The Gathering - How To Measure A Planet? (1999)

På holländarnas tredje platta med Anneke van Giersbergen på sång har bandet helt släppt sitt metalliska förflutna. Och det gör inte alls mycket, för detta är en klart starkare skiva än föregångaren Nighttime Birds. Plattan domineras av drömska, vackra stämningar uppbyggda av atmosfäriska syntmattor och lugnt gitarrspel där Annekes vackra stämma hamnar i fokus, som på öppnande "Frail - you might as well be me" och "Red is a slow colour". Lite fetare gitarrer dyker dock upp här och där som i slutet på "Rescue me" och i "Great ocean road" vars höjdpunkt är det enkla men effektiva gitarrsolot på slutet. Tempot är långsamt överlag, förutom på singelsläppet "Liberty bell" som bryter av mot det övriga materialet. Starkaste spåret är den nio minuter långa "Travel" vars melodier och tunga riff påminner lite om Mandylion-eran. Anneke gör en fantastisk insats under låtens episka final. "Travel" avslutar den något mer konventionella första skivan av denna dubbel-cd. Skiva två är mer utflippad och experimentell, men saknar i mitt tycke låtidéer på samma nivå som skiva ett, även om det är långt ifrån dåligt. Allra flummigast är det 28 minuter långa titelspåret som innehåller kanske 10 minuter regelrätt musik, resten är mer av ett ljudkollage.

24. Bruce Dickinson - The Chemical Wedding (1998)

Herr Dickinsons återkomst till traditionell metal, Accident of Birth, låg väldigt nära klassiska Iron Maiden i sitt melodiska och klara sound, men här på uppföljaren The Chemical Wedding bjuds det på en betydligt tyngre produktion med feta, nedstämda gitarrer. Trots detta saknas det inte melodier, som i vackra titelspåret och "The Tower"s tvillinggitarrer. Skivan saknar kanske föregångarens absoluta toppar men den genomsnittliga nivån är klart högre här. Det finns helt enkelt inga svaga låtar. Bäst är den tunga och episka "Book of Thel" som bjuder på allt man kan önska som fan av traditonell 80-talsmetall. Bruce gör överlag en fantastisk sånginsats och låtarna är skrivna i en tonart som passar Bruce's rösts bättre än på senare års Maiden-plattor där han ofta låter ansträngd.

23. Black Sabbath - Dehumanizer (1992)

Dehumanizer var en återkomst till duga för Black Sabbath och var den sista riktigt helgjutna skiva som Ronnie James Dio sjöng på. Tony Iommis riff och Dios sångmelodier skapar magi i skivans starka första halva som bjuder på den ena tunga melodiska pärlan efter den andra - mäktiga "Computer God" med ett gåshudsframkallande lugnt parti i mitten, doomiga "After all (the dead)", "Letters from earth" (härligt melodiskt stick!), samt "Master of insanity". Kvalitén sänks något i andra halvan men detta är ändå en väldigt jämn och stabil platta där de tunga låtarna är klart bättre än de två uptempo-låtarna "TV crimes" och "Time machine" (men som kanske ändå behövs för att ge lite variation till det genomgående doomiga tempot).

22. Anathema - Judgement (1999)

På Judgement har Anathema finslipat den dystra men melodiska stil de började på Eternity-plattan och skivan innehåller en låttrio som är något av bandets starkaste material någonsin: öppnande "Deep" (lite av en uppföljare till "Fragile dreams" från Alternative 4), "Forgotten hopes" som bygger på lugnt akustiskt gitarrspel, samt kanske allra bäst - "One last goodbye" som också börjar återhållsamt men gradvis bygger upp mot en ståpälsframkallande och känslosam stämning där Vinny Cavanagh gör en imponerande vokal insats, vilket han också gör överlag på hela skivan. Andra starka låtar är den vackra pianobaserade "Parisienne moonlight", samt titelspåret som med sin gradvisa tempostegring är ännu en variant på bandets patenterade crescendouppbyggnad. Tyvärr finns det en del svagare låtar (oftast de där Danny Cavanagh lämnar över låtskrivandet till andra bandmedlemmar) och framförallt förlorar jag intresset något i skivans senare del. Detta gör att Judgement trots allt inte blir bandets bästa skiva.

21. Opeth - Morningrise (1996)

Opeths Morningrise är en av få skivor som jag köpt utan att ha hört en enda ton av eller beskrivning av bandets musik. Omslaget med sin dystra stämning samt en klisterlapp som utlovade "extreme progressive metal from the Swedish gods" räckte för att jag skulle plocka upp skivan olyssnad. Nu trodde jag iofs att det var extremt progressiv metall (typ Watchtower/Spiral Architect) som menades, och inte progressiv extremmetall som det faktiskt visade sig vara, men det gjorde ju ingenting när jag satte skivan i cd-spelaren och hörde musik som inte liknade något annat jag hört. Även om jag också gillar Opeths senare mer uttalat progressiva stil (åtminstone Blackwater Park) så har jag haft svårt att ta till mig senare skivor på samma sätt som den folkmusikinfluerade och melodiska stil som kännetecknar bandets två första skivor. Medan de senare alstren mer har skiftat mellan ytterligheterna - ett brutalt parti följt av ett lugnt och melodiskt osv - så får man här ofta både brutalitet (även om det kanske är att ta i att kalla det brutalt - det är en ganska snäll version av dödsmetall som det bjuds på) och melodi på samma gång. Visserligen har Opeth senare blivit klart bättre på att strukturera låtarna - på Morningrise staplas riff och akustiska partier på varandra som oftast inte återkommer mer än en gång, och ibland kan det vara svårt att minnas vilket parti som tillhör vilken låt - men det gör ingenting när varje låt innehåller tillräckligt med minnesvärda riff för att fylla en hel skiva med vilket annat band som helst. Att skivan är fruktansvärt jämn gör ju också att det är svårt att plocka ut enskilda låtar/sekvenser, men skivans klarast lysande låt är "The night and silent water" som kan ses som en utmärkt representant för hela skivan. Låten börjar med ett fantastiskt tvillinggitarrparti som ackompanjerar Mikael Åkerfeldts growlande, sedan kommer ännu en melodisk gitarrharmoni som går över i ett lugnt akustiskt parti med rensång och vackert gitarrplock, ett tungt och doomigt parti, osv osv... Övriga höjdpunkter är det melodiska partiet 13 minuter in i 20-minuters-opuset "Black rose immortal" ("I have kept it, the amaranth symbol...") samt avslutande helt growlfria "To bid you farewell" med sin långa, vackra akustiska inledning och det ståpälsframkallande crescendot sju minuter in i låten ("Devotion eludes..."). Bandet skulle tyvärr aldrig komma upp i samma nivå som här (även om det kanske inte finns så många som skulle hålla med mig om det).

90-talets bästa plattor: plats 40-31

2011-06-27T14:50:00.001-07:00

40. Even Song - Path of the Angels (1999)

Ungerns enda bidrag till den här listan står goth/doom-bandet Even Song för. Många band försökte under 90-talet kopiera Theatre of Tragedy's typiska manliga-growl-möter-änglalik-kvinnosång men få lyckades särskilt bra. Det som gör att Even Song lyckades (till den grad att de faktiskt hamnade högre upp på min lista än det norska originalet) är dels för att de kan skriva bra låtar och för att de faktiskt har ett hyfsat tryck i gitarrerna, med både mörka riff och gitarrmelodier som fastnar. Skivan som helhet är riktigt stabil, men några låtar står ut, som öppnande titelspåret och avslutande medryckande hiten "Laughter of the Gods".

39. Beseech - ...From a Bleeding Heart (1998)

Sångaren Jörgen Sjöberg har kanske inte den bästa sångrösten men den passar riktigt bra till den typiskt svenska goth-metal (eller typiskt Boråsisk goth?) i stil med tidiga Lake of Tears och Cemetary som Beseech spelar på sin debut. Det som gör Beseech bättre än sina äldre kollegor är att musiken är mer varierad, med både tunga, gothrockiga sekvenser och vackra lugna partier med akustisk gitarr, piano och cello. Skönheten i de lugna partierna förstärks av Anna Anderssons väna stämma. Den manliga och kvinnliga sången är ofta uppdelade men ibland möts de i duett som i finstämda "Eagleheart".

38. Katatonia - Brave Murder Day (1996)

I ärlighetens namn är det sällan jag tänker "nej, nu ska jag lyssna på Brave Murder Day, den är ju så jäkla bra ", men när jag väl lyssnar på den så kan man inte annat än erkänna att det är en väldigt tung och stark skiva, som egentligen inte liknar någon annan. Jämn och stabil, men det blir nästan alltid så att jag har den i bakgrunden medan jag sysslar med något annat. Att flera av låtarna har likartade riff gör att jag aldrig kan lära mig vilken låt som är vilken, bortsett från lugna "Day", den enda låt på skivan där Jonas Renkse sjunger ren-sång (då menar jag ren som i "clean" och inte "reindeer"). På övriga låtar har Renkses blackmetal-skrik från förr bytts ut mot Opeth-Mikaels growls, och även om jag dyrkar Renkses sång på debuten så måste jag säga att Mikael här gör kanske sin bästa sånginsats någonsin. Musiken har också bytts från doom/black metal till något som kan kallas goth/death i midtempo - även om många kallar skivan doom/death och det är mörkt och dystert så det förslår så tycker jag inte musiken är någon utpräglad doom metal. De shoegazer/indie-influenser vad gäller gitarrspel som skulle bli allt tydligare finns för övrigt redan här. En del riff (huvudriffet i "Murder", t ex) är väldigt lika de som skulle dyka upp på Discouraged Ones, men den extrema sången och mörka stämningen gör att det inte blir så uppenbart.

37. Luna Sea -Style (1996)

Bandets i mitt tycke bästa platta börjar lite trevande med "With Love" och "G" (som dock lossnar lite i refrängen) men sen kommer "Hurt" som är det närmaste goth dessa musikaliska kameleonter kommit. Det flerstämmiga gitarrsolot är en riktig höjdpunkt! Den höga kvalitén fortsätter med "RaSeN" som börjar en aning monotont men som släpper loss i andra halvan med refräng och ännu ett effektfullt solo. "Lov U" med sin pulserande bas, baktaktsriff och gåshudsrefräng är ännu en fullpoängare, liksom 10 minuter långa vackra "Forever & Ever" med fantastisk sång av Ryuichi Kawamura (sekvensen som leder upp till refrängen är underbart bra). Därefter följer tre stabila men inte lika helgjutna låtar innan halvakustiska "In Silence" höjder standarden igen. Den mystiska "Selves", som på karakteristiskt Luna Sea-vis smygande bygger upp en stämning som efter 8 minuter når sitt crescendo, avslutar en kvalitativt mycket varierande men minnesvärd skiva.

36. Iron Maiden - No Prayer for the Dying (1990)

No Prayer for the Dying tycker jag har fått oförtjänt mycket skit. Visserligen var Adrian Smith borta och musiken var klart avskalad jämfört med tidigare album, men jag ser den bara som ännu ett steg neråt i en trappa som började med Powerslave i topp och som nådde sin botten med Virtual XI. Nej, det var ingen ny Piece of Mind, men var ändå en av de starkare skivor som något av de gamla 80-tals-banden släppte på 90-talet, och hade ett gäng starka melodiska låtar till skillnad från den mörka och något trista Fear of the Dark. Titelspåret är en av mina Maiden-favoriter, som varierar lugna verser och hårdare instrumentala partier och gitarrsolon, med en Bruce i toppform inte minst i avslutande refrängen. Andra starka låtar är "Public Enema Number One" som bjuder på skönt tryck i versen och ännu ett starkt solo, "Fates Warning" som öppnar med ett känsligt solo, signerat herr Dave Murray, som för tankarna till "Still Life", galoppstänkaren "Run Silent, Run Deep", samt episka "Mother Russia" (som musikaliskt hade passat bra in på Seventh Son of a Seventh Son), ännu en klassisk Maidenlåt som inte fått den respekt den förtjänar.

35. Every Little Thing - Time to Destination (1998)

Jag är inte så imponerad av det Every Little Thing (ELT) pysslar med nuförtiden, mest ballader och trista låtar där sångerskan Kaori Mochida av någon oförståelig anledning mest ägnar sig åt att förvrida sin en gång så rena och starka stämma. Kanske kan hon helt enkelt inte sjunga rent längre? Hursomhelst, en gång i tiden, när låtskrivar-geniet Mitsuru Igarashi spelade keyboard och komponerade i stort sett allt material, var de ett helt underbart band, som levererade precis det som gjorde 90-talets J-pop så förbannat bra - dvs 80-talspopmusik med 90-talsproduktion. ELT bjöd på en härlig mix av 80-tals-radiorockiga gitarriff (producerade av gitarristen Ichiro "Ikkun" Ito, som fullbordar trion), pumpande bas, Igarashis melodiska synthslingor och Mochidas underbara sångröst, som hade en kraft som man knappt fattade kunde komma från den där unga, späda kroppen.
Allra bäst kommer trion till sin rätta här på sitt andra album Time to Destination. Jämfört med debuten Everlasting (som inte är dum den heller) har kvaliteten höjts på alla punkter. Det finns egentligen inga svaga spår, och samtidigt dräller det av hits. Mina favoriter är öppnande midtempolåten "For The Moment", de rockiga "Shapes of Love" och "Face the Change", den av en smittande pianoslinga drivna "Deatta koro no youni" och avslutande "Time Goes By", bäst av alla ELTs ballader.

34. The Blood Divine - Awaken (1996)

The Blood Divine var ett relativt kortlivat band med Darren White, ex-frontman i Anathema, och diverse gamla medlemmar av Cradle of Filth. Musiken har sina rötter i doom/death och borde tilltala fans av gamla Anathema, men förutom mer traditionell goth/doom ("Wilderness") märks även influenser av vanlig rock ("Moonlight Adorns"), ambient musik ("Oceans Rise") och en "modernare" aggressiv stil (slutet på "Artemis"). Tillsammans skapar detta en skiva som bjuder på det mesta som mörk och tung metall kan erbjuda men som har en stil som inte liknar något annat band. Dessutom levererar bandet en superhit i "Aureole" (vilket sväng och vilken refräng!) samt en godbit i den mycket vackra pianoballaden "Warm Summer Rain" som bjuder på underbar sång av Ruth, som även sjöng på Anathemas Crestfallen-EP och Serenades-LP.

33. Rina Chinen - Growing (1998)

Detta är Okinawa-födda japanska sångerskan Rina Chinens första soloalbum och det sista (om man inte räknar singel-samlingen Passage som kom två år senare) i ren 90-tals-jpop stil. Det sista albumet hon släppte, Breath (2001) var en betydligt mer RnB-influerad historia som jag inte ger mycket för, och sen dess har hon mest ägnat sig åt musikal och skådespeleri. Men trots att popkarriären var kort så lyckades hon med konststycket att under denna tid leverera ett antal (i mitt tycke) superhits, vilket denna skiva bevisar. Musiken spänner ett ganska brett register, från dansant pop ("PINCH ~Love Me Deeper"), (halv-)ballader som "Lovers" till uptempo-rökare som "Break Out Emotion" och euforiframkallande "Wing". Skivan är inte en lika stark samling låtar som Passage och saknar den rockigare stilen som hon anammade i de singlar som släpptes efter Growing (och som i mitt tycke passade henne allra bäst), men fantastiska refränger över lag och Rinas höga, rena stämma (jag får alltid rysningar av välbehag när jag hör refrängen i "Wing") som kan vara både vän och kraftfull gör detta till 90-talets bästa jpop-platta.

32. In The Woods... - Strange In Stereo (1999)

Kanske den konstigaste skivan på den här listan. På dessa norska galningars sista regelrätta studioalbum verkar det nästan som om de tog de episka och vackra, långa låtarna från föregångaren Omnio, klippte sönder dem och klistrade ihop dem till något helt nytt och annorlunda. Jag brukar oftast ha svårt för sådan här konstig norsk post-(black-)metal, men bandets sinne för melodier och det faktum att man får en hel del igenkänningsmoment från gamla plattor gör att man kan ta till sig även de mest utflippade låtarna som avslutande "By the banks of Pandemonium".
Bandets influenser från 70-tals-prog är här tydligare än någonsin även om det inte låter som något annat band (nåja, influenserna från My Dying Bride, som funnits där på ett hörn sedan debuten, dyker upp i en något förvrängd version i exempelvis "Vanish in the absence of virtue"). Musiken växlar tempo och stil från psykedeliskt flummigt till tungt och doomigt till rena blastbeat-partier, ofta i en och samma låt.
Höjdpunkter inkluderar "Generally more worried than married" som har ett underbart aggressivt parti i mitten av den annars episka och långsamma låten, doomiga "Path of the righteous" som avslutas med en gåshudsframkallande melodisk gitarrharmoni, och "Titan transcendence" med sin genialiska sångmelodi.

31. The 3rd And The Mortal - Tears Laid In Earth (1994)

Mer norskt blir det med ett band som liksom In the Woods... hade en alldeles för kort karriär - åtminstone den del av karriären som var bra. Efter EP:n Sorrow som var bandets kanske finaste stund (tyvärr för kort speltid för att platsa här) var detta bandets första fullängdare. Musiken har sin grund i atmosfärisk, ibland psykedelisk, doom med starka folkinfluenser. Det som är bandets största karakteristik är självklart den fantastiska sången av Kari Rueslåtten, som jag anser vara, tillsammans med Anneke van Giersbergen, den bästa sångerskan inom metal-genren. Skivan börjar med ett kort traditionell folkmusikstycke på norska innan den fantastiska "Why so lonely" sätter igång med sin flerstämmiga doomiga gitarrslinga som växlar med lugna partier med Karis vackra sång. Därefter följer suggestiva "Autopoema" som avslutas med ett episkt doom-parti som påminner om debut-EPn. Ännu en höjdpunkt är "Death-hymn" som fortsätter i samma stil som ovan nämnda låtar. Därefter följer ett antal låtar som är långt ifrån svaga men ändå inte når upp till kvalitén i plattans inledning. Vampyreposet "Salva Me" som dyker upp i skivan andra hälft bjuder dock på skivans kanske bästa låt med skör och otroligt vacker sång av Kari. Skivan avslutas med alldeles för långa och händelselösa 18-minutaren "Oceana" som de gärna hade kunnat skippa. Efter Tears Laid In Earth slutade tyvärr Kari och bandets musikaliska kvalitét nådde heller aldrig samma höjder som här.

90-talets bästa plattor: plats 50-41

2011-06-22T14:14:00.001-07:00

50. The Gathering - Nighttime Birds (1997)

Jämfört med Mandylion, bandets första album med Anneke van Giersbergen på sång, så är Nighttime Birds en betydligt lättviktigare affär, mer en tung rockskiva än metal. Och även om Anneke sjunger starkare än någonsin och musiken bygger upp en skön atmosfärisk stämning, så saknas ändå de starka låtar och minnesvärda melodier som fanns på föregångaren. Skivan är bra som helhet men bortsett från den starka avslutningen med titelspåret och avskalade "Shrink" är det inga enskilda låtar som står ut.

49. My Dying Bride - The Light at the End of the World (1999)

Visst var återgången till gammal god goth/doom/death en glad överraskning efter alldeles för experimentella och tråkiga 34.788%...Complete, men det skulle dröja till nästa skiva, The Dreadful Hours, innan bandet åter blivit helt bekväma med detta nygamla musikaliska uttryck. Det märks att det bara är Andy Craighan som ensam står för gitarrerna på den här skivan, för även om det finns en hel del överdubbade gitarrer så är gitarrharmonierna en aning tunnare än det brukar. Syntarna lyckas inte heller kompensera för plattans avsaknad av fiolspel. Med detta sagt så finns en hel del riktigt starka låtar som "She is the Dark" (bandets näst populäraste låt efter "Cry of Mankind"?) och personliga favoriten "Edenbeast" som långsamt bygger upp en mäktig stämning men som också innehåller aggressiva partier och en vackert melodisk sekvens som med riktig fiol hade kunnat platsa bland klassikern Turn Loose The Swans bästa ögonblick. Och man kan inte annat än imponeras av Aaron Stainthorpes vokala insats. Här utökar frontmannen även sin breda repertoire med rentav svartmetalliska skrik.

48. Faith & the Muse - Evidence of Heaven (1999)

På duons tredje fullängdare kan man höra de flesta av bandets signum - de folkiga akustiska låtarna, atmosfärisk darkwave och mer (goth-)rockiga uptempolåtar, även om de keltiska influenserna har tonats ner. Låtmaterialet är deras klart bästa hittills, det är både en högre lägstanivå och fler givna "hits" än de haft förut. Ofta är det små detaljer som skapar de stora ögonblicken som basgången i refrängen i akustiska "Patience Worth" och tonartsändringen (?) i "Scars Flown Proud". Andra höjdpunkter är fantastiska, mörka "Through the Pale Door" (vilken refräng!), som kan vara den bästa låten med Mr Faith på sång, "Denn Die Todten Reiten Schnell" (ännu en fantastisk refräng) och den vackra avslutande "Old Souls" som är en cover på en låt från soundtracket till kultfilmen Phantom of the Paradise.

47. Symphony X - The Divine Wings of Tragedy (1997)

Efter två något anonyma album fick Symphony X sitt stora genombrott med The Divine Wings of Tragedy. Även om Symphony X har influenser från Dream Theater och äldre progressiva rockband så visar den här skivan en mer neoklassisk stil influerad av Rainbow, Yngwie Malmsteen och Queen (körerna!). Musikaliteten i bandet är en ren njutning - från trummorna via fantastiska basgångar, smakfulla syntar och melodiskt men ändå tungt gitarrspel från Michael Romeo (jag föredrar hans riff framför hans solon). Och som pricken över i har vi Russel Allen som kanske är den bästa hårdrockssångaren som dykt upp på den här sidan 80-talet. Förmodligen gör han sin bästa insats någonsin här och visar att han behärskar både det vackra och melodiska (sjunger fantastiskt i vackra barock-balladen "Candlelight Fantasia") liksom det hårda och kraftfulla (som de aggressiva partierna i det 20 minuter långa titelspåret). Materialet blir lite jämntjockt ibland, men det finns gott om starka låtar, som tidigare nämnda låtar, ridarreposet "The Accolade" och mäktiga öppnande "Of Sins And Shadows" med sitt underbara körparti.

46. Luna Sea - Shine (1998)

Luna Sea var ett stilbildande men genreöverskridande japanskt rockband med ursprung som s k "Visual Kei" (japanska band influerade av punk/glam/metal och med stora frisyrer och smink). Shine är det sista av i mitt tycke bandets tre stora album som också inkluderar Mother och Style. Låtarna känns här mer som en helhet med ett genomgående sound, medan tidigare album spretade mer. Samtidigt som det är än mer kommersiellt än tidigare så är soundet också tyngre än någonsin. Skivan öppnar försiktigt med "Time Has Come" som långsamt byggs upp mot ett förlösande gitarrsolo. Sedan följer en riktig hit i "Storm". Den höga standarden fortsätter sedan rakt igenom i både finstämda ballader och uptempolåtar, med extra utropstecken för smäktande vackra "I For You", där sångaren Ryuichi gör en stark insats med sin teatraliska och vibratorika sångstil, samt suggestiva och tunga "Another".

45. My Dying Bride - Like Gods of the Sun (1996)

Det sista albumet från bandets klassiska period och också den sista skivan där man kan avnjuta Martin Powell's fiolspel som var en så viktig del av bandets sound. Detta måste vara bandets mest direkta och mest "metal" skiva, möjligen influerat av bandets relativt flitiga turnerande under denna period (bland annat som förband till Iron Maiden (!) - helt otroligt att Steve Harris själv valde ut bandet efter att ha hört ultradeppiga The Angel and the Dark River). Men visst finns här mycket doom och gloom, även om det är klart mer lyssnarvänligt än tidigare skivor. Mest tilltalas jag av vampyrromantiska "A Kiss To Remember" och avslutande vackra "For My Fallen Angel" där Aarons sång enbart ackompanjeras av keyboard och fiol.

44. Celestial Season - Solar Lovers (1995)

Celestial Season från Holland var ett av många goth/doom-band som jag upptäckte i mitten av 90-talet via Nuclear Blasts "Beauty in Darkness"och "Death is just the Beginning"-serier. Liksom Sirrah på plats 42 så är detta ett band som, förmodligen influerade av My Dying Bride, på ett lyckosamt vis introducerade fiol till sin doom/death. I holländarnas fall har de faktiskt två violinister och även cello på vissa låtar, vilket gjorde låtar som "Soft Embalmer Of The Still Midnight" och "The Scent Of Eve" storslaget vackra. Dock är den här skivan något schizofren då hälften av låtarna är atmosfärisk doom/death medan resten är stoner rock, en inriktning som bandet skulle fortsätta i på kommande skivor.

43. Anathema - Pentecost III (1995)

Det har hänt ganska mycket sedan debuten. Även om musiken fortfarande är tydligt förankrad i doom/death så har bandet redan här börjat sin musikaliska resa bortom både doom och i framtiden även bortom metal. Här kan vi för första gången höra de Pink Floyd-influenser som skulle ha en stor roll i bandets musik framöver. Men nog finns det doom här. De första tre minuterna av "Memento Mori" är något av julafton för doom-fanatiker - kan vara mitt absoluta favorit-doom-riff. Låten fortsätter i samma tunga stil och bjuder även på growl och skrik men håller inte riktigt intresset uppe hela vägen. Men det var sista spåret på skivan det, låt oss återgå till början och till den verkliga anledningen att detta album är så genialiskt. Den nästan 10 minuter långa öppnande "Kingdom" börjar med lugna plockande gitarrer och sedan kommer sången och Danny Cavanaghs så karakteristiska Gilmour-influerade melodiska, gråtande gitarrtoner in. Efter fem minuter av lugn musik kommer ett doomigt gitarriff som pågår i ett antal minuter och låten avslutas sedan med ett supersvängigt parti som påminner om det förlösande solot på "Sleepless" från debuten. I samma stil går den lika långa "We, the Gods", som börjar med ett basintro för att sedan släppa in sång och en underbar doomig men melodiös tvilling-gitarrharmoni. Ett upptempo-parti följer liksom ännu en lugn sekvens som skapar en effektiv kontrast till det avslutande monstergroovet. I mitt tycke är det i dessa två låtar som bandet finner sin ultimata balans mellan den ursprungliga doom/death-stilen och den senare mer melodiska/psykedeliska (det blev t ex alldeles för flummigt och ostrukturerat på stora delar av nästa skiva The Silent Enigma) stilen, och hade de inkluderat 1-2 låtar till av samma klass hade Pentecost III varit Anathemas absoluta karriärhöjdpunkt.

42. Sirrah - Acme (1996)

Acme, debuten från polska Sirrah, är en gotisk doom/death-platta som musikaliskt låg någonstans mellan gamla Theatre of Tragedy och My Dying Bride och därmed rätt i tiden (inte minst för mig) i mitten av 90-talet. Tunga, mörka doom-riff och growls kontrasterade mot vackert och sorgesamt fiolspel och kvinnlig sopransång. Balansen av välspelad goth-metal med riktigt tung och doomig produktion är det faktiskt inte så många band som lyckats så här väl med. Mellan tunga och ödesmättade hits som öppnande "Acme" och "Pillbox Impressions", och vackra, sorgtyngda stycken som "Passover 1944" och "Bitter Seas", blandade bandet in udda nästan komiska saker som grooviga, närmast dansanta "Panacea" som bjöd på hysterisk sång och applåder. Denna märkliga, eklektiska sida av bandet skulle (tyvärr, enligt mig) bli ännu tydligare på deras nästa skiva som även blev deras sista.

41. Symphony X - Twilight in Olympus (1998)

The Divine Wings of Tragedy må ha varit mer banbrytande och betydelsefull för att etablera bandet men undra om inte Twilight in Olympus som kom ut året efter är lite starkare. Musikaliskt är det samma typ av neoklassisk prog metal som bjuds men med jämnare kvalitet även om skivan förlorar lite kraft i andra halvan. Men öppningen med hiten "Smoke and Mirrors" (uppföljaren till "Of Sins and Shadows" från förra skivan), tekniska men tunga "Church of the Machine", catchiga "In the Dragon's Den" och 13 minuter långa "Through the Looking Glass", i mitt tycke bandets bästa låt, är oslagbar.

90-talets bästa plattor: plats 60-51

2011-06-17T12:50:00.001-07:00

60. Paradise Lost - Lost Paradise (1990)

Här har vi skivan som startade en hel genre - doom/death, och dess lyckade kombination av Celtic Frost och Slayer med Candlemass och Trouble. Paradise Lost ska definitivt hyllas som de pionjärer de är (dessutom grundade de även i stort sett goth metal-genren med nästa skiva, Gothic), även om det var My Dying Bride som tog genren till dess absoluta höjder några år senare. Bäst är de mäktiga doom-styckena "Paradise Lost", "Rotting Misery" med sin olycksbådande domedagsklocka, samt det instrumentala titelspåret. Lite kvinnlig sång i "Breeding Fear" lyser också upp i doom-mörkret. Men vad är egentligen grejen med den nazisthälsande roboten på omslaget?

59. Blind Guardian - Nightfall in Middleearth (1998)

Nog bjuder tyskarna på allt man kan önska och mer därtill av bombastisk europeisk power metal på sitt Silmarillion-influerade album, som öppnar starkt med "Into the Storm" och "Nightfall". Andra höjdpunkter är finstämda "Thorn" och episka "Blood Tears". Tyvärr blir det lite tjatigt i längden, speciellt mot slutet av skivan, och de korta interludier som skivan är full av gör så att höjdpunkterna känns ännu mer utspridda.

58. Thergothon - Stream From The Heavens (1994)

Funeral Doom är Doom i sin mest långsamma och depressiva form, även om jag tycker många band inom genren förlorar tyngd då atmosfäriska keyboards ofta får dominera ljudbilden till bekostnad på gitarr-riff. Detta är dock inte fallet för genrens grundare, finska Thergothon, vars enda fullängdare är full av monolitiska doom-riff. Det tunga och lågfrekventa soundet gör skivan minst sagt svårlyssnad för ett otränat öra. De få tillfällen då monotonin bryts är dock otroligt frigörande - som i den minimalistiska men genialiska gitarrharmonin i mitten av "Elemental" - bandets klart bästa låt.

57. D&D - Love Is A Melody ~D&D Memorial 1st~ (1998)

Nu blir det tvära kast - från ultratung doom till dansant japansk 90-talspop! Första japanska representanten på listan men det kommer mera längre upp. Tjejtrion D&D levererar tuggummi-refränger av typiskt jpop-snitt över en bas av dansant syntbaserad pop. Hög och klar kvinnlig sång av den typen jag är väldigt svag för. Den glädje trion bjuder på gör att jag till och med sväljer de få RnB-influerade låtarna. Bra låtar rakt igenom, men överlägset starkast är titelspåret "Love Is A Melody" som kanske är den bästa (j-)poplåten som någonsin producerats. Distad gitarr, en underbar syntslinga och en klockren gåshudsframkallande refräng. Det blir inte mycket bättre än så här! Jo, i videoform är de faktiskt ännu bättre än på skiva, av förklarlig anledning. Tyvärr lade de ner efter bara en skiva, då den bästa av de tre sångerskorna - Olivia Lufkin - gick vidare till en solokarriär av mer rock/indie-slag (också bra). De övriga två - Aya och Chika - hade inte lika starka röster, men deras försök att fortsätta i D&D-stilen gav upphov till några singlar som i mitt tycke inte var ett dugg svagare än låtarna från tiden som trio.

56. Shadow Gallery - Carved In Stone (1995)

En betydligt mer lättlyssnad och direkt skiva än efterföljande Tyranny. Innehåller flera starka låtar - "Crystalline Dream" med sin otroligt klatschiga refräng samt "Warcry" och "Don't Ever Cry, Just Remember", båda försedda med lugn pianobaserade vers som bygger upp till pampigt crescendo i refrängen. Det som minskar värdet på skivan är att det trots allt är ganska få regelrätta låtar, och det avslutande 22-minuters eposet "Ghostship" känns till stor del som transportsträcka.

55. Theatre Of Tragedy - Velvet Darkness They Fear (1996)

Debuten var kanske lite tyngre, men här får de norska gotmetallarna till det med snyggare produktion och väldigt jämnt låtmaterial. Ett genrebildande album som influerade mängder av (inte minst norska) band under 90-talet. Musiken det handlar om är långsam mörk och atmosfärisk goth metal med varierande änglalik kvinnlig och mörk manlig sång/growls som framför teatrala Shakespeare-influerade texter ackompanjerat av tunga gitarrer, mäktiga syntmattor och pianospel. Säga vad man vill om genren, men romantisk goth metal har troligen aldrig kommit så nära perfektion som här. En något svagare och mer strömlinjeformad skiva (Aegis) följde men sen tog sagan slut då bandet bytte goth mot industrirock och growls mot Kraftwerkinspirerad robotröst.

54. Blind Guardian - Imaginations From The Other Side (1995)

Bandets bästa skiva levererar speed/power metal med högt tempo, klatschiga refränger och melodiska gitarrer i överflöd. Bäst är tre låtar i mitten som går lite utanför mallen; den medeltida balladen "A Past And Future Secret", catchiga "Script For My Requiem" samt superhiten "Mordred's Song" som öppnar försiktigt med akustisk gitarr och sedan bygger upp mot det pampiga crescendot i refrängen.

53. Shadow Gallery - Shadow Gallery (1992)

Den tunna produktionen på progmetallarna Shadow Gallery's debut lämnar mycket övrigt att önska, men det kan inte dölja spelglädjen, den instrumentala uppfinningsrikedomen, och de fantastiska sångmelodierna och körerna. Detta är helt klart bandets starkaste och mest låtorienterade skiva. Inte en svag stund bjuds, från "Dance of Fools", som öppnar med finstämt pianospel, till obligatoriska mastodont-eposet "The Queen of the City of Ice". Allra bäst är "Say Goodbye to the Morning" som tar en på en resa genom bandets alla olika musikaliska stilar.

52. Tad Morose - Paradigma (1995)

Tad Morose var ett av få traditionella melodiska metallband jag lyssnade på under mitten av 90-talet. Deras tre första album innehöll småproggig metal som musikaliskt låg någonstans mellan Dream Theater och Black Sabbath under Dio- eller Martin-eran. Bandets två första skivor hade båda en 3-4 riktigt starka låtar men väldigt många fillers. Denna EP inkluderar jag på listan då den ändå är en halvtimma lång och uppvisar bandets starkaste och jämnaste material. Sångaren Kristian Andrén har väl kanske inte den starkaste pipan i metalhistorien men jag tyckte hans sång passade bra till musiken med sitt växlande mellan crunchiga riff och keyboardmelodier. Paradigma var tyvärr hans sista skiva med bandet. Efterträdaren Urban Breed hade en mer kraftfull stämma men av någon anledning kunde jag aldrig ta till mig hans röst. Musiken gick efter Paradigma också mot en hårdare, enklare metal som saknade bandets tidigare progressiva charm.

51. Black Sabbath - Cross Purposes (1994)

Efter en kort sejour med Dio på sång återkommer här 80- och 90-talets trotjänare Tony Martin som sångare i Black Sabbath. Musiken fortsätter på den inslagna linjen från Dio-frontade Dehumanizer med klart tyngre riff, som exempelvis i Alice-In-Chains-lika "Virtual Death", än Tony Iommi levererade på 80-talet. Kanske är det Geezer Butlers deltagande som spelar in. Men det bjuds också på melodiska gitarrsolon (skön känsla i intro-solot till "Dying For Love") och flera starka (halv-)ballader, som "Cross of Thorns". Tony Martin levererar också, som han brukar på skiva (tyvärr verkar han aldrig ha varit i närheten av sin studio-nivå live). Cross Purposes når inte höjderna hos mästerverket Headless Cross, men detta är den näst-bästa skivan som Sabbath släppte utan Dio eller Ozzy.

90-talets bästa plattor: introduktion/ plats 70-61

2011-06-14T13:59:00.000-07:00

Efter mycket lyssnande, övervägande, och låtbetygsättande har jag nu äntligen lyckats knåpa ihop en topplista över de album från 90-talet som jag tycker är allra, allra bäst.

De flesta är skivor jag levt med en längre tid och kristalliserats fram som favoriter allt eftersom (även om många naturligtvis blivit favoriter redan efter första lyssningen). Det finns nog en hel del album som borde ha varit med rent kvalitativt men som jag helt enkelt inte kunnat lyssna på tillräckligt mycket för att vara säker på att de verkligen, långsiktigt sett, är värda en plats på listan.

Det blev allt mer svårt att väga skivor mot varandra ju längre ner på listan jag kom. Till slut valde jag att sätta gränsen vid 70 album. Jag valde dessutom att bara inkludera regelrätta studioalbum - inga samlingsalbum såklart och ej heller några livealbum. Bortsett från 1-2 undantag är det fullängdsalbum som gäller. Måhända lite godtyckligt har jag valt att ta med minialbum om de haft en speltid på ca 30 minuter och uppåt. Jag menar, många av fullängdarna på 70-talet var ju inte så mycket längre än en halvtimma. Mer om 70-tal blir det f ö när jag presenterar nästa mastodontprojekt - 70- och 80-talets bästa plattor.

Nåväl, nog med introduktion - här kommer plats 70-61:

70. Katatonia - Discouraged Ones (1998)

Discouraged Ones markerade början av en ny era för Katatonia. Här lämnade de en gång för alla sitt ursprung inom doom och extremmetall och öppnade vyer för nya icke-metalliska influenser. Sångaren/trummisen Jonas Renkse har här bytt sina tidigare plågade skrik till en ren sångstil och låter som en letargisk version av Robert Smith från The Cure. Texterna är lika mörka som tidigare, men har blivit mer personliga och utlämnande. Musiken kan beskrivas som en blandning mellan The Cure, modernare indierock (tyvärr är jag för oinsatt i stilen för att sätta fingret på specifika band) och goth metal. Flera av låtarna bygger på lugna verser och oväntat effektiva refränger ackompanjerade av medryckande indie/goth-riff, en mall som kommer som bäst till sin rätt i starka "I Break", "Deadhouse" och "Saw You Drown". Det tunga riffet i alldeles för korta "Gone" är det närmaste de kommer doom metal. Tyvärr håller inte övriga låtar samma höga nivå.

69. Sigh - Scorn Defeat (1993)

Är ingen stor black metal-fantast, men japanska Sigh är ju inte det mest typiska svartmetallbandet heller. De har gått och blivit mer och mer avantgarde för varje släpp, men själv föredrar jag deras tidiga, något mer sansade, period. Scorn Defeat bjuder på till stor del långsam, doomig black metal med många skumma inslag och symfoniska partier. Bäst är öppnande "A Victory of Dakini" som börjar med tung dödsmetall för att övergå i doom och svartmetall, slänger sedan in ett skitigt rock'n'roll-solo, ett skumt mässande parti för att slutligen återgå till ursprungsriffet, samt "Gundali" med sitt vackra pianoklink på slutet. Vi kommer att återkomma till Sigh längre fram...

68. Faith and the Muse - Annwyn, Beneath The Waves (1996)

Goth är något jag gärna avnjuter när jag kan. Däremot kommer det inte dyka upp så mycket renodlad goth på den här listan (dock en del som skulle kunna kallas goth metal). Ofta hittar jag enstaka gothlåtar som är helt fantastiska men så köper man skivan och inser att bortsett från denna låt så är resten fillers. Amerikanska duon Faith & the Muse brukar även de blanda högt och lågt men här lyckas de i alla fall skrapa ihop tillräckligt många bra låtar för att kvala in på min topplista. Det bjuds på typisk goth, som på titelspåret med William Faith's karakteristiska gitarrspel, men också många låtar inspirerade av keltisk folkmusik, som ju är lite av bandets signum. Bäst är dock de lite lugnare och atmosfäriska låtarna som "Fade and Remain" och "The Sea Angler", där Monica Richards sång kommer mest till sin rätt.

67. Megadeth - Countdown To Extinction (1992)

Medan Metallicas svarta bara var en inkörsport till deras bättre album från 80-talet så är Countdown to Extinction både min första och största favorit med lillebror Megadeth. Visst är det Rust in Peace som anses mest kreddig men enligt mig var det med denna skiva som Dave Mustaine slutade att bara stapla riff utan faktiskt skrev en massa hits. Iofs brukar hitmakeri inte vara något plus i kanten vad gäller musik för mig men det är svårt att värja sig mot alla fantastiska thrash/poprökare som titelspåret, "Skin o' my Teeth" och favoriten "This was my Life". Sedär, det var den första och sista thrash-skivan på den här listan...

66. Shadow Gallery - Tyranny (1998)

Här har vi en ambitiös konceptskiva som förmodligen hade hamnat högre upp om jag någon gång hade suttit mig ner och verkligen lyssnat aktivt medan jag fördjupat mig i texthäftet. Tyvärr har den mest fått fungera som bakgrundsmusik vilket passar den ganska illa. Detta har gjort att den hamnat längre ner på listan än några andra av bandets alster. Men trots detta har jag inte kunnat undgå att plattan, samtidigt som den bjuder på allt som progfans älskar vad gäller teknik och virtuositet, är full av bandets typiska känsla för vackra melodier och gåshuds-framkallande refränger. Andra progressiva metalband (läs: Dream Theater post-Awake) hade nog kunnat lära sig en hel del av dessa kristna jänkare.

65. Iced Earth - Something Wicked This Way Comes (1998)

Jag upptäckte Iced Earth via Days of Purgatory, en fantastisk samling av nyinspelat och ommixat gammalt material, men tyvärr är det som icke regelrätt studioalbum diskvalificerat från denna lista. Istället är det Something Wicked... som blir bandets enda representant här. Bandets sista riktigt bra platta innehåller Iced Earth-typisk musik i gränslandet mellan thrash och traditionell Priest/Maiden-metal. Jon Schaffer bjuder på galopperande gitarrer och Matt Barlow visar varför han var en av 90-talets bästa nya sångare. Där tidigare skivor kombinerade melodi och hårdhet i samma låt tycks det här som om de under första halvan bestämt sig för att köra varannan renodlat melodisk, varannan renodlat aggresiv låt. Själv föredrar jag deras melodiska sida som visas i låtar som "Melancholy (Holy Martyr)" och anthemiska "Blessed are You". Kronan på verket är självklart den mäktiga "Something Wicked"-trilogin som avslutar plattan.

64. Dio - Lock Up The Wolves (1990)

Tre år har gått sedan förra plattan Dream Evil och Ronnie James Dio har bytt ut hela bandet. Inte gör det något, den här skivan behöver definitivt inte skämmas i en jämförelse med bandets två föregående album, även om det självklart inte är en ny Holy Diver eller Last in Line. Den nye, unge gitarristen Rowan Robertson står här för en beundransvärd insats. Dock verkar det som om Dio's röst har tagit stryk efter många år av turnerande - den där klara höga stämman som han tidigare skämt bort oss med har här blivit lite hesare och lägre i ton, även om hans röst fortfarande hade kraft nog att blåsa bort i stort sett vilken annan sångare som helst. Musikaliskt bjuds det på mer midtempo och klart tyngre tongångar än tidigare (inte minst på titelspåret och mörka "Evil on Queen Street"), och inte mig emot. "Hey Angel", halvballaden "Between two Hearts" och "My Eyes" vars text innehåller referenser till gamla låt- och albumtitlar, tillhör också guldkornen på en av Dio's jämnaste plattor, men det saknas ändå en riktigt kanonlåt i stil med exempelvis de föregående skivornas "Rock'n'roll Children" eller "Night People".

63. Therion - Vovin (1998)

Det var egentligen omöjligt för svenska operametalpionjärerna Therion att inte göra en besviken när de följde upp mästerverket Theli. Kanske är det till viss del därför som jag alltid rankat Vovin lägre än flera av bandets senare verk. För skivan öppnar onekligen starkt med tre låtar som blivit standards i bandets live-repertoire. Av dessa håller jag "Birth of Venus Illegitima", som bygger på pampig körsång över midtemporiff i stil med nästkommande skivan Deggial, och den snabbare "Wine of Aluqah" som skivans bästa låtar tillsammans med den powermetalliska "The Wild Hunt" som har gästsång av Primal Fear-sångaren Ralf Scheepers. Men skivan förlorar mycket kraft mot slutet med den finstämda men sömniga "Eye of Shiva" och halvtrista "Black Sun" och "Raven of Dispersion".

62. Evergrey - The Dark Discovery (1998)

Under några år i mitten av 90-talet satt jag som klistrad vid radion några timmar varje vecka och lyssnade på hårdrocksprogrammet "Gordian Knot" på Göteborgs studentradio. Många var de band som jag upptäckte där - Tad Morose, Dark Tranquillity och Shadow Gallery för att nämna några som har dykt upp eller kommer dyka upp på denna lista. Ett band som jag mer än något annat kopplar samman med Gordian Knot är den göteborgska orkestern Evergrey. De var något av återkommande gäster i programmet och många av låtarna som skulle hamna på debuten The Dark Discovery hörde jag där flera år innan bandet äntligen fick skivkontrakt. Jag mins att jag var "blown-away" av låtar som "Blackened Dawn" och "December 26th", som inte lät som något jag hört förut. I en period där det mest var rap metal, death/black och klämkäck power metal som styrde i hårdrocksvärlden bjöd Evergrey på traditionell metal influerad av band som Black Sabbath, Savatage och Queensryche, fast med en egen stil och ett betydligt modernare, tyngre (nästan gothigt) och fetare sound än alla andra traditionella band jag lyssnade till på den här tiden. Och sångaren Tom S Englund hade onekligen en egenartad och känslosam stämma. Så förväntningarna var stora när debuten äntligen såg dagens ljus. Skivan öppnar starkt med sex helgjutna spår, inklusive de två ovan nämnda låtarna. Sen följer dock ett antal svagare, bl a den mindre lyckade halvballaden "For Every Tear That falls". Men i andra halvan av skivan finns också den atmosfäriska "When the River Calls", kanske plattans bästa låt. Överlag en mycket stark debut som lovade gott inför framtiden. Tyvärr följde bara en skiva till som föll mig i smaken - Solitude, Dominance, Tragedy, sedan gick bandet i en mer polerad progressiv/teknisk riktning som jag inte kunde ta till mig. Evergrey fick senare ett rejält genombrott inte minst i USA, men för mig är det debuten som är bandets absoluta höjdpunkt.

61. Anathema - Serenades (1993)

Ursprungligen ett av det tidiga 90-talets tre stora brittiska doom/death-band tillsammans med My Dying Bride och Paradise Lost, men Anathema vek tidigt av från den inslagna stilen. Den enda rena doom/death-skiva de släppte var egentligen den här - debuten Serenades, som är en något ojämn affär. Stundtals framförs atmosfärisk och emotionell doom av yppersta klass - som i öppningsspåret "Lovelorn Rhapsody" med sina förlösande gråtande gitarrharmonier och den depressiva "Under a Veil (of Black Lace)" där sångaren Darren White backas upp av gitarristen Vincent Cavanagh i en klagande doom-duett. Det korta och finstämda interludiet "J'ai Fait Une Promesse" med akustisk gitarr och kvinnlig sång av Ruth (efternamn okänt) är också uppskattat. Till stora delar blir dock skivan lite för entonig, som i "Sweet Tears", där doompartierna ger plats för oinspirerad och seg dödsmetall kryddad med Darren brölandes som ett fyllo. Även om den här skivan har ett stort nostalgiskt värde för mig så får jag ändå erkänna att de skulle släppa bättre album längre fram i karriären.

Hårdrockens störste har lämnat oss

2010-05-17T12:28:00.000-07:00

Igår skedde det som inte kan ha lämnat någon riktigt hårdrockare oberörd. Den störste av dem alla - Ronnie James Dio - förlorade kampen mot cancer. Det känns fortfarande overkligt. Det fanns ju aldrig någon tanke på att inte Dio skulle dräpa cancerdraken och snart vara tillbaka på världens konsertarenor. Fler spelningar med Heaven and Hell, fortsättningen på Magica-skivan, kommande memoarer, eventuell återförening av Elf med ny skiva och nyinspelning av gamla låtar - det fanns ju så mycket kvar för honom att uträtta. Tyvärr finns det nog ingen som kommer kunna axla hans mantel så länge det finns en musikgenre som heter heavy metal.

Det går inte att formulera i ord hur viktig Dio var för hårdrocksgenren. Om någon var The Metal God så var det just han. Ingen sångare har varit i närheten av hans kraftfulla pipor. Där de flesta sångare som knappt var födda då Dio började framträda live har blivit skuggor av sina gamla jag har Dio fortsatt år efter år utan att rösten försvagats. Dessutom var han vida känd i branschen för sin vänlighet, blygsamhet, professionalism och den respekt och kärlek han alltid visade sina fans och medmusiker.

Och vilken musik han har bjudit oss under alla dessa år - redan under tiden med Elf och fantastiska låtar som "Never More" och "Wonderworld" fick man tydliga hintar om vad som komma skulle. Och sen kom samarbetet med Ritchie Blackmore i Rainbow som väl nådde sin höjdpunkt med supertunga Rainbow Rising, kanske 70-talets första riktigt tunga metal-album. "Stargazer" från nämnda skiva är en av de mest gåshudsframkallande låtar som någonsin skrivits.

Inte blev det sämre när han gick med i Black Sabbath och skapade legendariska Heaven And Hell-plattan som är ren hårdrocksmagi från början till slut. Men trots dessa lyckade samarbeten var det kanske med egna bandet Dio som han gjorde karriärens allra bästa album i och med den mäktiga Holy Diver, där han visar sin vokala spännvidd från tunga titelspåret till det vackra inledningspartiet i "Don't Talk To Strangers".

Och det är ingen gammal föredetting vi pratar om - så sent som förra året visade han att han fortfarande kunde i låtar som "Atom and Evil" och "Bible Black" från återföreningsplattan The Devil You Know med Heaven and Hell.

Aldrig att han vände kappen efter vinden, utan stod alltid för heavy metal, även under de mörka åren i mitten av 90-talet. Och inte blev han softare med åren heller. Musiken blev bara tyngre ju äldre han blev. Nästan så man ibland önskade att han skulle gå tillbaka lite till den mjukare stilen från Elf/Rainbow, om så bara för att få njuta mer av den melodiska sidan av hans röst, som var minst lika storslagen som den hårdare sidan. Och man får inte glömma hans egenartade lyrik som av vissa oinsatta beskrevs som texter om älvor och drakar men som var så mycket mer än så och som inspirerat så många. Texterna som kunde tolkas på många sätt var de perfekta komplementen till den kraftfulla musiken han framförde.

Och nu har han alltså tagits ifrån oss, alldeles för tidigt. Det känns nästan som om en nära vän eller familjemedlem gått bort. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag lyssnar på alla magiska låtar han givit oss. Den typ av känslor skulle jag inte ha för någon annan av hårdrockens alla hjältar eller någon offentlig person över huvud taget. Det finns helt enkelt ingen annan artist som har betytt så mycket för mig.

Jag kan fortfarande minnas första gången jag såg Dio - i musikvideon till Last in Line på Bagen någon gång 1985. Och han har varit en av mina största musikaliska idoler sen dess. Jag såg honom aldrig då det begav sig på 80-talet, men jag är glad att jag hade ynnesten att uppleva honom live sammanlagt åtta gånger under en tioårsperiod. Med Dio-bandet 1999 i Lisebergshallen, som gäst hos Deep Purple 2000 i Scandinavium, med Dio 2001, 2002, 2003 och 2004 i Göteborg samt 2006 i Tokyo. Och slutligen med Heaven and Hell i Saitama, Japan 2007.

Jag är inte direkt den som alltid står längst fram och ger mig hän på konserter, men alltid när jag gick på Dio-spelning så var det djävulshorn och knytnävar i luften, headbanging från början till slut och man ville verkligen ge allt för att tillsammans med resten av publiken visa hur mycket det betydde att han ärade oss med sin närvaro. Inte trodde jag väl att återföreningsturnén med Heaven and Hell skulle vara sista gången jag såg honom. Jag minns hur imponerad jag var av hans röst och energi då han 2007, vid 64 års ålder, gjorde sin kanske bästa sånginsats av de gånger jag sett honom - och då var han ändå alltid otroligt bra. Tyvärr kommer jag nog aldrig känna den entusiasmen under en spelning så länge jag lever.

Man får nog ändå vara glad över att man fick chansen att höra Dio framföra guldkorn som "Die Young" och "Falling off the edge of the world" tillsammans med Tony Iommi och Geezer Butler.

Dio må vara borta men hans musik kommer alltid att leva kvar.

Vila i frid, Ronnie James Dio.

Juleljus i Shinjuku december 2008

2010-05-09T07:58:00.000-07:00

Några foton tagna i omgivningarna runt Shinjuku station en decemberkväll 2008.Takashimaya Times Square

Folk köade för att gå in i denna kreation och få sitt foto taget

Pingviner

Utanför den enorma Shinjuku-stationens södra utgång vid Lumine 2

Mer juleljus
Många varde de japaner som stod på led för att fotografera med sina mobiltelefoner

Utanför västra utgången vid Odakyu-depaato. Julstjärnor i fönstret.

Stackars träd som blir klädda i lampor från krona till rot.

Lite mer oortodoxa färger

Vid Lumine Est och Shinjukus norra stationsutgång

Tokyo Walks Revisited: Rundtur längs Tokyo Bay

2010-04-18T04:41:00.000-07:00

En solig decemberdag mindre än en månad innan jag skulle lämna landet bestämde jag mig för att ta en kombinerad promenad och julklappsshoppingtur på de många konstgjorda öarna i Tokyo Bay. Det blev rätt många bilder som jag var väldigt nöjd med. Inte så mycket på grund av min fototeknik eller kamera, utan det var ljuset denna dag som fick Tokyos vackra skyskrapor, i kombination med vatten och blå himmel, att verkligen komma till sin rätt.

(Jag vet - ännu en walk längs Sumidagawa med vatten, broar och skyskrapor. Tycker väl kanske att Tokyo är som vackrast lite på avstånd, och det här vidare perspektivet får man inte inne i smeten i centrala stan. Lovar dock att nästa inlägg ska ha ett annat tema.)

Startar från min lägenhet och fortsätter som många gånger förut mot floden Sumidagawa för att följa den söderut. Här en vy över IBM-skrapan och "Stora Sumidagawa-bron"（隅田川大橋）:
(klicka på bilderna för större format)

Hade gärna bytt min lägenhet med utsikt mot en husvägg mot en lägenhet högst upp i något av husen vid flodbanken:
Eitaibashi（永代橋）, som även syns i min blog-header, tar mig över till västra flodbanken:

Sedan bar det till Tsukishima (月島"mån-ön") via Centrala Storbron（中央大橋）:

Favoritvyn vid Tsukuda-ön i norra delen av Tsukishima:

Tar mig till Harumi(晴海)-distriktet på ön sydöst om Tsukishima och sedan vidare över Harumi-bron till Toyosu:

Vy från Harumi-bron mot Harumi, Tsukishima och fastlandet i fjärran:
Fabriker av något slag på Harumi-ön:

Vackert blåtonade byggnader på Harumi-ön:

Anländer till shoppincentrat Urban Dock Lalaport i Toyosu (アーバンドック　ららぽーと豊洲):

Julkul för barnen:

Stor orgel som en liten dam spelade på:

Köpte några julklappar på Tokyu Hands samt en jacka och några T-shirts till mig själv på HIDEAWAYS respektive Design Tshirts Store Graniph.

Jag gillade Lalaport. Det fanns många butiker av alla de slag och det var relativt lite folk jämfört med shoppingområden i stadens centrala delar. Mental note: gör ett nytt besök här vid tillfälle.

Kranen utanför Lalaport:

Nu hade jag egentligen redan shoppat allt jag skulle, men så här en av de sista helgerna i Tokyo blev jag väldigt sugen på en typ av stora kanelbullar vars ända försäljningsställe i stan låg i Odaiba, så med ett gäng shoppingkassar i hand gick jag vidare mot sydväst.

Flanerare utanför Lalaport, med Yurikamome-linjens automatiserade transportsystem i bakgrunden:

Skyskrapor i Toyosu:

Vattenskidåkare i kanalen mellan Toyosu och Ariake:

Egentligen var det meningen att jag skulle ta mig till Odaiba till fots, men då jag gick och släpade på en hel del grejer efter Raraport-besöket bestämde jag mig för att fuska och stiga på Yurikamome-linjen vid Tenisu no mori (=Tennisskogen)-stationen.

Förarlösa och datorstyrda Yurikamome-linjen som öppnade 1995 är Tokyos första helt automatiserade transportsystem, och trafikerar sträckan Toyosu-Shinbashi via Odaiba och Rainbow Bridge.

Vy från Tennisskogsstationen:

Här kommer mitt tåg:

Utsikt från Yurikamome:

Framme vid Odaiba, ännu ett shopping- och nöjeskomplex, dock med betydligt mer besökare än Lalaport.

Vy från Odaiba mot Regnbågsbron, en av Tokyos klassiska sights:

Underhållare utanför Aqua City Odaiba (eller möjligen Seaside Mall):

En kanelbulle (tyvärr var kanelbullestället borta nästa gång jag besökte Odaiba, i oktober förra året. Blev grymt besviken!) och lite shopping senare tog jag Yurikamome mot fastlandet:

Solnedgång över Tokyo Bay:

Åter på fastlandet:

Rainbow Bridge, tagen från Takeshiba Passagerarterminal:

Gick från Takeshiba till Hamamatsucho/Daimon. Här Tokyo Tower:

Från Daimon tog jag sedan Oedo-linjen hem igen efter ännu en härlig dag i Tokyo.

Fler Tokyo Walks Revisited kommer framöver!

Tokyo Walks Revisited: Between Two Rivers

2010-04-05T10:16:00.001-07:00

Det var alltid tanken att jag skulle återvända till mina bilder från tiden i Tokyo när jag åkt hem till Sverige och hade mer fritid att blogga, men saken är den att jag haft nästan ännu mindre fritid sen jag kom tillbaka till Sverige, så det har inte blivit så mycket blogginlägg det senaste året. Nu tänkte jag dock då och då börja fylla en del bloggluckor från min Tokyovistelse 2006-2008.

Här kommer en Tokyo Walk från solig och varm oktoberdag 2008. Utgångspunkten är Kitasenju och temat är två floder: Arakawa och Sumidagawa.

Vägen österut från tågstationen i Kitasenju mot Arakawa-floden (klicka på bilderna för förstorning):
På väg uppför den vall som jag antar tjänar som skydd mot översvämning (såg ett japanskt TV-program som visade upp ett skräckscenario om vad som kunde hända om Arakawa-floden svämmade över) och som separerar hus och vägar från flodbanken. Jag tror att denna typ av vall är ganska vanlig vid stora floder i Japan.

Så här ser det ut på andra sidan vallen:

En solig dag som denna är många folk ute och vandrar och cyklar längs floden.

Vy åt väst och Tokyos skyskrapor som sträcker sig mot horisonten

Vy åt andra hållet:

Ungdomar som ser utt att hålla på med dragkamp vid flodbanken:

Här går jag uppe på vallen:

Här går tågen tvärs över Arakawa. Tror det är Seikyo-linjen

Jag lämnade sedan Arakawa och styrde kosan västerut mot den mindre floden Sumidagawa. Stötte på en katt på vägen.

水神大橋(Suijin oohasi-bron):

Vy söderut från nämnda bro:

Här går en kanal som kopplar samman Sumidagawa med Arakawa

Ett av många höghus under byggnation i Tokyo:

Detta trodde jag var Tokyo Sky Tree, det TV-torn som i skrivande stund gått om Tokyo Tower som Japans högsta byggnad och som ska bli över 600 meter högt. Men jag är inte säker på om de hade kommit så långt i oktober 2008, så det kan vara en helt annan byggnad:

Närmar mig Asakusa. Den här hunden började skälla som en galning efter att jag fotograferat den:

Gatukatter i Asakusa:

Apkonster

Asahi Beer's huvudkontor:

Berömd vy i Asakusa:

På väg söderut längs Sumidagawa

Kuramae-bron:

Den futuristiska Himiko och en mer traditionell flodbåt:

I höjd med Ryogoku

Väggdekorationer fanns det flera vid vandringsstråket längs floden:

Så här såg det ut förr i tiden då det fanns drakar i Sumidagawa. En river cruise var uppenbarligen något farligare då:

Här går motorvägen över floden i höjd med Hamacho

Sen var det bara att vandra vidare längs floden till mina hemkvarter i Mon-naka.

00-talets bästa skivor

2010-02-03T12:27:00.000-08:00

Efter många timmars lyssnande, grubblande, jämförande och betygsättande av individuella låtar har jag äntligen lyckats få ihop en 20-i-topplista från detta milleniums första årtionde som jag är hyfsat nöjd med.

Egentligen kanske man skulle börja från botten - men här tar vi det gottaste först istället:

1. Warning - Watching From a Distance

Ett tungt emotionellt doom-mästerverk utan svaga punkter utgör bandets svanesång. En vägg av feta nedstämda gitarrer ackompanjerar bandledarens Patrick Walkers personliga lyrik och sång vars känsla och ärlighet saknar motstycke i genren. Den här skivan skulle kunna få den mest positiva människa att bli djupt deprimerad men också ge styrka till den som går igenom en tung period.

2. System of a Down - Hypnotize

Kompromisslösa moderna metal-riff, slagkraftiga popmelodier, underbar stämsång från alltid utmärkta sångaren Serj och gitarristen Daron, folkmusik, finurliga texter, satir, politik och blodigt allvar i en oslagbar blandning. Thrashstänkaren "Attack", finstämda "Lonely Day" och allt däremellan håller yppersta klass. 00-talets stora nyupptäckt för min del.

3. System of a Down - Mezmerize

Mer av det ovannämnda. Nästan lika stark som sitt systeralbum. Blandningen av aggression och catchyness i hitten "B.Y.O.B", sången och växlingarna mellan brutalt och melodiskt i enkla men geniala "Radio/Video", refrängen i "Sad Statue" är bara några av plattans många höjdpunkter.

4. Therion - Secret of the Runes

Bombastiska körer, folkmusik och nordisk mytologi. Öppnar fantastiskt med trion "Ginnungagap", "Midgård" och "Asgård" och fortsätter sedan i samma stil. Therions starkaste giv från post-Theli-eran bjuder på kanske de mest välskrivna körmelodier bandet någonsin framfört.

5. Saturnus - Veronika Decides to Die

Goth-metal när den är som bäst och vackrast på dessa danskars mest helgjutna skiva hittills. Bäst är inledande "I Long" - atmosfärisk goth/doom av yppersta klass - och den finstämda piano-ackompanjerade "All Alone".

6. Therion - Deggial

Bandets klart jämnaste skiva sedan Theli bjuder på hypnotiska riff i typisk Therion-stil med storslagna körer ovanpå det. Här dominerar körsång mer än på något annat av bandets album. "Ship of Luna"/"The Invincible"/"Deggial" bjuder på en stark låttrojka i mitten. Det enda man kan klaga på är avslutande covern på "O Fortuna" som är väldigt bra framförd men som egentligen inte tillför stycket något nytt.

7. Therion - Lemuria

Bjuder på influenser från bandets hela historia, vilket kanske inte är så konstigt då många av låtarna vad jag förstått går tillbaka till mitten av 90-talet. Det bjuds t o m på lite growls från bandledare Johnsson. Bortsett från avslutande Rammstein-aktiga låten så håller allt ypperlig nivå. Några snäpp starkare än samtidigt släppta Sirius B som inte lyckas kvala in på topp 20.

8. Reverend Bizarre - III: So Long Suckers

Äntligen lyckas de finska doom-puristerna få till en riktig höjdare även i LP-form efter att ha släppt sina bästa låtar som singlar och EPs tidigare. Passande då detta är den sista skiva de släppte innan de la ner verksamheten. Här serveras över 2 timmar långsam traditionell doom som i mitt tycke är överlägsen genrens äldre, stilbildande band. Bäst är underbart malande "They Used Dark Forces/Teutonic Witch" (29 min lång) och progressiva "Anywhere out of this World" (25 min) samt fantastiska Caesar is Forever (gitarrsolot!).

9. My Dying Bride - Songs of Darkness Words of Light

Detta är den jämnstarkaste och bästa skivan doom/death-legenderna från Yorkshire släppt sedan The Angel and the Dark River '95. En mörk platta där bandet och versatile frontmannen Aaron visar upp hela sitt breda spektrum från brutal dödsmetall via krossande doom till keyboarddominerad snyft-goth, allting levererat med samma höga klass.

10. Mournful Congregation - The Dawning of Mournful Hymns

Dubbel-cd full av långsam monolitisk doom från Australien som kombinerar tyngden från funeral doom med tvillinggitarr-harmonierna från brittisk doom/death. Inte många band har lyckats spela så här långsamt och tungt och samtidigt leverera såpass minnesvärda riff och melodier. Första skivan tilltalar mig mer, men bäst är episka "The Epitome of Gods and Men Alike" från cd 2 som fångar allt vad doom ska vara i mina öron.

11. While Heaven Wept - Of Empires Forlorn

Helgjuten platta full av doom i Candlemass' fotspår men där deras influenser av 80-talshårdrock också börjar komma fram. Bäst är Voice in the Wind, som är en cover på, eller snarare fri tolkning av en låt av 80-talspopbandet Jane. Vemodig, episk doom och synthpop i en oslagbar och unik blandning som man på något sätt blir glad av när man hör. I övrigt håller de sig relativt nära sina episka doomrötter.

12. Nick Cave & The Bad Seeds - No More Shall We Part

Vackra pianobaserade låtar där Nick Cave och hans anhang bjuder på både lågmäld melankoli och storslagen bombast, båda lika gåshudsframkallande. Den mörka och mollbetonade stämningen gör det till den skiva ur bandets diskografi som tilltalar mig mest.

13. Therion - Gothic Kabbalah

Trots stor stiländring ännu en i raden av bandets ypperliga album där maestro Christofer Johnsson den här gången låtit övriga bandmedlemmar haft en mycket stor roll i låtskrivandet, vilket verkar ha gjort att körerna och de mest symfoniska arrangemangen fått stå tillbaka för en mer gitarrbaserad stil med ett varierat galleri av soloröster. Samtidigt som detta är ett av bandets mest progressiva verk är musiken mer sånginriktat och lättillgängligt än tidigare. "Perennial Sophia", "Son of the Staves of Time" och "The Wand of Abaris" står ut mest bland låtarna.

14. Griftegård - Solemn, Sacred, Severe

Episk doom av bibliska proportioner för oss som saknar tiden då Candlemass var mer Doomicus än Metallicus. Malande monolitriff ackompanjerar Thomas Erikssons kraftfulla pipa mässandes texter om hopplöshet och en oförlåtande och malevolent Gud. Bäst är mäktiga "Charles Taze Russel", avslutande "Drunk with Wormwood" samt den ödesmättade och sakrala "Noah's Hands" som visar att kyrkorgel är det musikinstrument som är mest doom av alla.

15. While Heaven Wept - Vast Oceans Lachrymose

Här tar bandet steget fullt ut från den rena domedagsmetallen och skapar musik som influeras av hela hårdrocksspektrat från blastbeats till klassiska åttiotalsinfluenser. Samtidigt är det fortfarande episkt och storslaget som aldrig förr. Bortsett från "The Furthest Shore", som bjuder på det mesta man kan vänta från WHW, är det spår som mest sticker ut "Vessel" där nye vokalisten Rain Irving briljerar i den gåshudsframkallande refrängen som påminner om 90-tals-Scorpions.

16. In the Woods... - Three Times Seven on a Pilgrimage

En sista resa i det alldeles för tidigt upplösta norska bandets unika och progressiva universum. Här rör det sig om en samling av tre minalbum de släppt genom åren. Ett par covers (Jefferson Airplane, King Crimson, mfl) som visar bandets rötter i 70-talets progrock levereras på ett sätt så att de framstår som bandets egna. Bland de egenkomponerade låtarna vill jag främst nämna "Karmakosmik", en låt i samma klass och stil som de två föregående mästerliga albumen.

17. Bruce Dickinson - Tyranny of Souls

Bruce Bruce solo slår fortfarande huvudbandet Iron Maiden på fingrarna även om detta inte riktigt når upp till de två närmaste föregångarna. Svårt att välja ut enstaka spår, då det bjuds på mycket jämn och hög klass rätt igenom, även om det är något brist på variation. Som vanligt en oklanderlig prestation sångmässigt, Bruce bjuder på en del riktiga gåshudsrefränger som i titelspåret och "River of No Return". Roy Z's tunga riff och produktion är också väldigt bra. Kanske dags att Järnjungfrun också anlitar Roy Z som producent?

18. Reverend Bizarre - In the Rectory of the Bizarre Reverend/Return to the Rectory

Det är inte många band som liksom Reverend Bizarre lyckas spela långsam traditionell doom utan att kontaminera den med andra influenser som stoner, death, goth eller power metal. Märk väl att det är utgåvan av finnarnas debut som inkluderar Return to the Rectory det gäller här. Även om huvud-cdn levererar långa episka doomstycken av hög klass är det på extra-cdn som man hittar de riktiga guldkornen som "Aleister", kusliga "The Festival" samt fullpoängaren "Dark Sorceress" (som visserligen är en cover).

19. Krux - Krux II

De doomidéer som Candlemass-Leffe av någon anledning inte använder i huvudbandet används här med mycket gott resultat. Användandet av orgel skapar en ödesmättad och psykedelisk atmosfär som höjer albumet några snäpp jämfört med debuten. Låtskrivandet är också bättre, med flertalet riktiga doomrökare som "Serpent", "Devil Sun" och "Depressive Strokes of Indigo"

20. My Dying Bride - The Dreadful Hours

Detta var bandets riktiga återkomst till gammal god form efter några svaga år och innebar en förbättring av det som var bra med föregångaren "The Light at the End of the World". Produktionen är bättre, doomriffen är fetare och dödsmetallpartierna är elakare. Vissa spår håller ändå inte riktigt måttet, men framförallt "Raven and the Rose" och "My Hope the Destroyer" (så nära MDB kan vara en "hit"?) tillhör bandets abslout bästa låtar.

2009 års bästa plattor

2010-01-06T04:53:00.000-08:00

1. Griftegård - Solemn-Sacred-Severe
Så här ska en doom-sten dras! Svenska Griftegård bjuder på renodlad doom - utan onödiga influenser från andra genrer - och årets enda riktigt helgjutna platta. Fet produktion, låtar med tunga långsamma gitarrer, skön sakral stämning och storartad sång av frontmannen Thomas Eriksson. Mäktigt!

2. While Heaven Wept - Vast Oceans Lachrymose
En platta som växt med varje lyssning. På förra plattan började 80-tals-hårdrocksinfluenserna märkas, och här kommer de i full blom. Man hör både senare Scorpions (!) (framförallt i "Vessel") och Yngwie Malsmsteen som han lät under 90-talet. Samtidigt har de sina episka doomrötter kvar, vilket ger ett väldigt unikt sound. De låter helt enkelt mest som While Heaven Wept. Mycket bra insatser från nye sångaren Rain.

3. Candlemass - Death Magic Doom
Trodde inte de hade det i sig - men det här är faktiskt (som många har sagt) deras bästa plattan sen Nightfall. Mycket Metal men de gör också rätt för doom-epitetet för första gången på länge. Öppnar otroligt starkt med rökaren "If I Ever Die" och fortsätter i nästan samma klass ända till slutet. Hade hela skivan hållt samma klass som de första fem låtarna hade detta varit årets platta.

4. My Dying Bride - For Lies I Sire
Fiolen är tillbaka! Och därmed även en hel del kopplingar till eran runt Angel and the Dark River och kanske ännu mer Like Gods of the Sun. Ändå är det först mot slutet, med låtar som "Santuario De Sangue" och "A Chapter In Loathing", som det blir riktigt bra. Lite bättre än förra plattan, men för ojämn för att nå upp till andra av deras senare plattor som The Dreadful Hours eller Songs Of Darkness Words of Light.

5. Heaven And Hell - The Devil You Know
Hade gärna satt den här skivan högre upp på listan, och var väldigt imponerad till en början, men snart framgår det att bortsett från den otrolig öppningen med "Atom and Evil", "Fear" och "Bible Black", samt avslutande "Breaking Into Heaven" så är det mest transportsträcka tyvärr. Fast med ovan nämnda låtar visar Dio, Iommi och de andra att de fortfarande kan skriva riktigt bra musik.

6. The Gathering - The West Pole
En positiv överraskning. Trots (eller kanske tack vare) Annekes avhopp så lyckas de göra sin bästa skiva sen "If_The_Else". Nya sångerskan gör ett stabilt jobb men det är klart att det inte går att komma i närheten av föregångaren. Annekes projekt Aqua de Annique (vars nya platta förmodligen hade kunnat slå sig in på listan om jag bara hade fått tag på den) ligger fortfarande några steg före.

...och där är listan slut. Ännu ett år som inte lyckades uppbringa ens tio plattor som är värdiga en topplista. Kanske beror det på att jag inte lyssnat på tillräckligt mycket ny musik.

Nya Katatonia hade kanske också kunnat vara med på listan - "Night Is The New Day" verkade lovande tills jag insåg att jag egentligen bara gillade sista låten på skivan och att resten till största delen låter som de har gjort på de två föregående skivorna. Vet inte varför de tappade de underbara melodier som förgyllde deras musik från Dance of December Souls till Last Fair Deal Gone Down.

Återkommer med en lista på 00-talets bästa plattor, om jag lyckas få tillräckligt med fritid för att lyckas fixa det projektet. Bör då få ihop minst tio skivor i alla fall.

Summernight City Lights: Sumidagawa Fireworks 2008

2008-07-27T06:59:00.000-07:00

Summernight City Lights: Odaiba & Ueno

2008-07-27T06:55:00.001-07:00

Tokyo Walk: Shinjuku-Harajuku-Shibuya

2008-07-13T07:42:00.000-07:00

Idag hade verkligen sommartemperaturerna kommit till Tokyo. 35 grader varmt! Lägg till den höga luftfuktighetsfaktorn och ni anar kanske att det inte var det behagligaste klimatet för några timmars promenad i Tokyos västra stadsdelar.
Var genomsvett efter bara några meters promenad i värmen, och skuggan bjuder inte någon svalka. Tur att det finns luftkonditionering i alla butiker i alla fall.

Det enda konkreta målet med dagens tur var att betala min hyra på hyresvärdens kontor norr om Shinjuku station. När det var gjort tittade jag i lite klädaffärer i östra delen av Shinjuku.
Söndag som det var var mycket folk ute och shoppade.

Hittade dock inga kläder men på en av mina två favorit-metalskivhandlare - Disk Heaven - hittade jag en cd med fransk/tyska tunga funeral doomduon Worship. På skivan fanns det info om en spelning i Tokyo i slutet av förra månaden som även inkluderade den japanska kvinnliga black/doom/crust (?)-trion Gallhammer som ju blivit lite av posterflickor särskilt i England. Synd att jag inte kände till spelningen - hade gärna sett den.

(Gallhammer - visst är de söta?)

Nåväl min promenad i Shinjuku fortsatte. Köerna utanför Krispy Kreme Donuts var inte alls så långa som det annars brukar vara. Antingen har nyhetens behag slutligen gått över eller så hade hettan tagit ut sin rätt även på donutshungrande japaner.

Hittills ingen lycka med klädshoppandet, men det var inte lika svårt att hitta böcker man ville ha. Inköp på stora bokhandeln Kinokuniya:
En novellsamling (den första som blivit översatt till engelska) av Edogawa Ranpo, en bok med kartor som jämför Tokyo idag med Edo (som stan hette då) under shogunatets styre för några hundra år sen, en bok med guider till olika hikes i bergen runt Tokyo (får se om jag någonsin kommer ha nytta av informationen - vill ta mig utanför Tokyos stadsmiljö mer).

Och slutligen en samling med tre klassiska japanska verk (av Mishima, Tanizaki och Kawabata) där man kan läsa både det japanska originalets text och en parallell översättning på engelska. Tänkte jag skulle förena nytta och nöje. När jag läser böcker på japanska annars så brukar jag vara lat och strunta i att slå upp många ord och kanji om jag bara förstår sammanhanget. Men här kan jag lätt kolla upp alla ord medan jag läser.

Min promenad för mig söderut - här Yoyogi station, där jag tror jag aldrig varit tidigare. Alltid roligt att se nya delar av stan.
(Vy längs rälsen i Yoyogi)
Jag bestämde mig för att ta en fika och vila mig lite i Yoyogiparken.
Passerade sedan Meiji Jingu som är en populär shintohelgedom bland utländska turister. Själv tycker jag inte den är något speciellt. Favorithelgedomen i Tokyo är nog Nezu Jinja tio minuter från Tokyo Universitet.

När jag ändå var i Harajuku så tog jag den obligatoriska turen på Takeshitadoori. Väldigt mycket folk var det här:
Sedan letade jag T-shirts på Uniqlo's UT store men utan att hitta något bra. Flera Tshirt-designer var helt okej men inget som direkt tilltalade mig. Visst, Urusei Yatsura (mangaserie)-trycket på en tröja var ganska snyggt, men jag har inte läst en ruta av serien så varför ska jag gå omkring med en sådan tröja på mig? Den sortens resonemang är kanske en stor anledning till varför min klädshopping alltid är ytterst ineffektiv.

Fullbordade min promenad till de klassiska nöjeshubbarna i västra Tokyo med Shibuya. Nedan den klassiska korsningen:

Här hittade jag äntligen ett par byxor och en T-shirt på Right-on (av någon anledning slutar mina shoppingturer oftast med att jag gör alla mina inköp där) i Shibuya så då fick jag köpt lite kläder också.

Sedan Hanzomon Line och promenad till mitt hem på andra sidan floden.

Sapporo, Hokkaido

2008-06-29T04:22:00.000-07:00

Lite bilder från Sapporo där jag var på konferens i veckan. Sapporo är den största staden på Hokkaido, den nordligaste av Japans fyra huvudöar.
Samtidigt som övriga Japan har regnperiod just nu med fuktigt och kvavt klimat var det sol och behagliga temperaturer varje dag under min vistelse. Som svensk sommar fast utan regn.
Stadens breda gator och avsaknad av trängsel var även den mycket olik det man är van vid från japanska städer som Tokyo och Osaka.
Att Hokkaido är enda delen av Japan där det inte finns kackerlackor talar också till dess fördel.

Sapporo station:

Stadens berömda "klocktorn" (var väl inget speciellt iofs...)
TV-tornet (147,2 meter högt), som var beläget i Odori Park, välkänd för sina isskulpturer och annat under stadens Snow Festival.
Blir upplyst då mörkret faller:Akarenga (="red bricks"), Sapporos fd stadshus, byggt 1888:
Vy över Hokkaido University's kampus.
Jämfört med Tokyo University har "Hokudai" betydligt större fria ytor och lägre hushöjder.

Bloggledigt

2008-05-10T04:43:00.000-07:00

Vet inte vem som bryr sig, men som ni märker har jag inte gjort några nya inlägg på ett tag. Detta beror på att skärmen till min laptop har slutat fungera. Istället har jag kopplat datorn till en stationär skärm som jag har på lab. Detta gör att mina möjligheter att uppdatera den här bloggen har blivit i stort sett obefintlig. Det ser helt enkelt inte så bra ut att sitta och blogga på "arbetstid". Om nu någon japan fattar att det är det jag gör, om jag nu gör det.

Whatever - kanske dyker det upp lite nya inlägg i slutet av maj när jag temporärt återvänder till hemlandet. Kanske inte. Först gäller det att fixa uppringt (känns ganska 1997) internet via telia.

Förresten - anledningen till att jag kan skriva nu är att det är sent på lördag kväll och det knappt är någon kvar på lab. Borde egentligen förbereda för måndagen då jag ska ställa frågor till en av föredragshållarna, men jag sitter och nöjessurfar istället.

Passar på att dra en lista på musikrelaterade företeelser som känns aktuella för mig på sistone:

1. Tiamats nya platta. Har inte hört den än men det ryktas om referenser till gamla godingar som Wildhoney och Clouds. T om Blackmetaltendenser sägs det. Tiamat är ett av få band som aldrig riktigt gjort en besviken (nja, Skeleton Skeletron var väl sådär), så jag har faktiskt höga förhoppningar om det nya alstret.

2. Paradise Lost - Anathema - My Dying Bride
I samband med PLs 20årsjubileum ska de spela i London och Paris med de två andra av Englands 90-talsgiganter inom doom/death. Passar de på att damma av några äldre låtar tro?
Hade gärna sett någon av dessa spelningar.
(edit: ska bara påpeka att av dessa tre band så är det framförallt MDB och i andra hand Anathema jag vill se - PL har jag aldrig varit något jättefan av - särskilt med tanke på att de aldrig kör låtar från första - och bästa - plattan)

3. Judas Priest nya. Har hört två av låtarna på kommande plattan. Lät helt okej. Ska bli intressant att höra vad de lyckas koka ihop, trots den aning pretentiösa idén med konceptplatta om Nostradamus liv och leverne. Nåja, jag gillar ju överpretentiös musik så jag klagar nog inte. Ända sedan Maiden-spelningen i vintras med sin extrema avsaknad av överraskningar har jag varit sugen på att bevittna Priest live igen. Gärna med lite obskyra klassiker från 70-talet inblandade i setlistan. Synd att Rob inte kan sjunga en låt som Dreamer Deceiver nuförtiden. Men Dying to meet you har ju inga höga toner - vore grymt att få höra denna favorit från debutplattan.

4. Perfume. Missade denna japanska kvinnliga electropop(passar den benämningen tro?)-trios spelning i Tokyo för en vecka sen. Lite tråkigt. Musiken gillar jag och de är ju söta också :)

Nej, nu ska jag återgå till labbandet för en kort stund. Vi hörs kanske igen.

Sakura part 4 (Light-up den 3/4)

2008-04-06T08:07:00.000-07:00

En populär sakuraspot i Tokyo som jag inte besökt tidigare är Chidorigafuchi, vallgraven nordväst om kejsarpalatset. Hörde att det är fin light-up på kvällen så jag tog mig dit vid 9-tiden förra torsdagen. Kanske berodde det på dåligt fotograferande eller inte tillräckligt bra kamera men jag tyckte inte det var en av de mer lyckade blomsejourerna hittills. Kanske hade varit finare i kvällningen med solens sista strålar.

Det här är vit sakura som belyses så att de ser gröna och rosa ut. Men finast är ändå de "riktiga" rosa och gröna (ja, det finns gröna också) sakurablommorna

Den här bilden blev ganska bra:
Till sist en upplyst (av kamerans blixt) sakura vid Sumidafloden inte långt från mitt hus:

Sakura part 3 (Längs Sotobori den 29/3)

2008-04-06T07:45:00.000-07:00

Nästa del av årets sakurabeskådning tar oss längs Sotobori - Edo-slottets (Edo var namnet på Tokyo fram tills shogunatet föll och kejsaren flyttade hit 1868) yttre vallgrav. Vi börjar vid Iidabashi och tar oss söderut mot Yotsuya: (Sakura, vatten och tåg i fin kombination)

Mycket folk som promenerade och som satt under blommande träd och åt och drack. Här har ett sällskap ordnat underhållning i form av traditionell dans:
Korsar vallgraven vid Ishigaya.

Ishigaya's Fishing Farm:
Lite sakura i närbild:

Sakura part 2 (Asakusa den 28/3)

2008-04-05T07:13:00.000-07:00

Eftersom jag vet att sakuran blommar klart alldeles för fort var det bara att passa på. In tidigt till lab nästa dag för att kunna unna sig en långlunch i Asakusa vid Sumidafloden.

Vy från bron öster om Asakusa station: Vy över västra delen av floden:
Stort körsbärsträd i Sumidaparken:
Fortsätter norrut längs flodens östra bank:
Fina blommor i närbild:
Nära Sakurabashi:

En hel del folk (även om de flesta inte gick så här långt från stationen) och försäljare av diverse mat som takoyaki (friterade bläckfiskbollar) och yakisoba (Stekta bovetenudlar). Fanns även nymodigheter som kebab, något som blivit populärt som snabbmat i flera delar av stan.
Korsar floden via Sakurabashi:
Träden i närheten av lab hade också börjat blomma:

Sakura part 1 (Ueno den 27/3)

2008-04-05T06:58:00.000-07:00

Körsbärsblomningen är i stort sett över här i Tokyo, men här kommer första uppsättningen av årets sakurafoton.

På väg tillbaka till Todai efter en tur till migrationsmyndigheterna i Shinagawa tog jag en promenad genom Uenoparken för att se om körsbärsträden börjat blomma där. Det hade de - med besked! Och jag var inte den ende som kommit dit för att titta heller.

Födelsedag

2008-04-01T08:14:00.000-07:00

Klockan har passerat midnatt och min födelsedag har börjat. Känns overkligt att ens ålder inte börjar på 2 längre... Känner mig dock som 25 fortfarande. Det är kanske vid 35 man blir vuxen?
På fotot ovan ses det fina kortet min mor och mormor skickade till mig samt snygg kavaj och slips som min flickvän gav mig i förskott för någon vecka sen. Tack så hemskt mycket!
På bilden nedan syns kavajen bättre:

Till helgen ska vi fira födelsedagen förmodligen med stek på Outback och tårta från Giotto och kanske lite sakura-hanami om körsbärsträden inte blommat klart.

Körsbärsblommor i Uenoparken

2008-03-27T08:02:00.000-07:00

Blir en aning tjatigt kanske, men det kommer nog dyka upp foton på sakuraträd en masse här de närmaste veckorna. Jag får skylla på årstiden. Sakura är sakura är sakura.

Idag var det packat med folk i Uenoparken och njöt av körsbärsträd i full blom. Mer om det senare som sagt.

Hänt i veckan

2008-03-25T09:17:00.000-07:00

Tänkte sammanfatta den senaste veckan i bilder.

Träffade ett gäng taxar på promenad längs Omotesando (fick bara med hälften av dem på bilden): Gigantiska kranar norr om Harajuku:
Tógó-helgedomen i Harajuku:
Samma kranar som ovan, i kombination med den lilla trädgården vid Tógó-jinja:

Det var examensceremoni på Tokyo Universitet i veckan. Många tog foto med familjen framför universitetets berömda Yasuda Koudou (stor föreläsningssal) och körsbärsträd i full blom:
Mycket folk - var helt packat i matsalen den dagen trots att jag åt sen lunch.
Fika i Uenoparken i kvällningen. Månen var för övrigt otroligt vacker med synliga kratrar and whatnot. Tyvärr gick inte detta att fånga med kameran.
Möttes av dessa gigantiska tuppar utanför Tokyo Universitetsmuséum idag. Tydligen pågår någon sorts fågelrelaterad utställning där nu.

Tur till Shinjuku för att betala hyran för nästkommande månad. Passade på att ta en promenad i västra Shinjuku, berömd för sina alla höghus. Här ett nytt sådant - Tokyo Mode Gakuen Cocoon Tower - som fortfarande är under konstruktion så vitt jag vet:
Samma hus igen:
Åt lunch på Burger King, som sedan något år tillbaka finns på ett fåtal platser i Tokyo, bla här på bottenvåningen av Shinjuku Island Tower:
Tokyo Metropolitan Offices - Tokyos 243 meter höga stadshus (numera bara stadens näst största hus sedan Tokyo Midtown-tornet blev klart förra året):
Den stora "plazan" i stadshusområdet:

Ett annat karakterisktiskt höghus - Shinjuku Park Tower, som bla innehåller Park Hyatt Tokyo Hotel (våning 39-52). Näst högst i Shinjuku.
Shinjuku Central park (Shinjuku Chuuou Kouen):
Det stora körsbärsträdet var ett populärt fotomotiv:

Självklart fanns det katter i parken också.

Glad Påsk!

2008-03-21T23:36:00.001-07:00

Kobushi-blommor som slår ut längs Eitaikashi-vägen

2008-03-21T23:28:00.000-07:00

Daikan-zakura

2008-03-21T23:15:00.000-07:00

Nu rapporteras det om att de första körsbärsblommorna (sakura) börjat slå ut i Tokyo.
Fast jag såg faktiskt sakura i full blom redan förra helgen.
Vid Eitaibashi - en av broarna över Sumida-floden - står några daikan-zakura-träd.
De börjar blomma lite tidigare än "vanliga" sakura.

Tokyo Walk: From the banks of Sumida River to the neon lights of Ginza

2008-03-04T06:23:00.000-08:00

Tog en promenad förra helgen när flickvännen var och åt lunch med sina fd studenter i Disneyland, Maihama. Blev tre och en halvtimmas vandring i sydöstra/centrala stan:

1) Start från min lägenhet i Mon-Naka, vandring längs Sumida-floden och dess många broar.

2) Korsade floden över till Tsukishima:

Vy längs floden. Hade solen i ögonen och kunde knappt se något i riktningen som jag gick. Hade

sett mer om jag gått norrut.
3) Namiyoke Inari Jinja vid Tsukiji's fiskmarknad:

4) Passerade Hamarikyu-parken och höghusen i Shiodome. Itaria Kouen (italienska parken) mellan Shiodome och Hamamatsu-cho:

En ganska bra plats för Shinkansen-fotografering:

5) Anländer till Daimon. Här Sangedatsu-porten till Zôjô-templet. Porten är den enda delen av templet som överlevde andra världskrigers bombräder och har givit detta område (Daimon= den stora porten) sitt namn. Tokyo Tower skymtar i bakgrunden.

(lägg märke till mannen med "samurajfrisyr" i bildens nedre del)

Inne på tempelområdet där man kan få en bättre vy över Tokyo Tower:

Åt min fika i den närliggande parken. Där övade ungdomar baseboll och folk rastade sina hundar. Den här lilla hunden kom och hälsade (nja, närmare än så här vågade den inte komma):

6) Passerade Tokyo Tower:

Var uppe i tornet för ganska exakt fyra år sen när jag var i Tokyo en vecka. Efteråt kommer jag ihåg att vi gick till Roppongi till fots och hur vi i stort sett i varje kvarter blev antastade av stora svarta män som jobbade som inkastare och ville få in oss på diverse dyra nattklubbar "med västerländska kvinnor" (precis som om man skulle vara intresserad av det, när man nu befann sig i Japan). Har aldrig varit något fan av Roppongi.

But I digress - tillbaka till promenaden.

8) Gick norrut från Tokyo Tower upp mot Hibiya. Här ett hus med udda fasad:

9) Gick under tågspåren och anlände i Ginza.

Under spåren finns det gott om olika restauranger och barer. Det här stället verkar populärt - många som köar:

Skulle återvända hit senare ikväll för middag på en restaurang i närheten.

En klassisk Ginzavy: Inte riktigt Shibuya's berömda korsning men ändå.

9) Mycket folk utanför JR:s station vid Yurakucho:

Tokyo International Forum:

Lämnar centrala Ginza/Marunouchi och går till den stora bokhandeln Maruzen vid Kyobashi. Får då mejl från N som är på väg tillbaka till stan. Jag beger mig mot Hachobori-stationen för att möta henne.

10) En av stadens motorvägar som i det här fallet går liksom under de vanliga gatorna. Annars är det inte ovanligt med vägar som går ovanför gatuhöjd, ibland i flera nivåer.

Återförenas med flickvännen. Vi tar tunnelbanan tillbaka till Ginza för varm och kryddstark kinesisk nabe (gryta)

Grytan och såsen man använder innehåller rikligt med vitlök, såpass att man resten av kvällen hade en redigt dålig andedräkt.

N hade varit snäll och köpt choklad till mig som jag åt när vi kom hem:

Japansk reklam för chips

2008-03-03T08:48:00.000-08:00

Det är väldigt enkelt att bara embed:a youtubevideor och kalla det ett blogginlägg. Här blir det mer av den varan!

Det är något creepy men samtidigt kawaii med hunden i den här reklamfilmen:

Den här är nästan bättre:

Från Japanprobe

Bäst på japanska singellistan just nu

2008-03-03T08:26:00.000-08:00

The Brilliant Green's senaste singel tillika öppningslåt för senaste versionen av animeserien Gundam (Gundam 00) "Ash Like Snow" har hastigt blivit en av mina favoritlåtar med bandet. Att den låter mer som sångerskan Tomoko Kawase's soloprojekt Tommy Heavenly än Buriguri gör inget alls.
Här karaokeversion inklusive engelsk översättning - enjoy:

Härnäst en lite otippad favorit - Arashi, ett av flera pojkband (där väl "gubbarna" i SMAP är de mest kända)i Johnny's Entertainment's idolstall. Då det mest är rnb och taniga indieband på topplistorna är faktiskt Johnnys-banden det närmaste man kommer klassisk melodisk j-pop ala 90-tal nuförtiden. "Step and Go":

Slutligen - inte någon av Nakagawa Shokos (eller shokotan som hon kallas) bästa låtar, men Shokotan är alltid bra:

Judas Priest när de var som bäst

2008-03-03T08:05:00.000-08:00

Priest 1975 - oslagbart

inget särskilt bakom dörren - just stuff

2008-02-25T06:37:00.000-08:00

梅

2008-02-25T06:36:00.000-08:00

Tokyo walks: An early spring stroll in western Ueno

2008-02-23T08:03:00.000-08:00

Dags för ännu ett avsnitt i Tokyo-Walks-serien. Den här gången bar det av till västra delen av Ueno.

1) Start från lab.

2) Stopp vid Todais lunchrestaurang för en snabblunch i form av "Chuo Curry" följt av promenad ner mot Uenoparken.

3) Gångvägen längs västra delen av "Ueno-dammen" där jag många gånger suttit och tagit en fika är tyvärr avstängd för någon typ av ombyggnad fram till slutet av mars så jag fick ta vägen runt till andra sidan av dammen istället.

4) Här brukar parkens herrelösa katter samlas och äta mat som snälla personer ställer ut:

(lyckades få med den drickande mannen på båda bilderna)

5) Soligt och varmt som det var hade folk gått man ur huse:

Folk som fågelskådar:

Beskådade fåglar:

Ut ur parken och promenad mot Yushima Tenmangu.

6) Blommande plommonträd vid Yushima Tenmangu:

På väg tillbaka. En blick ner mot Ueno:

Vägen tillbaka upp mot Todai:

春が来た春が来た♪

2008-02-18T07:31:00.000-08:00

Eller "Våren har kommit" som den japanska texten i rubriken betyder, en trevlig liten sång som min gamla lärare i japanska, Satoko brukade sjunga ibland.
Idag kändes det som den första vårdagen (även om det fortfarande är riktigt kallt på nätterna). Tog en liten promenad i solen efter lunch. Det var mycket folk (och fåglar - som i bilden från Uenoparken ovan) ute och njöt av det fina vädret.

Nu har plommonträden börjat blomma i Tokyo, så då ordnas det "ume-festivaler" (ume=plommon) lite varstans, bl a på Yushima Tenmangu-helgedomen i Ueno:

Ursäkta den usla bildkvalitéten, hade inte med mig min Sony Cyber-shot utan fick nöja mig att fotografera med min mobiltelefons kamera.

Vid ovan nämnda helgedom fanns det även en man med en tam apa, en inte helt ovanlig syn i Japan:

I lördags var vi förresten i Chiba, mer specifikt Makuhari Messe, och såg Iron Maiden (mer om spelningen längre fram). Makuhari Messe är ett gigantiskt område där man som namnet också antyder har olika mässor och utställningar, ungefär som om man skulle samla 6-7 "Svenska Mässan" på en plats. Lite konstig känsla att en spelmässa (med typ "arkadspel" och sådant i brist på ett bättre svenskt ord...) hölls bredvid en hårdrockskonsert.

(Makuhari Messe:)

Alla hjärtans dag

2008-02-18T07:12:00.000-08:00

Det var Alla Hjärtans Dag förra veckan och då ska enligt japansk tradition (så gammal tradition är det väl inte) den kvinnliga halvan av befolkningen ge choklad och annat gott till den manliga halvan. Detta gäller inte bara par utan även kompisar, familj och arbetskamrater.
En månad senare är det den sk "white day", då männen får återgälda tjänsten. Allt för att främja landets present- och godisförsäljare.

N gav mig mycket goda chokladmuffins från Giotto (se ovan).

Det bjöds även på choklad och kakor från tjejerna på lab, så det blev lite för mycket av det goda, t o m för en kolhydratsmissbrukare som mig, den dagen.

Suitengu-mae

2008-02-08T09:46:00.000-08:00

Fågelvy över tunnelbaneuppgången vid Suitengumae-stationen ur vilken jag kommer upp varje vardagskväll. En bit bort ser man den Seven-eleven där jag ofta gör livsmedelsinköp på väg hem.

Bild tagen på väg hem från sista tåget efter mat och dryck och sambadans (den senare sköttes av inhyrda gaijins) med lite folk från lab på brasiliansk restaurang i Shibuya.

Svensk massage?

2008-02-08T09:26:00.000-08:00

Tog en promenad mellan Harajuku och Shibuya häromkvällen och stötte då på den här svenskpräglade butiken:

Som vanligt är alla butiker stängda när jag får tillfälle att ge mig ut på stan men det verkar vara någon sorts massagelokal samt kanske försäljning av massagetillbehör, vad vet jag.

Några meter längre fram stötte jag på den här klädaffären med någon typ av danskt tema?:

Nästa gång ska jag försöka ta en tur i Harajuku i dagsljus...

Mera snö!

2008-02-08T09:00:00.000-08:00

I söndags snöade det igen. Detta gjorde att jag och N tyvärr inte kunde se på kastande av bönor på oni (typ, demoner) på Setsubun-firandet vid Kanda Myojin-helgedomen inte långt från Akihabara.

Ovan ser ni Akamon, en av portarna in till Tokyo Universitet, tagen i måndags då en del snö fortfarande låg kvar.

Vy i söndags från omgivningarna hemma hos mig:

En snögubbe (eller yuki-dharma som japanerna säger):

Imorgon har det utlovats mer snö.

En utmaning

2008-01-31T09:20:00.000-08:00

Blev inte utmanad, men väl inspirerad av utmaningen på Marcus Birros blogg, så jag skrev den här listan:

Vad gjorde du för 10 år sedan?

Andra terminen av mina universitetsstudier. Har precis "flyttat upp" till medicinareberget efter ett halvår av grundläggande kemi på Chalmers. Bodde fortfarande hemma i Lerum (dit jag snart kommer återvända en tredje gång skulle jag tro). Var relativt ofta (för att vara mig) på pubrunda och studentfest, pluggade gjorde jag bara veckan innan tenta. Skola 5 timmar per dag i snitt, annars var det datorspelande, skivlyssnande, bokläsande och annan asocial aktivitet som rådde.

Vad gjorde du för ett år sedan?

Bott i Tokyo i snart ett halvår. Forskningen gick inget vidare men på helgerna var jag och flickvännen runt till olika ställen i denna underbara stad vilket var desto roligare.

Fem snask du gillar?

Kexchoklad ("småbitar" i påse, inte den stora varianten), Kinapuffar, popcorn, Baumkuchen, Furutas "Fresh Cream Chocolate"

Fem sånger du kan hela texten till?

Kommer inte på fem sånger nu, men tror jag kan dessa tre i alla fall:
"Heaven and Hell" med Black Sabbath
"Holy Diver" med Dio
och så "Revelations" med Iron Maiden

Vad skulle du göra om du var miljonär?

Beror på hur många miljoner...
Kanske åka/vandra runt i Japan (och andra delar av Asien?) och uppleva landet och dess människor (tack för tipset, Johankun!)
Eller köpa en lägenhet och betala av studielånet för ett lite tråkigare svar.
Om mångmiljonär - inte göra ett ärligt handtag under resten av livet (ungefär som nu vill säga ;)

Tre dåliga vanor?

Skjuter gärna upp saker så långt som möjligt (och ibland längre).
Är extremt dålig på att fatta beslut.
Ser på japanska dramaserier på datorn sent på natten när jag borde sova.

Fem saker du gillar att göra?

Promenera i Tokyo
Promenera i Kyoto, Nara, Osaka eller varsomhelst i Japan (här härmar jag Birro friskt, jag vet)
Äta nabe i lägenheten med flickvännen
Slappa framför TV/dator
Lyssna på bra musik

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?

Stora hiphopjeans med "häng"
Keps/mössa
Linne
Ankelsockor
Träskor

Fyra favoritsaker?
(har svårt att komma på materiella ting med sentimental anknytning eftersom de flesta finns i Sverige på andra sidan jordklotet, så det får bli de saker jag har här och nu)

Dator
Min gamla skinnjacka ärvd från farmors svåger via min bror
TV
Ipod
Sony Cybershot-kamera

Då utmanar jag väl alla er (2-3 personer?) som läser den här bloggen!

初雪

2008-01-23T08:13:00.000-08:00

Så skedde det ändå. Idag snöade det för första gången sedan jag kom till Tokyo för 17 månader sen. Visserligen blötsnö som knappt hade lagt sig innan den regnade bort, men ändå. När alla japaner satt inne på lab och vägrade gå ut i kylan ens för att äta lunch tog jag en kort promenad i omgivningarna (Uenoparken ovan).

Den här synen mötte mig när jag öppnade ytterdörren i morse:

Snöfall och fruktbärande mandarinträd vid Sumidafloden:

Todai-dammen:

Ueno igen:

I helgen

2008-01-08T07:47:00.000-08:00

I lördags åt vi på en av våra favoritrestauranger - Sofia i Shiodome som likt namnet antyder bjuder på bulgarisk mat. Mycket yoghurtbaserat vilket gör att det påminner en del om grekiskt. Deras bulgariska köttbullsrätt är precis vad jag som annars tycker det är alldeles för dåligt med kött och gräddig sås på japanska restauranger behöver. Fast lite mer grönsaker än ett salladsblad och en liten tomat hade kanske varit bra.

Inga bilder från Sofia, men dock från två kor vi stötte på på vägen mellan Shiodome och Marunouchi i centrala (om det nu finns något centrum) Tokyo...
Och varför skulle vi till Marunouchi - jo, för att äta på ett annat favoritställe - glassbaren (?) Cold Stone Creamery, som finns på några ställen runt om i Tokyo. Den här gången blev det favoriten "Breathless Boston Creampie" med vaniljglass, grädde, chokladfudge och sockerkaka. Nästan gång ska jag nog testa deras "Apple Pie A la Coldstone". Sjukt gott och ohälsosamt!
Det är ett ganska speciellt ställe. De anställda har en tendens att brista ut i sånger ur olika Disneyfilmer allt som ofta. Dessutom spelade de "Number of the Beast" med Iron Maiden i högtalarna precis då vi anlände - mycket surrealistiskt.

Breathles Boston Creampie i mediumstorlek och med tillvalt (kostar 50 yen extra) chokladdoppat rån;
På väg hem: Underjordspassagen mellan Marunouchi building och Tokyo Station:

I nyårshelgen när jag var på besök i flickvännen hus "på landet" åt vi 鍋 ("nabe"), i hela tre dagar - först den berömda sukiyaki (där man doppar köttet i vispat rått ägg), sedan den nästan lika berömda shabu shabu i två dagar, en dag med sesamsås och nästa dag en koreansk kimuchi-variant.

Vad är då nabe? Nabe (eller nabemono) är helt enkelt en gryta som lagas direkt på matbordet på en portabel kokplatta där man lägger i ingredienserna (finskuret kött, olika svampar, salladskål, purjolök, köttbullar, fisk, whatever) allt eftersom man äter och som gärna delas i goda vänners lag, ofta under årets kallare hälft.

Eftersom både flickvännen och jag tycker mycket om nabe så insåg vi att vi ville äta det även när hon kommer till Tokyo - så i söndags gjorde vi slag i saken och köpte en elektriskt uppvärmd nabe (det finns gasdrivna också) för motavarande 180 kronor på den närliggande livsmedelsbutiken och invigde den redan samma kväll:

Det blev favoriten shabu-shabu (namnet kommer från ljudet som uppkommer då man för det tunt skurna köttet fram och tillbaka i den kokande grytan) med goma(senapsfrö)-sås.

Det är mycket gott att äta med ris också, men tyvärr glömde jag att köpa ris den här gången.

Eftersom vi saknade skålar i rätt nabe-storlek blev det inköp av två sådana för ca 6 kronor styck på 100-yen-shop - en svart:

...och en röd:

Det blev gryta i måndags också. Vi hade "shin-nen-kai" (nyårsfest - i Japan firar man både i slutet av året och när det nya året börjat) med forskargruppen inklusive professorn. Det blev fint värre med Chanko-gryta (den mat som sumobrottare äter för att bli stora och starka) i Ryogoku, Tokyos sumobrottarcentrum.

Först kom en skål med sashimi och lite annat som jag inte vet vad det är:

Sen var det en rätt som bestod av lax med något potatisbaserat ovanpå, ingefära och en gurkbesläktad grönsak med senap (den var stark!):

Den här gigantiska skaldjurstingesten (skalet var ca 20 cm i diameter) antar jag är något typ av ostron? Är inte så hemma på den här typen av mat:

Glömde tyvärr ta kort på själva chanko-grytan, men den innehöll diverse fisk och kött, räkor, morötter och andra grönsaker. På slutet häller man i udon (tjocka nudlar) för att suga upp det sista av "soppan". Blev ruskigt mätt.

Det var underhållning också, i form av vad jag tror var pensionerade sumobrottare som reciterade traditionella dikter och trummade och stod i. Min sittplats var inte den bästa, så jag fick inte så bra intryck av vad de höll på med, men här lyckades jag fånga en av de som uppträdde på bild:

Platsen för uppträdandet var i form av en sumoring mitt i restaurangen:

Efter en rejäl middag plus öl och sake tog sig de flesta hemåt (eller tillbaka till lab?) medan jag och tre till bestämde oss för att ta en karaoke i centrala Ryogoku då kvällen fortfarande var ung. Japaner som de är så sjöng alla helt otroligt bra (pga mycket övning med karaoke sen unga år?), speciellt en av läkarna på lab som hade en otrolig rösträckvidd och inlevelse då han sjöng allt från ballader till rock. Bäst var kanske hans tolkning av japanska rockbandet B'z "Fireball". Annars bjöds det på japansk soulpop i form av Exile, visual-kei i form av Malize Micer och annat smått och gott. Själv lyckades jag inget vidare med X Japan's "Weekend", gjorde en hyfsad insats med Namie Amuros "Taiyou no season" och avslutade med att göra en riktigt bra "I For You" med Luna Sea.

Sen var det dags att ta sig hemåt (klockan 11, ungefär vid den tiden man brukar vara på väg hem från lab en vanlig dag). Eftersom Ryogoku inte är så långt från mitt hus tog jag mig hemåt till fots. Blev en promenad vid Sumida-floden för första gången på ett bra tag. Självklart tog jag lite bilder, testar en ny inställning med hög ISO-whatever - blev riktigt klara och fina bilder:

Sumidagawa by night - Tokyo blir inte finare än så! (även om motivet ovan kanske inte är flodens bästa vy direkt)